Medias sanning och min är inte samma sak

HATMEDIA. Vi skrev tidigare idag om Tryckfriheten som idag fyller 250 år. Jag  tänkte skriva om samma sak och ta några exempel. Vår lokaltidning, Södermanlands Nyheter, går på händerna och skryter över hur duktiga de är. De kör en reklamkampanj som de kallar ”Vad är sant? och påstår att det SN skriver är sant men sociala medier ska man vara kritisk mot. 

Nåväl, Södermanlands Nyheter, bestämmer själva vad som ska stå i deras tidning, eller rättare sagt ägarna i Eskilstuna bestämmer. Mycket är samproducerat, annat är färdig köpta billiga artiklar och lokaljournalistiken för en tynande tillvaro, även om en och annan ljusglimt finns.

SN_fri_från_censur

Men är allt sant SN skriver? Svaret är nej, för inte så länge sedan blev Södermanlands Nyheter fällda för grova publicistiska övertramp och det är illa, för PON är mest en klubb för inbördes beundran och inte många blir fällda.

Vi hade också, Journalisten som ber om ursäkt, ”…Det ligger inprogrammerat i deras journalistiska DNA att deras uppdrag är att få läsarna att tycka rätt, i rätt frågor. Olyckligtvis är många av dessa journalister relativt högt uppsatta i redaktionsleden. Deras riktlinjer följs av yngre journalister, som hoppas på fasta anställningar efter sina många vikariat, och fega mellanchefer, som mest av allt är intresserade av ett bekvämt liv, i vilket bostadslånen kan fortsätta amorteras…” och ”… Tyvärr kan jag inte göra mer än vad jag har gjort. Mina åsikter är inte uppskattade av tidningens chefredaktör. Mina försök att öppna debatten har misslyckats. Det enda jag kan göra är att be om ursäkt å journalistikens vägnar…” de raderna är inte mycket att skryta över för Södermanlands Nyheter. Den journalisten jobbar inte längre kvar på SN. 

Vår lokaltidning tyckte också det var viktigt att engagera ett externt företag för att hålla koll på dem som kommenterade på tidningen, sådant är inte speciellt fritt, jag kallar det censur och vem vad var uppgifterna om kommentatorerna hamnade?

Vi hade förre chefredaktören som påstod att SN var partipolitiskt neutral på nyhetssidorna. Han blåljög.

Inför valet 2010, erbjöd SN alla partier en blogg i tidningen, det var viktigt att ge väljarna korrekt och allsidig information sa chefredaktören och nekade ett parti att vara med.  

-Pettersson vill inte bli för långrandig så det får räcka, men Södermanlands Nyheters skryt om det fria ordet luktar illa, redaktionen bestämmer visserligen, om inte ägarna i Eskilstuna vill annat, vad som ska stå i tidningen, men du och jag och andra oliktänkande har svårt att komma till tals, i varje fall i SN och de får delvis skylla sig själva för vikande upplagor, rasande annonsintäkter och att Petterssons blogg blev till för SN och min sanning är inte samma sak. Hatmedia skriver sin och jag min…

5 thoughts on “Medias sanning och min är inte samma sak

  1. Fenomenet med censurerade kommentarer florerar i samtliga Svenska tidningar. Länstidningen i Södertälje har sedan länge sysslat med detta.
    Skriver man inte vad tidningen vill att man skall skriva så publiceras det inte. Dessutom har de tagit bort Gilla-knapparna tummen upp och tummen ner för att man skall slippa se vad folk gillar och inte gillar.
    Svensk massmedia är död, länge leve alternativa medier.

  2. Sociala medier är ju deras största konkurrenter. Självklart måste de se om sitt hus och varna för detta. Skrämseltaktik fungerar bara så länge.
    Man märker redan nu att de börjar släppa efter på olika redaktioner för att hänga med. Det är trögt – så vi fortsätter att konkurrera – det kommer att ge utdelning.

  3. Häromdan skrev jag i en kommentar om en äldre professor och akademiledamot här i hemlandet och hur han definierade värdeteori – om konsekvensetik och pliktetik, mycket olika från varandra. Svenska journalister har sällan bevisat någon konsekvensetik, utan pliktetik som innebär att de skriver den sanning som dikteras uppifrån. Om inte detta är censur, vad f-n är det ?!?

Lämna ett svar till ossieAvbryt svar