TV-journalistens janusansikte


Jag minns när jag såg ännu ett SVT-program i raden om att få svensken Malmöatt bejaka immigrantströmmen och förmås att ta lätt på folkutbytet. Jag minns att jag tänkte, är han den nyss hitflugna handikappade afrikanska mannen verkligen glad och lycklig på riktigt över att i Sverige ha fått en fin lägenhet och sitta ensam i den?

Kenneth, en mejlkompis till mig sände en recension över ännu ett tv-program för att indoktrinera oss. SVT-journalisten Fredrik Önnevall upplevdes pinsam i sin näst intill religiösa framtoning i sin mission att ännu för en stund få den allt krympande skaran av sovande svenskar att sova vidare. Kenneth har ordet……..

 

Fredrik Önnevalls Fosterland

I SVT´s kampanj för att motverka opinionen mot massinvandringen har serien ”Fosterlandet” med Fredrik Önnevall byggts på med ytterligare tre avsnitt. Hans tillvägagångssätt är att dels skildra nöden i Kenyas flyktingläger, dels visa på hur det finns en människa bakom siffrorna genom studiebesök i det skånska Simrishamn – kommunen där 30 procent röstade på Sverigedemokraterna.

  Det suggestiva greppet har antagligen nått sitt syfte att ”väcka större förståelse” hos en och annan skeptiker. För människor med förmåga till distans och perspektiv, framstår Fredrik Önnevall som ännu en skrupelfri bondfångare i insäljandet av det ”mångkulturella samhället”.

 

På mission i Simrishamn

Träffarna och samtalen med traktens ungdomar ger upplevelsen av snälla och trygga skåningar som ägnar sig åt fritidssysselsättningar där gemenskapen framhålls som det viktigaste. Omvänt uttrycker dessa sig om ”di nye” som strulare med egen kultur, varför umgänget dem emellan knappast förekommer.

Och så är det ju, menar FÖ; Man umgås med likasinnade och det är ju inget konstigt med det. Det räcker att gå till sig själv. Man träffar helst gamla vänner som man trivs med och har gemensamma erfarenheter. Man vet var man har varandra. Jag har inte tid och ork att starta nåt nytt – och då är det ju svårt.

– Hur kommer vi bort från det, frågar sig FÖ. Och här blottas en av de Gordiska knutarna i FÖ´s tankevärld. Å ena sidan konstaterandet av en helt naturlig mänsklig egenhet och ett normalt beteende, å andra sidan hans självpåtagna mission att verka för dess förändring. FÖ borde rimligtvis reflektera över skillnaden på om de främmande som kom till lilla Simrishamn vore 5-10 stycken över några års tid, istället för ett antal hundra över en natt.

 

”Lär känna en nyanländ”

Ungefärligen samma naturliga egenheter kommer till uttryck hos byns allt i allo-tant Gulli Nilssons, när hon spontant och intuitivt frågar; ”Varför ska alla till just Sverige?”. Den världs- och människosyn som hon samtidigt uppvisar i sitt ömmande över folks elände och sin önskan att hjälpa till så gott det går, är också representativ för ”vanligt folk” i Sverige. Således gör hon det som PK-pedagogerna förespråkar; Tar kontakt med och odlar vänskap med Amal Abualoff från Gazaremsan och Salah Dabbas från Syrien – med resultat att hon redan efter någon vecka har ”omprövat sina fördomar gällande främmande folk”.

 

Säg den lycka som varar dock, tycks FÖ tänka då han efter ett tag får höra av Gulli att hon ganska snart upplevt sig utnyttjad av de nya vännerna. Och därför – med sin nyvunna djupare insikt – absolut tänkte rösta på SD i nästa val också! Vid några samtal med Gulli och retoriska frågor om huruvida det var rätt att döma alla andra efter några enstaka personer, tar vilsenheten tillbaka greppet på den stackars Gullis – och FÖ´s förhoppningar är något återställda. Veckan därpå kunde han triumferande bevittna hur hon på byns café sammanträffade med en syrisk kvinna som Gulli från fönstret där hemma sett promenera förbi med två gulliga barn.

 

Budskapet FÖ bringar till TV-tittaren blir således; Kan vi bara få människor att förstå hur fördomar och främlingsfientlighet beror på oförmågan att ”lyfta blicken” och se människor av kött och blod, så kan nog Sverige som ”humanitär stormakt” upprätthållas. Att vi samtidigt är ett antal människor som utifrån erfarenheter och förmågan att se det allmänna i det enskilda gör en analys som leder till helt andra politiska imperativ, är FÖ antingen omedveten om eller så förtränger han det till förmån för sitt privata världssamvete.

 

Triviala funderingar från ett antal Simrishamnsbor om vilka de ekonomiska konsekvenserna av det stora inflödet blir för skolan, avfärdas i några andetag från (S)-kommunalrådet Karl-Erik Olsson med att ”de miljonerna tas från ´fonden för framtida bruk´. Dessutom kan vi nu äntligen tack vare befolkningsökningen börja bygga nya bostäder i Simrishamn”. Samma logik var troligtvis underlag för beslutet att stänga ned sjukhuset till förmån för boende åt asylsökande.

 

Välgörare på Kenya-uppdrag

I Kenya-lägret flankeras FÖ av bland annat flickorna Johanna Olsson Selerud och Lina Taleb från Migrationsverket samt Karolin Hansson och Stefan Halvardsson från Storfors och Karlstad. Kommunerna där de uttagna kvotflyktingarna ska placeras. En air av halleluja och tagenhet av uppdragets vikt karaktäriserar delegationen.

Verklighetsförankringen i projektet förmedlas genom MV-tjänstemännen Pontus Fredriksson och Zandra Norman, som förbereder de blivande svenskarna genom att informera om Sverige. Här visas bland annat bilder på hur en stol, ett bord och en toalettstol ser ut. Afrikanerna – som hitintills bokstavligen levt sina liv i buskagen – får också en broschyr på ett supermodernt kök, samt instruktion i hur man åker rulltrappa. Muntligen berättas att alla har samma rättigheter – påminnande om en minigrundkurs i feminism – samt att Riksdagen väljs vart fjärde år. Halvvägs i introduktionen ”ser auditoriet ut som slagna hjältar” konstaterar FÖ, medan kameran sveper över den halvsovande skara som förväntas lyfta Sverige.

 

Hemma (?) i Sverige

Efter några veckors skildrande av eländet i det kenyanska flyktinglägret sitter FÖ så äntligen jämte sitt ”skötebarn” somaliern Mohammed Araale i flygstolen på väg till Sverige. Mohammed har sedan barndomen krupit fram på sina knän orsakat av en sjukdom som deformerat benen. På plats hade inte ens en rullstol varit till hjälp under de rådande förhållandena, eftersom sandmark och annan oländighet hindrade framfarten.

 

FÖ´s nästa träff med Mohammed är i hans nya hem i Uppsala. Här rullar han på parkettgolv runt i den nya lägenheten och bekantar sig med moderniteterna i det topputrustade köket. Det kan anas att i hans huvud flimrar en och annan tanke på hur oerhört mycket man med motsvarande kostnader och insatser kunde förbättrat situationen på plats för alla de människor som nu finns kvar i Kenyalägret. Hur stor lycka Mohameds ”lottovinst” kommer att bringa honom är svårt att förutse. Onekligen ger han intryck av ensamhet och malplacé i denna miljö…

 

”Nyttiga idioter” respektive landsförrädare

Föreståndaren vid asylboendet i Simrishamn, Lulu Mårtensson, säger med en något uppgiven röst att ”det ligger mycket i det folk tycker, att vi måste sätta stopp nånstans. Jag har bara inte svaret på vart de ska ta vägen”. Riktigt där är inte Fredrik Önnevall i sin relation till sanning och realiteter. Även om han hemma i kammaren, ensam framför kamera och mikrofon, gör följande reflektioner:

– Det är lätt att känna sig maktlös i dess tider. Det har aldrig kommit så många flyktingar till Sverige som nu. Bara det är en svindlande tanke. Och skrämmande ibland. Vad blir konsekvenserna av det? Och vad kan jag göra åt det? Men i stället för att känna mig maktlös, börjar jag tänka på beslut i det lilla. Där har jag ju stora möjligheter att påverka. Inte alla – men jag kan hjälpa nån. Mohamed t ex som jag fick på halsen när han utsåg mig till sin vän i Sverige. Det lustiga är att det där inte alls känns betungande.

 

Lulu Mårtensson är en av många sysselsatta inom invandringsindustrin som inser det ohållbara och upplever en kluvenhet i situationen. Samtidigt är dessa människor i likhet med de flesta beroende av att kunna försörja sig, vilket den här verksamheten erbjuder goda förutsättningar för. För att inte tala om de profiter som hundratals entreprenörer vid sidan av Bert Karlsson förgyller sina liv med.

På samma sätt har förstås Fredrik Önnevall ett behov av att försörja sig och sin familj, även om han under ett antal år som SVT-medarbetare varit ekonomiskt priviligierad. Till skillnad från Lulu Mårtensson och hennes arbetskamrater, som i princip bara verkar utifrån rådande omständigheter, så har Fredrik Önnevall och hans kollegor i PK-medierna en helt annan roll. Deras insats består i att vidmakthålla politikernas möjlighet att successivt byta ut svenska folket och avveckla den självständiga nationen Sverige.

 

Godhet till varje pris!

Således har serien ”Fosterland” framförallt tydliggjort Fredrik Önnevalls Janusansikte. Reportern som tidigare under en rad år genom sina reportage byggt upp ett förtroende hos svenska folket, används nu som ett suggestivt redskap av Hanna Stjärne-ledda SVT. Med sin ”behjärtansvärda” insmuggling av den syrianska pojken Abed – för övrigt ett lagbrott, då det ingick förfalskande av dokument i handlingen – liksom den ”journalistiska adoptionen” av Mohammed, har säkert många TV-tittare duperats att åtminstone ”glänta på sina hjärtan”.

 

Det behövs dock ingen doktorsavhandling i psykologi för att inse att det är mer och annat än normal empati som leder Fredrik Önnevall. Mycket tyder på att det handlar om en personlig samvetsömhet kopplad till privilegierna i den egna tillvaron, som han nu lindrar genom att hjälpa människor att komma till Sverige. Precis som med andra droger med flyktsyfte utvecklas ett beroende, i detta sammanhang en godhetsnarkomani.

 

Den snällism som Fredrik Önnevall förmedlar i kamerans närbilder ger därför ett kusligt ansikte åt just Janus-syndromet; På intet sätt tar denne massinvandringens kolportör konsekvenserna av sina handlingar. Till sista krona och blodsdroppe är det svenska folket som får stå för kostnaderna..!

//Kenneth Sandberg

 


16 responses to “TV-journalistens janusansikte

  • Tina

    Här i Singapore lever vi tillsammans.
    ALLA
    Spelar ingen roll vad din tro är’
    Kristen, muslin jude eller budhist. Alla e välkommna

    Gilla

  • Tina

    Fjodor

    Jag tycker synd om dig.
    Det är uppenbart att du aldrig varit #ute i världen#

    Om du hade varit i Singapore hade du nog knipit käft skulle jag sagt till en sån ignorant person som du.
    Om du goglar. Ta då å googla världens säkraste land.
    Singapore kommer upp först, Finns inget förtryck eller regim som du försöker antyda.
    Du är en person som sitter hemma på kammaren och tycker en massa.
    Jag tycker synd om dej.
    Tina

    Gilla

  • Gruvmor

    ”Inte alla – men jag kan hjälpa nån. Mohamed t ex som jag fick på halsen när han utsåg mig till sin vän i Sverige. Det lustiga är att det där inte alls känns betungande.”
    Men är det ändå inte väldigt dyrt för honom att ensam försörja en illegal, dessutom totalhandikappad, person med lägenhet och allt? Har han verkligen så höga inkomster att det inte känns nånstans? Har inte han dåligt samvete för brottet som han begått?
    Skämt åsido, jag minns för länge sedan att jag tyckte faktiskt mycket om honom. Då, för flera år sedan (kanske rentav på 1990-talet?) gjorde han en intressant serie i Kina. Vad har hänt med honom sedan dess? Skulle man kunna göra en film med titeln ”I huvudet på Fredrik Önnevall”?

    Gilla

  • eva

    Resonemanget från överheten tycks vara att bara folk träffas och umgås försvinner alla fördomar och andra problem. Tänk om det istället är så att ju mer ni umgås, desto större blir de sk fördomarna? Det behöver ju inte vara så att ju mer man lär känna en människa, desto mer gillar man den personen.
    Dessutom skulle jag vilja skilja på fördomar och ”att inte gilla saker”. En fördom är för mig en förutfattad mening, en generalisering av något. Och det ju naturligtvis förändras genom närmare bekantskaper.
    Ogillar man något gör man det ofta grundat på erfarenheter och då hjälper inga pekpinnar i världen.

    Gilla

  • Björn

    Att SVT får fortsätta med sitt ständiga ”älskaflyktingkampanjande” är helt otroligt. Jag har övergett SVT sedan länge men läser deras text-TV i telefonen via en app. När man ser rubriksättningen (nu senast ”Utsatta barn drabbas av asylregler”) är det ju så uppenbart att de gång på gång bryter mot kravet på opartiskhet i sändningstillståndet. Ingen tycks bry sig utan Hanna Stjärne kan fortsätta sin vänstervridning av SVT med full fart. Det är rent ut sagt äckligt att se det!

    Gilla

  • Elaka gubben

    Gilla

  • Tina

    Hej, Pettersson,
    Jag bor i Singapore sen i julas. Hör finns en masse religioner. Alla, och jag menar alla kommer överens. Muslimer, judar, kristna, budhister mm.
    Pratade med the manager igår (ungefär vicevärd), det är förbjudet i SG att säga något illa om en annans religion. Om eller när en person kommer hit får de lära sig direkt vad som gäller. ALLA ska accepterera varandra, annars e de ut direkt.
    ingen muslim glor på kvinnor(här är 32 grader varmt varje dag) fastän vi går i shorts och kjol, klänning.
    Straffen är hårda. Men det fungerar. SG är ett väldigt säkert land att leva i, för att inte säga det säkraste.

    Kidnappning (som inte händer), dödstraff, snatteri, utvisning samt böter på 14.000 dollar.
    Som sagt, ett tryggt land att leva i.

    Vår dotter, 22 år gammal rör sig fritt överallt, på marknader, i köpcentrum. Hon är respekterad överallt. Hon är väldigt nätt och liten för sin ålder, många tar henne för 15 år men alla behandlar henne med stor respekt.
    Jag kallas Mam, och min man Mister. Kanske inte hör hit men jag vill bara tala om hur bra alla kan leva tillsammans om regeringen sätter upp regler och ställer krav från början.

    Passar du inte in eller vill leva som oss, okey, Då får du inte stanna här. Vill du inte anpassa dig då är det en biljett hem.
    Jätteenkelt.

    Tina

    Gilla

    • Fjodor

      Din historia bekräftar min åsikt att mångkultur endast kan existera i länder med extremt förtryckande regim.
      Mångkultur är alltså ej kompatibelt med frihet och förmodligen ej heller demokrati.

      Gilla

    • aos

      Detta kanske är en bra fingervisning om vart man ska fly
      Norra Cypern eller Singapore. Har annars tänkt på Kina eller Japan

      Gilla

  • swede in UK

    Det finns mycket att skriva om detta, denna gången stannar jag vid lulu .
    Hennes lycka var att skarabert kom till simrishamn i ”grevens tid”.
    Hennes stora bluff var att hon ville jobba på boendet ”för att ge tillbaka till SVENSKARNA det som hennes familj från Slovenien hade fått” när Sverige hade tagit emot dem en gång i tiden, vilka var ”svenskarna” ?
    Inte var de folk från MENA-länder, nej hade de varit det så hade familjen INTE valt Sverige, för då hade det inte funnits någon hjälp att hämta !
    Att inte ens berätta att pengarna talade, är ett sådant svek mot Svenskarna, ärlighet varar längst !
    Men när hennes egen pappa blev sittandes på akuten och alla invandrare gick före, då var det ett ”tutande” som hördes.
    Besviken på svenskarna som går på /betalar för genomskinliga lögner.

    Gilla

  • staffan anderstig

    Infernaliskt uträknat migrant industrin försörjer tiotusentals ,andra törs inte protestera,rädda för konsekvenserna,de säljer sin själ för en silverpenning,förrädare som miljöpartisten Ferm och Batra moderaten pratar om ett tillfälligt stopp i invandringen,är det riktigt kloka?

    Gilla

  • ossie

    Jävla propaganda skit.

    Gilla

  • That's it.

    I framtiden kommer vi inte kunna nämna någonting alls om invandring för då kommer du ha KGB knackades vid din dörr.

    Usch och fy för kontrollsamhället.

    Gilla

Kommentarer granskas inte före publicering. Det innebär att den som skriver en kommentar själv ansvarar för kommentarens innehåll. Den som skriver kommentarer ska följa svensk lag. Kommentera gärna, håll god ton och var artig, hota aldrig, använt sunt förnuft. Fler en tre länkar innebär att kommentaren ställs i kö och måste vänta på godkännande.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 2 280 andra följare

%d bloggare gillar detta: