VETENSKAP. Idag är det 75 år sedan som en sjuk människa behandlades med penicillin för första gången. Ett par år senare började amerikanska bolag med produktion av penicillin i större skala.

Den skotske forskaren Alexander Fleming upptäckte 1928 att penicillium notatum-svampen slog ut elaka bakterier. Men redan i början varnade han för resistens.

1945 tilldelades Alexander Fleming tillsammans med några medarbetare Nobelpriset, upptäckten av penicillinet har av många betraktas som årtusendets viktigaste upptäckt. Innan dess dog mängder av människor i det vi idag kallar enkla infektioner.

– Det finns en risk att bakterierna kommer att utveckla resistens mot penicillin, säger Alexander Fleming i en inspelning från 1945.

Det som framför allt oroade Fleming redan då var att bakterierna skulle lära sig att stå emot penicillin om en person inte fullföljde sin antibiotikakur.

– Resistenta bakterier kan sedan överföras till en annan person som kanske får lunginflammation, och är bakterierna då resistenta mot penicillin kommer den inte att göra någon nytta.

Alexander Fleming hade alltså upptäckt penicilliumsvampens effekt men han var inte inblandad i utvecklingen av läkemedlet penicillin i Oxford mer än tio år senare.

Och för 75 år sedan just idag behandlades den första människan med penicillin. Det var en 43-årig polis Albert Alexander som höll på att dö eftersom ett mindre sår i ansiktet infekterats och spridit sig.

Men efter att han fått de första injektionerna med penicillin vände det, berättar professor Chris Tang på den institution i Oxford där penicillinet utvecklades.

– Infektionen försvann, såren läkte snabbt och han började äta.

Men tyvärr fanns inte tillräckligt mycket penicillin färdigt än för att fortsätta behandla den sjuke polisen.

Som en sista desperat utväg användes penicillinet flera gånger i patienten, genom att medicinen återvanns ur patientens urin, berättar professor Chris Tang.

– Men mängden var för liten och tyvärr dog han en månad senare.

SR