Jag funderar som säkert många andra också gör på vad det är som gör en person till en säkerhetsrisk när man gillar Vladimir Putin?  Om man skriver att Putin är en bra  ledare eller att man inte är rädd för den Ryska björnen. Är man en säkerhetsrisk då? Vad det gäller Dick Abrahamsson, partisekreterare för Ekeroth så tror jag att det måste finnas mer än sympatier för att han skulle kickas. Om SÄPO gett tummen upp så kan de också ta åt sig av kritiken – inte bara SD.  Vad är det mer? Var går gränsen när man är politiskt aktiv?

Jag har alltid beundrat en bra ledare och förespråkat att vi skulle behöva lite ”Putin” i vårt land. Är jag en säkerhetsrisk?  Jag vet att jag inte arbetar i Riksdagen men kan jag vara en säkerhetsrisk?  Knappast!  Om nu Abrahamsson hjälpt ett nazistiskt parti regissera en film?  7-klövern säger ju allt som oftast att SD är ett parti med nazistiska rötter. Vad är Socialdemokraterna då?  Halva Svenska folket med regering och företag i spetsen var sympatisörer med nazisterna – i tysthet. Först efter kriget kom det mesta fram.

Jag anser ju att Stefan Löfven är en större säkerhetsrisk än en sekreterare i riksdagen. Den skada som han åsamkat Sverige (med arv från Reinfeldt) är irreparabelt. Är inte det en större risk än att Ryska flyg nosar över havet utanför Gotland?  Vi har IS krigare, terrorister som lever i Sverige, helt öppet, med bidrag efter krigsskador. Vi har hela landet fullt med Afrikaner som inte flytt krig utan bara vill leva i det Svenska paradiset.

Gängen som bildas och bildats av olika folkgrupper från olika ”klaner” som tar gatukriget med sig till Sverige. Muslimer som förföljer kristna tillåts fortsätta i Sverige – trots att vi är ett kristet land??? Säkerhetsrisk??

Marockanska pojkar/män som rånar, misshandlar och våldtar oss och våra barn. Är detta inte en större säkerhetsrisk?  För att inte tala om alla Afghanska ”ensamkommande” som våldför sig på barn, helst småpojkar som en del av deras kultur?  Vad är en säkerhetsrisk??

Självklart finns det olika säkerhetsrisker men var går gränsen?  Jag skulle gärna vilja veta.   Jag som fått mail om att arbeta aktivt inom SD skulle absolut vara en risk som jag inte är villig att ta. Skriver man på Petterssons så är man väl en säkerhetsrisk, eller? Nej, tack.         Jag som gillar Putin och Trump – inte för att de är ”machomän” utan för att de inte räds någon. De vågar säga och göra vad de anser rätt utan att skämmas.

Som vi märker i Sverige så fungerar inte demokratin speciellt bra – då är det 1 ledare som får ta tag i problemen och lösa dem – 1 diktator. Sverige har bevisat att det inte fungerar när alla skall bestämma och alla drar åt olika håll. Ingen majoritet i regeringen utan en lekstuga utan dess like. Då behöves det 1 ledare som säger – NU ÄR DET NOG!  Det låter märkligt men det är så jag känner.  Skolan – i klassrummet är det 1 ledare som skall bestämma och det är läraren. Vi har sett hur det fungerar i många skolor idag när eleverna bestämmer. Blir det för mycket lekstuga och kaos då måste det vara 1 som plockar ihop.

Samma sak i en familj. Hur skulle det se ut om barnen fick bestämma? Detta vet vi att de förekommer och förekommit och resultatet finns på gatorna. I en familj är det 2 eniga föräldrar som bestämmer inför barnen. De oeniga diskuteras inom stängda dörrar.

Man kan dra liknelser i det oändliga men det måste finnas sunt förnuft. När man har att göra med människor som inte vet hur det är att leva i en demokrati så får du kaos, de vet inte hur och vad de skall göra. Se på befolkningen i IRAK, LIBYEN, EGYPTEN mm. De är vana vid 1 diktator och vad gör de nu??  Alla slåss mot alla för lite makt. De vet inte vad de skall göra, hur de skall bete sig. De blir istället till ett ännu större kaos och detta är vad som väntar Syrierna också om deras krig tar slut.

Efter den Arabiska våren har fler och fler länder gjort uppror – hur många av dem har ett bra demokratiskt samhälle idag?

Äsch-tankarna vandrade iväg så nu riskerar det att bli tråkigt men ibland blir det rundgång i skallen. Jag kan inte vara ensam om detta????