Stäng

Det besinningslösa våldet

INSÄNDARE. Lars Hässler är Jur Kand, med en Master of Comparative Law från USA och ett år vid Institutet för högre internationella studier i Geneve. Under 1980-talet arbetade han som råvarutrader för Boliden i Schweiz. Lars är flerfaldig jorden runt-seglare, har skrivit nio böcker och publicerat artiklar på bland annat Brännpunkt i SvD. Han har alltid följt med i politiken men överlåtit skötseln av landet till politikerna tills nyligen, då han känt att Sverige är på väg åt fel håll. 

De senaste åren har vi sett en alltmer ökande kriminalitet; bilbränder, stenkastning mot blåljuspersonal, brutala rån och misshandel, hedersmord, knivattacker, skjutningar och gruppvåldtäkter. Svenskar har naturligtvis i alla tider begått brott, ofta i samband med alkohol, men när skedde förr balkongmord, gruppvåldtäkter, bilbränder och kniv- och skjutattacker?

Hur förklaras detta oprovocerade, hämningslösa och brutala våld? De politiskt korrekta skyller handlingarna på utanförskap, arbetslöshet, trångboddhet och sysslolöshet. Det stämmer säkerligen delvis. Men det finns även andra förklaringar som man inte vill tala om. Ett är hat, hatet mot allt svenskt. Ett annat är sexuell frustration. Männen har inte tillgång till varken svenska kvinnor eller sina islamiska systrar, såvida de inte gifter sig med dem. Ett tredje är islamisk radikalism, man accepterar inte det demokratiska systemet utan vill införa ett kalifat.

Men kanske det största problemet är frånvaron av spärrar och hämningar. De flesta människor har sedan barnsben inbyggda spärrar. Blir man arg griper man inte närmaste kniv och hugger ner den man grälar med, ej heller våldtar man den person man tänder sexuellt på. Man uppför sig civiliserat helt enkelt. De som begår dessa ovanstående brott är alltför ofta invandrarungdomar, och i flera fall saknar de helt spärrar och hämningar. Dessutom vet de av erfarenhet att samhället inte ingriper; de är i praktiken straffria.

Hur fungerar människan när hon upptäckler att inga spärrar behövs och att inga påföljder sker? Vi vet genom två exempel vad resultatet blir. Den serbiska president Milosevics son respektive Saddam Hussein båda söner begick hämningslösa gärningar med vissheten om att lagen inte kunde nå dem (föräldrarna kontrollerade statsapparaten). Saddams ena son t ex brukade köra runt i sin sportbil i Bagdad, kidnappa kvinnor som han sedan våldtog. Han till och med slog ihjäl en av sina livvakter för en bagatell (då fick han dock bannor av fadern).

I en nationalpark i Afrika för några år sedan upptäckte vakterna att flera noshörningar dödats. Det underliga var att det inte fanns några skottskador och de värdefulla hornen satt kvar. Så småningom kom man på förklaringen. Det var ett antal unga elefanter som dödad noshörningarna. Vad göra? Lösningen blev att man importerade ett antal vuxna hanelefanter från en annan djurpark. Dessa storvuxna elefanthanar tog sig an tonåringarna, blev deras mentorer och väktare. Sen den dagen dödades inga mer noshörningar.

Denna historia för oss tillbaka till de unga huliganerna. Vem och vilka skall bli deras mentorer och väktare? Det naturliga vore att respektive förälder tag sig an uppgiften. Men då flera av förövarna är ensamkommande asylsökande barn/ungdomar respektive nordafrikanska barn/ungdomar som vistas illegalt i landet, fungerar inte den lösningen. För första och andra generationens invandrarungdomar i Sverige har föräldrarna ofta resignerat eller saknar inflytande över sina barn. Det måste då bli samhället som tar på sig uppgiften; polis, åklagare, domstolar och socialtjänst.

Dessa samhällets institutioner har tyvärr abdikerat. Polisen har verken resurser eller viljan att gripa förövarna. Dessutom är lagen sådan att ungdomar som hävdar att de är under 15 år släpps efter någon timme. När de senare grips igen samma kväll hånskrattar de bara, de vet att polisen inget kan göra. Domstolarna dömer, ifall de ens dömer, till förvånansvärt milda straff; samhällstjänst, böter eller några månaders fängelse. Detta även för verkligt grova brott. Och hovrätterna sänker ibland dessa straff.

Kommunernas socialtjänst är inte utrustad för att på ett verkningsfullt sätt träda in när ungdomar/barn begår brott. Resultatet blir att förövarna i princip blir straffria. För flera år sedan var det t ex populärt att skicka ungdomar med problem, s k värstingar, på seglatser i Västindien och Medelhavet. När jag själv seglade jorden runt träffade jag på några av dess segelbåtar med ungdomar under ledning av socialtjänstens anställda. Det var en beklämmande syn. Ungdomarna drev omkring sysslolösa i hamnarna, ofta satt de och drack öl och rökte med den ansvarige socialtjänstemannen och ordningen ombord på båtarna var bedrövlig. Vid ett tillfälle i Gibraltar, då en av ungdomarna var oregerlig, flögs hans 17-åriga flickvän ner för skattebetalarnas pengar, allt för att lugna pojken.

Vad borde samhället göra? Det första som måste ske är att samhället reagerar och ställer krav, krav på att svensk lag ska gälla. De skyldiga måste gripas, nattdomstolar inrättas, offentliga försvarare vara standby och domstolen döma omedelbart, det vill säga ett förenklat domstolsförfarande. Plats i ungdomsfängelse måste finnas i samband med eventuella domslut. Ett alternativ till fänglese, som används i USA, är s k ”bootcamp”.  Det är helt frivilligt och tanken är att dömda ungdomar kan göra en typ av militärläger, med disciplin (passa tider etc) och fysisk träning. Försöket har slagit relativt bra ut, vissa ungdomar har fått ordning på sig själva och lyckats bryta sig ur en ond cirkel. När jag läste juridik i USA besökte jag flera nattdomstolar och såg brottslingar föras in till domstolen varje natt och få en försvarare tilldelad. Polismännen vittnade och domaren utdömde lämpligt straff. Nu har äntligen ansvariga ministrar tagit upp tanken på åtminstone jourdomstolar.

Problemet att gripa bilbrännare, våldtäktsmän och stenkastare är oerhört svårt. Det krävs betydligt större resurser än vad polisen mäktar med, kanske hundratals poliser, hundförare, beridna poliser, helkoptrar, övervakningskameror och varför inte drönare vid varje tillfälle. Alliansen förslag om 2 000 nya poliser räcker dock inte långt. Det krävs en enorm ökning av typ nationella insatsstyrkor, kanske till och med hemvärn och militär.

I Calais i Frankrike finns ett migrantläger, det kallas för ”djungeln”, med upp till 9 000 unga arga män, de flesta från Nordafrika. De befinner sig just där på grund av tunneln till England. De är desperata att ta sig dit. Från att tvinga sig på långtradarna som ska genom tunneln och hota chaufförerna, har de nu börjat gå bärsärkagång med molotovcocktails/bomber och motorsågar inne i Calais. Den franska polisen är lamslagen, vad gör man mot en ursinnig och hämningslös folkmassa på 9 000 manliga individer? Inbördeskrig?

En sak är nog säker. Stävjar vi inte snart våldet i vårt land kommer vi att få ett antal ”djunglar” även i Sverige, områden som samhället aldrig kommer att kunna återta.

Lars Hässler 2016

Calais, Frankrike, en ”djungel” i ständig expansion

 

1 reaktion på “Det besinningslösa våldet

  1. Enda lösningen;
    1) stoppa all invandring!
    2) påbörja omfattande repatriering!
    Allt annat är verkningslöst…

Kommentera

%d bloggare gillar detta: