Hur gick det sen, hur gick det sen med det fåniga näthatet som jag fick av palestiniern Ali Falastini kanske ni undrar. Ali vill bli vän med mig på facebook. Min fb-sida är helt öppen men jag anar att han tror att det finns så mycket mer, kanske vill han ha tillgång till att kunna kommentera ut sitt hat……

……nix, jag vill inte ha med honom att göra så han är numera blockerad. Det finns gränser för hur mycket en svensk/skånsk människa orkar med. Och nedan följer exempel på kulturella kroppsspråkskulturkrockar…..

Varje dag har jag arabiskt guturalt babbel runt omkring mig, jag har människor med annan kultur kloss inpå mig. Den som mot förmodan själv ännu inte fått känna på hur det känns att vara i ”stormens öga” vad beträffar kulturkrockar med vad det för med sig, ska nu få ta del av ett ”litet” exempel.

Vi är inte lika, och jag drar mig till minnes vad en persisk kvinna sa till mig för några år sedan ” ….dom glömmer aldrig, om en arab känner sig missförstådd eller på annat vis blir arg kommer hämnden så småningom, det kan ta tid, men en arab glömmer aldrig”.  En parantes först (Hej alla självutnämda goda, jag skriver endast som det är, inse sanningen och fakta, snälla ni näthata inte mig, för det är missklädsamt mot ert godhetsimage 😉 )

Ponera att du inför en palestinier höjer din högra hand, viftar till lite uppåt utåt höger och visar således lite med kroppsspråk att det liksom kvittar ifall han står där och inte jag, platsen är hans…jag bryr mig liksom inte och det säger jag samtidigt som det med handen……….MEN några dagar senar kommer han mot mig och ifrågasätter varför jag gjorde så med min hand……han var arg och visade hur jag gjort. Först mindes jag inte alls, jag fick leta i mitt minne en stund för araben var arg.

Han, araben var mörk i ögonen när han tittade på mig, jag hade enligt hans kultur gjort något väldigt fult mot honom, jag hade trampat på hans mänskliga stolthet, jag hade med min hand förminskat honom…………

Detta lilla exempel gör att jag försöker undvika denna man, samt alla hans trosfränder och landsmän, vi är alltför olika, det är ett vi och dom där dom bor i mitt land, och jag är inte alls tillfreds med det. Allt fler av oss etniska svenskar får dagligdags känna på den allt mer dalande sociala tilliten till de vi har runt omkring oss, vi känner mer och mer otrygghet.

Mitt i detta kom jag att tänka på operadivan Malena Erhnman (som även hon har näthatat mig), hon har kanske ännu en tid i lugn och ro i sitt torn däruppe på den vita gräddhyllan………..men förmodligen inte så länge till.