2012 var första gången jag fick höra att svenska medborgare vräks från sina bostäder för att ge plats för nyanlända.

SVT berättade då om några hyresgäster som vräktes från sina bostäder för att kommunen ”var tvungna” att ge plats åt ensamkommande.

En av hyresgästerna var Åke som hade bott i samma lägenhet i hela 43 år, men som nu tvingades flytta tillsammans med sin fru och ett antal grannar. Med tårar i ögonen och gråten i halsen berättade han att det hade varit så otroligt illa skött och att allt egentligen handlade om pengar.

Protesterna kom förstås, likaså att medierna använde ord som främlingsfientliga och högerextrema. Allt var precis som vanligt m.a.o. Mest anmärkningsvärt var att ansvarig för vräkningen, Annika Lomarker, var både kommunchef  och vd för kommunens bostadsbolag och satt därför på två stolar enligt hyresnämnden. På frågan varför Lomarker inte gick ut med information till de drabbade, kom det politiskt korrekta svaret; ”Jag förstår inte varför vi skulle göra det. Jag vet inte vilka som bott i enskilda lägenheter…”

Åke, en av de som vräktes bor idag i en bostadsrätt på orten och verkar ha hämtat sig från chocken över att vräkas från ett hem där han bott i 43 år.

Efter denna tragiska historia har vi kunnat ta del av åtskilliga fall där kommuner och privata aktörer tjänar miljoner på att diskriminera svenska medborgare. Vi skriver nu 2016 och fortfarande tar vi del av nyheter där människor vräks för att ge plats för mer lönsamma araber och andra från fjärran länder. Inte bara det, vi läser också om kommuner som köper villor, radhus och bostadsrätter till dessa nyanlända människor och som om det inte vore nog kringgår man givna regler och skapar gräddfiler där nyligen ankomna individer får gå före medborgare som köat för lägenheter i åratal.

Det talas om integration och hur människor från andra kulturer ska komma snabbare in i det svenska samhället genom att placeras i varje svensk ort, i varje stadsdel och i varje område. Politikerna vill att alla svenska medborgare ska ta varandra i hand, sjunga kumbaja, välkomna de nyanlända och detta är något media spinner vidare på.

Hur är det då ute i samhället? Ja, ta upp ämnet med era vänner och bekanta. Fråga först om de överhuvudtaget vet hur verkligheten utanför fönstret ser ut och ställ sedan följdfrågan om hur de ser på saken att nyanlända tilldelas bostäder många svenska medborgare inte har råd med alternativt har köat för i flera år.

Med den nya regeln om 15 procents kontantinsats för ett bostadslån och kommande krav på amortering, är det många som helt enkelt inte kan köpa en bostad och eftersom köerna för en hyreslägenhet växer sig allt längre, är inte minst ungdomarna de stora förlorarna. Hur förklarar man då för dessa och deras föräldrar att araber och andra från fjärran länder kan hyra en nyinköpt villa för en billig penning eller gå före i kön till en attraktiv bostad? Jag skulle tro att det bara är den yttersta vänstern som tar varandra i hand, sjunger kumbaja och lallar om att detta är det nya Sverige. Att vreden växer hos andra kan jag vittna om.

Om politikerna på fullt allvar tror att denna diskriminering gynnar integrationen och föranleder en positiv syn på nyanlända, är de väldigt fel ute. Nu är det inte i första hand de nyanlända man ska beskylla, även om ilskan är total när man hör om nyss komna individer som beklagar sig över det mesta, utan det är politikerna vi ska skuldbelägga. Med politikerna avses samtliga partier i 7-klövern, såväl på riksdags- som kommunal nivå. Det är de som skapat detta och det är de som under flera års tid jublat och applåderat över att araber och andra från fjärran länder valt just Sverige av världens drygt 250 länder.

Om inte smärtgränsen är nådd så svider det definitivt i dess närhet. Förmodligen är det tur att vi svenskar är lite mesiga, godtrogna och konflikträdda, för i många av världens länder hade medborgarna reagerat med mer än ilska om de diskriminerats på samma vis som oss.