INSÄNDARE. Konstitutionsutskottets (KU) friande (där samtliga partier är representerade) av de tre riksrevisorerna var det definitiva dödsskottet mot hederlighet och moral inom politiken. Den är nu så besudlad och nersmutsad att vi inte kan räkna med att politikerna själva skall rensa upp.

I fallet med riksrevisionsverkets revisorer handlade det om bl a vänskapskorruption. Men det allvarliga är att inte bara riksrevisorerna gjort sig skyldiga till sådan utan även riksdagsledamöterna. KU.s uttalande visar tydligt på hur ledamöterna står i vänskapsförhållande till revisorerna.

I dag är vänskapskorruptionen utbredd i såväl politiken, inom public service och tidningsvärlden.
Det går numera ofta att hitta tre generationer som arbetar på samma arbetsplats inom dessa områden.

Adelskapets ärftlighet har nu övertagits av politiker, public service och tidningsvärlden.

Förfallet tar sig många uttryck. Ingen kan väl ha undgått att se med vilken inlevelse statsministern
Stefan Löfven högljutt och salvelsefyllt går ut med sina ”löften” till medborgarna. Han gör allt för att verka trovärdig trots att han aldrig haft för avsikt att uppfylla dem. Alla politiker är väl mer eller mindre lögnare, men jag tror ingen når upp till Löfvens patologiska ljugande.

Inte något politiskt område är i dag förskonat från politikernas lögner. Men troligen toppar invandrings- och asylfrågor listan. Inom detta område serveras vi dagligen från politikerna inte bara lögner utan man hemlighåller också problem som den enorma kriminaliteten, kostnaderna och kommande kriser och konflikter som inte minst kommer att drabba svenska folket.

Att invandrare är överrepresenterade i alla svåra brott talas t ex inte om.
Att islamistiska ociviliserade och brutala värderingar styr parallellsamhällena talar politikerna inte om. I dessa samhällen är kvinnoförtrycket tom värre än i de asylsökandes hemland. Men även svenska kvinnor/flickor utsätts alltmer för dessa barbarers våld och förtryck.

2015 kom det 160 tusen ”flyktingar” och asylsökanden som påstods skulle berika Sverige. Ja visst har de berikat oss men inte på det sätt politikerna påstod. Berikningen har i stället varit massvåldtäkter, sexuella övergrepp, mord, grovt våld, rån och generellt en allmän otrygghet för svenska kvinnor/flickor men även för män och pojkar. En annan berikning sker i form av bil- och husbränder i en omfattning som saknar motstycke.

Om detta talar inte politikerna. I stället agerar de mot sina egna medborgare när dessa tycker det gått för långt och därför reagerar.

Jag har ännu aldrig hört en politiker beklaga våldtäkter på svenska kvinnor/flickor trots att detta troligen är det värsta någon kan utsättas för och ger men för livet. Så den omtalade berikningen kostar såväl omänskligt lidande som miljardbelopp.

Ovanpå detta kan vi konstatera att ett ytterligt fåtal ”flyktingar” och asylsökande kommer i arbete och därför måste flertalet försörjas av oss som ständigt utsätts för deras kriminalitet och brottslighet!

Men inte endast flyktingpolitiken innebär enorma kostnader och kapitalförstöring. Miljöpolitiken är för politikerna ett annat sätt att eliminera Sverige som välfärdsstat. Trots att koldioxidutsläppen för Sveriges del är försumbara ställda mot övriga länders utsläpp söker miljöfanatikerna nya områden där de kan knäcka svensk industri och företagande. Ett sådant är den s k kilometerskatten för lastbilstransporter som otvivelaktig kommer att slå ut de svenska åkarna till förmån för utländska sådana.

Det vilar något sjukt över politikerkåren i dag. Deras politik är varken realistisk eller inriktad på Sverige i första hand. Politikerna leds inte längre av realistiska värderingar som utgår ifrån Sveriges bästa. I stället agera man närmast på ett infantilt sätt för att framstå som att vara de främsta humanisterna, de snällaste politikerna, att alltid tycka synd och inte kräva motprestationer. Detta gör man utan hänsynstagande till vad konsekvenserna leder till.

Man har lämnat verkligheten eller tar inte hänsyn till denna utan agerar som om den inte finns! Det som i stället styr dem är vad andra länder och folk tycker om dem. Om deras handlingar därmed innebär att det egna landet, folket går under bekymrar dem inte alls.

De har med andra ord drabbats av en infantilitet som diskvalificerar dem att regera landet. Denna infantilitet blir mer och mer uppenbar. I sin snällism och tycka synd om-ism har de låtit sig luras av ekonomiska lycksökare. Det visar sig nämligen nu att nyligen hitkomna kort tid efter att de ”flytt” från hemlandet i tusentals gör semesterresor ”hem” för att därefter återkomma och kvittera ut nya bidrag som aningslösa och infantila politiker utan vidare betalar ut för att visa vilka stora humanister och filantroper de är.

En annan lögn som uppenbaras mer och mer är påståendet att av de 160 tusen som kom förra året skall 80 tusen sändas tillbaka. Detta påstod regeringen för mer än ett halvt år sedan. Ett ytterst litet fåtal har sänts tillbaka. Däremot har 30 tusen försvunnit och befinner sig hemligt på olika platser i landet. Huvuddelen av de 80 tusen som skulle sändas tillbaka är sålunda kvar. Den som förväntar sig att dessa skall berika vårt land positivt tillhör självklart den infantila skara som slutat använda hjärnan. Berikningen kan med säkerhet i stället komma att ske i form av ökad kriminalitet som mord, våldtäkter, rån etc etc.

Nyligen bestraffades två ”flyktingar” med livstids fängelse för hänsynslöst dödande i Göteborg. 5-6
medbrottslingar ansågs vara under 21 år och kunde därför ej bestraffas med livstid. I Sverige får man deltaga i val till samtliga politiska församlingar när man fyllt 18 år. Vid denna ålder anses man sålunda vara mogen nog att välja ombud till Sveriges riksdag. Däremot är man för omogen fram till
man fyllt 21 för att kunna förstå att mord och annat våld inte kan försvaras!

Alliansen anser att nuvarande regering för en politik som är olycklig för Sverige. Trots detta vill man inte fälla regeringen trots att man har möjlighet till detta.

I stället vill man enligt eget uttalande vänta till regeringen Löfven kört Sverige i botten. I sin infantilitet och bristande ansvarstagande är man sålunda för egen vinnings skull beredd att utsätta de svenska medborgarna för en kris som vi kanske inte kommer ur!

Kan ansvarslösheten bli större. Den medborgare som trots detta lägger sin röst på alliansen har stora likheter med Japans kamikazepiloter.

Efter de händelser som inträffat efter 2006 står det tydligt klart att ingen av sjuklöverpartiernas ledare är mogen sin uppgift. De handlar rakt i motsats till vad de borde göra. Självklart tyder detta på såväl feghet, bristande begåvning, infantilitet som oförmåga att se sammanhangen i sitt handlande.

Olle Ljungbeck, Gävle