MEDIA. Utbildningsradion (UR) har på senare tid kvalificerat sig för beteckningen sekt. I ivern att driva igenom sin mångfaldspolicy och normkritik gjorde man sig av med en av sina journalister som hade mage att ifrågasätta de nya riktlinjerna, vilka i praktiken gjorde hudfärg och härkomst viktigare än journalistisk kompetens. Tyvärr är det fler, inte minst inom public service, som till synes oreflekterat omfamnar normkritikens alla modefraser, skriver journalisten Lars Åberg i GP.
”Mycket tyder på att UR ser det som en viktig uppgift att uppfostra lyssnarna och tittarna. Har publiken fel värderingar får den väl skaffa sig nya – ungefär så har det låtit på personalmöten där begrepp som mångfald och normkritik sällan problematiserats. Dessa har i stället framställts som självklara redskap i spridandet av ett korrekt tänkande.
I företagets ”Mångfaldsstrategi 2015-2019” är tonfallet stundtals mästrande och snarlikt ett kommando: ”Varje medarbetare ska förstå, omfatta och tillämpa ett antal begrepp som till exempel mångfald, rättighetsperspektiv, normkritik, interkulturellt förhållningssätt och vad dessa innebär för det egna arbetet och i samspelet med kolleger.”
All journalistik kan avskaffas
Vid en utbildningsdag för samtliga anställda inom UR för ett år sedan väckte det stort bifall när föreläsaren Baker Karim, konsulent på Filminstitutet, slog fast att vita journalister vet för lite om svarta människor för att kunna göra program om dem. Vad han sa – och detta höll många av journalisterna tydligen med om – var att man bara kan berätta om sig själv. All journalistik torde därmed kunna avskaffas eftersom den inte bygger på omedelbar identifikation.”
-Pettersson menar att det är inga nyheter och det gäller inte bara Sveriges Radio utan alla medier. Det var länge sedan journalisterna ens försökte följa sina egna regler och rapportera korrekt, allsidigt och opartiskt samt granska makten. Nu föredrar de att granska den enda och lilla oppositionen som finns.
[…] I tidskriften Fokus senaste nummer skriver Janzon om Utbildningsradion, UR, och dess internkultur. Detta kan han numera göra obehindrat eftersom hans ovilja att rätta sig i det ideologiska ledet ledde till att han fick sparken. Hans vittnesmål är kuslig läsning även för luttrade inom branschen. Janzon ger bilden av en helt igenom förruttnad tankemiljö som väl bäst liknas vid en ur sextiotalet uppstigen kommunistisk – ja, just sekt, där mångfalden är viktigare än kompetensen bland journalisterna. […]
Mig synes som om UR uppvisar en skriande brist på kannibaler i sina kulturrelativistiskt didaktiska utsändningar! Varför får inte antropofagerna, och helst skrudade i höftskynke och med ett traditionellt ben genom näsan, visa sin kompetens och ta del av det mångkulturella parasitparadisets tillbedjan av minoriteter? I det anomiska tillstånd i vilket vårt land nu befinner sig, borde detta vara en självklarhet. Finnes inga ovan nämnda representanter för ett förtryckt naturfolk inom rikets hank och stör, skall vi fan anamma äska på att en rekryteringsdelegation utan vidare dröjsmål utrustas för en djungelexpedition till lämplig ort. Den journalistiska mångfalden måste till varje pris stärkas och fulländas!
Andreas 🙂
http://pbs.twimg.com/media/Csxq7QVWAAELU4h.jpg
Journalister verkar väldigt korkade.
I decennier har ”Public Service” varit ett hån mot licensbetalarna!
Invandringspropaganda dygnet runt.
Rekrytering endast av anti-svenska globalister!
http://pbs.twimg.com/media/CtOP0piWcAEyiCD.jpg
Förr kunde b ö r d , dvs. adelskap, gå före kompetens vid tillsättande av tjänster. Detta försvann så småningom och ersattes med utbildning och erfarenhet = kompetens.
Är vi nu tillbaka på ruta 1 när börd går före kompetens igen men nu är börden rasifierad, dvs. ju svartare du är eller vilken religion du har, dvs. muhammedaner går för svenska sekulära, är det som är utslagsgivande.
Historiens rundgång!
Att det ska vara så svårt för värdegrundsfascisterna att ”All human beings are born free and equal in dignity and rights”. De värsta rasisterna är ”anti-rasisterna” och de värsta fascisterna är ”värdegrundsdemokraterna” eller postmarxisterna som de egentligen borde kallas. Hela medievärlden med ”public service” i spetsen kryllar av dem. Dock inte alla, Nike Nylander och Janne Josefsson manglade Jan Helin ordentligt.
Den nyligen avlidne Kjell Albin Abrahamsson var en kompetent journalist som inte kan räknas in bland värdegrundsfascisterna eller kulturmarxisterna. Tvärtom.
Att kompetens är helt oväsentligt finns ju tusentals exempel på. Kanske en handfull vettiga kompetenta journalister finnes. Jobbas nog hårt på att avpollettera dem.
Och jag som trodde att personer som sätter hudfärg före allt annat var de som vanligen brukade kallas ”rasister” och att de var onda människor..
Tänk så fel man kan ha….!
Betyder det t.ex att jag inte bör låta en kirurg – med sin blindtarm i behåll – operera bort min?
PS ! Min grannes dotters barn Dottern ville – skulle utbilda sig till JOURNALIST jag bad henne läsa petterssons o med fler – Du får inget jobb , Du är för klarsynt ALLT du stårför lämparsig inte idagens media o som frilansare ,har du inte ekonomi Hon sadlar om . JAG lyckades , med bevis ,ATT OMVÄNDA ! HON HADE ALDRIG LÄST – ALTERNATIVA MEDIA . blundade för strunt sa hon . URSÄKTA men en vileledd journalist mindre o KLARSYNT
Jag har också noterat att många människor tycks sätta en ära i att inte läsa ”rasistiska” sidor, dvs alternativmeda och utländska medier. Det är som att säga att man är god, bra människa för att man är naiv och lättledd – och vara stolt för det!