Nu får vi ta och skärpa till oss, varför är det så pinsamt och skambelagt att älska 
platsen där man känner sig hemma, varför är det så vanligt att prata nedlåtande om sina landsmän. På senare tid har jag från unga människor hört att i deras mera svenska samhälle är det ”så rasistiskt”, och jag håller inte med dom.
Jag är född och lever mina dagar i Malmö, i ett Malmö där etniska svenskar numera inte längre är i majoritet. Att bege sig utanför stadens gränser för att besöka mera svenska samhällen är en lisa för själen, vi gillar lika.
”Där jag bor är det så rasistiskt” varför då, undrade jag ” jo vi är så många svenskar”. Du bor ju i ett samhälle där det än så länge finns flest svenskar och det ska du vara glad över, för min del trivs jag inte längre i min stad. Det finns inget rasistiskt i att bo i ett samhälle i Sverige där det mest är etniskt svenskt, vi trivs bland likar och så är det i Malmö med, de flesta utlänningar trivs bäst med varandra.
De vi känner igen oss i, bland de som talar samma språk som vi själva både verbalt och kulturellt trivs vi bäst. Det är så för alla folkslag och inget konstigt med det och absolut inget att skämmas över, var stolt över ditt svenska samhälle, tids nog blir det som Malmö. ”Jag tycker precis som du, det är så det är” sa han.
Jag har i några dagar gått och tänkt på vårt samtal, vårt samtal rörde upp känslor i mig. Vad är det som gör att en ung etnisk svensk människa trampar på sig själv, självmant klistrar på sig själv och sina landsmän det fula epitetet rasist, när det som jag tror det egentligen handlar om är rädslan för att visa att man älskar sin egen folkgrupp och sin egen hembygd.
Det är dags och hög tid att stå upp för oss, att vara svensk i Sverige är fint och borde vara helt naturligt i vårt eget land. Tyvärr finns det allt för många som är liksom vilse i ”pannkakan” efter mångårig indoktrinering, vi måste lära om. Vi måste våga gilla lika.
Vid pennan
Eva-Marie Olsson
Det är både naturligt och underbart att älska sin hembygd och medmänniskor. Problemet kommer när en grupp myndighetspersoner har en agenda och befolkningens kärlek till sitt land, sitt folk och patriotism kommer i vägen.Det myndighetsutövande som Reinfeldt och Bryssel sjösatt och som vi ser förlängningen på är mycket allvarligt för landet.
Tyvärr förstår/inser många inte detta föränn de upptäcker att de en dag själva befinner sig i minoritet….de förstår inte hur det känns att vara/bli en minoritetsgrupp i sitt eget land. Dom tror kanske att det bara ”drabbar” några få problemtyngda förorter i Sthlm….Nej, det kan hända och det händer nu lite var stans i Sverige, sedan många år tillbaks…Jag börjar själv få känna på hur det är att gå mot ”minoritetsstatus”, i höst ska ett av mina barn börja i en klass med över 50% somalier….När jag går ner till badet med barnen ibland så känns det allt annat än trevligt med detta ”vassa” och i mina öron aggressiva hårda språk jag inte förstår skrikandes och skränandes runt omkring mig. Det känns som jag allt oftare vill ropa -HJÄLP! Ta oss härifrån! Jag vill tillbaks till Sverige!
Många tänker som du och många börjar tänka om som du. Det är svårt att ”fostra om” de unga som matats från skolan med det nya Sverige. Vad man får och inte får tycka. Svårt med ”di gamle” men det går……. Mina gamla föräldrar föredrar Åkesson´s politik ( 82+) Mina barn med vänner likaså. Atmosfären runt invandringen hårdnar hos de flesta och de inser att något måste göras. Vi måste fortsätta kämpa och älska Sverige – då visar vi de ”vilseledda” att vi inte ger upp. Sverige är värt att slåss för!
…Eva-Marie, vad har du för alternativ/förslag å föreslå,
hurskall vi tackla de huvudansvariga, utan att få livstid?
Om vi ondgör oss över detta i vår lilla ankdamm, så skiter
87:an blankt uti våra förbannelser…i princip asso, re enda
som sker här, e att man blir bittrare å grinigare för var dag
…iom alla oförrätter som kommer i dagen…
kolla t.ex in Sötnos inlägg får du se, dennejuvel imploderar
säkert ”när som helst” inifrån…väntar ba på smällen, han
har helt uppenbart laddat länge!.,)
…
Eva-Marie Olsson. Jag förstår dig och jag lider med dig. Var vecka, månad, år som går desto mer ser jag vad som händer. Jag bor själv i Sollentuna. Jag vaktar nog som en hönsmamma var min dotter befinner sig. Jag har alltid varit motsatsen till hönsmamma, men inte längre nu. Häromkvällen när det small automateld och explosion i Sollentuna var min dotter där. Hon hörde smällarna. Vet du hur det känns för mig? Min lilla 17-åriga dotter ska inte behöva höra sådant. Jag har utrustat henne med olaglig pepparspray. Jag har instruerat henne i självförsvar. Om jag finge bestämma skulle jag till hennes födelsedag 26 augusti när hon fyller 18 år köpa en pistol till henne. Så in i helskotta rädd är jag. Malmö är en stad som är mycket värre, jag vet det. För dig är detta vardag skulle jag tänka mig, men jag trodde jag var säker i Sollentuna, men så är det inte. Detta vansinne fortsätter var dag. Även nu när vi stängt gränsen (= kolla ID på de som kommer) så kommer det i år 2016 ca 100 000 utlänningar till vårt land. Jag är orolig på riktigt, riktigt. Detta slutar inte väl.
Kungsbacka stad där jag själv bor har varit relativt liten invandring tills för några år sedan. Självklart kännes det bäst att vara med människor som talar samma språk, delar samma kultur, använder samma kroppsspråk med mera. Det är väl inte rasistiskt om man bor eller trivs med människor som är sig lika. Jag tror inte på mångkultur och jag vill inte ha den, vill jag ha en annan kultur så åker jag utomlands men Sverige ska vara svenskt så klart. Italien ska vara Italienskt, Japan ska vara japanskt och så vidare.
Under min barndom och tonåren växte jag upp i Jämtland. Först i en liten by på landet, sen i Östersund. På den tiden kom det massor av turister till Norrland för att uppleva Midnattssolen och eller den svenska synden.
Vi var nyfikna på turisterna och de på oss. Jag tog alla tillfällen i akt att använda mina språkkunskaper och fick lätt sommarjobb pga av dem.
Vad som slog mig var att de kunde fråga ut en länge om allt i den svenska kulturen, maten osv. De var nyfikna och ville prova allt som var svenskt. Och ändå var de bara turister som snart for hem igen.
Varför är de som kommer hit (har rest över halva jorden) inte intresserade av att lära av oss vad som är svensk mat, kultur och hur vi gör saker och ting. De avser dessutom stanna här betydligt längre än den tyske turisten.
Istället klagar de på allt…..
Jag har gjort precis samma reflektioner, känner utländska studenter och de vill se, uppleva och lära känna Svensk kultur innan de reser hem igen.
De är nybyggarna och det är vi som är indianerna. De är inte här för att lära sig om vår kultur, resten kan man räkna ut. Bara att blicka mot historien för att se vad som väntar oss. Har rest runt Europa under sommaren och de s.k. gränskontrollerna är ett skämt. Folket i Europa är på väg att vakna men jag hoppas det inte är för sent.