PROPAGANDA. Forskning som visade att det inte fanns någon storskalig ökenspridning mötte motstånd under flera decennier. Det visar en vetenskapshistorisk återblick. Under 1960-talet började idén om ökenspridning på allvar etablera sig som ett allvarligt hot mot mänskligheten i samband med svåra tork- och svältkatastrofer i Afrika.
Det verkade som om Saharas öken spreds med hög fart söderut. På den här tiden var det dock inte så lätt att få en överblick över storskaliga naturförändringar, men med satellit-tekniken i början av 1970-talet skulle detta förändras.
Forskaren Ulf Helldén och hans kollegor fick tillgång till satellitbilder som visade att Saharas öken inte spred sig. Tvärtom krympte den. Det kan ju framstå som en god nyhet, men forskningsresultaten möttes med negativa reaktioner.
– Man skulle förvänta sig att alla som håller i pengabörsen borde bli glada och nöjda när man presenterade så positiva resultat att det inte finns någon ökenspridning, och att vi kan sluta plantera träd för att stoppa öknarna, sluta investera pengar för att bekämpa ett fenomen som inte finns, säger Ulf Helldén, pensionerad professor emeritus vid Institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap på Lunds universitet.
– Men de blev man inte, fortsätter han.
I stället möttes forskarna av stor skepsis i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Motståndet mot de nya forskningsresultaten kom bland annat från FN-systemet och den så kallade G77-gruppen som bestod av 77 utvecklingsländer.
Det framstod som om företrädare för G77-gruppen ville ha kvar den alarmistiska bilden av ökenspridningen, för att den var ett redskap för att kanalisera biståndspengar till utsatta länder. Det menar Inge Gerremo som för Sveriges räkning förhandlade den så kallade ökenkonventionen på 1990-talet.
– Ja, så upplevde jag det, säger han.
-Pettersson säger att det är ännu en biståndsbluff. Journalisterna vill kränga elände, politikerna vill visa sig handlingskraftiga, forskarna vill ha anslag och biståndsorganisationerna vill fortsätta glassa…
[…] Ökenspridningen var en bluff för att få bistånd […]
Man kan ju betecknas som paranoid. För vad/vem ska vi tro på? Alla som kan försöker manipulera andra till att tro på vad som gynnar dem själva.
Och så den där förbannade godhetsstämpeln som slås in i pannan på de som är duktiga?
Sluta skicka bistånd. Vad är det för poäng att upprätthålla en explosiv befolkningsökning i afrikanska länder med torftiga jordar som inte lämpar sig för jordbruk? De kommer aldrig att kunna försörja sin egen befolkning om de inte försöker anpassa befolkningsmängden efter vad landet kan försörja.
Det är inte precis så att de finns en brist på människor i världen till skillnad från djurarterna som nästan alla är utträngda i minimala reservat. Hur MP får ihop sin ideologi med invandrings- och biståndskramande och miljöpolitik är för mig ett mysterium. Deras miljöpolitik verkar helt ha övergått till att hitta på teorier som global uppvärmning och liknande trams.
Det finns så mycket bördig jord i Afrika så att Afrika med lätthet kan försörja hela mänskligheten om så krävdes. Både Rhodesia och Sydafrika är exempel på länder som blev stora nettoexportörer av livsmedel till resten av Afrika. Det handlar om något helt annat. Nämligen samma orsaker som här:
The lesson of Haiti.
http://youtu.be/hmJLh3QCNgM
Något för vår kommande miljöminister att ta tag i.