INSÄNDARE. Antalet väpnade butiksrån ökade med 47 procent i fjol, vilket oroar fackliga företrädare. ”Ju fler rån med skjutvapen desto större risk att någon skadas allvarligt”, säger Krister Colde, arbetsmiljöombudsman på Handels till tidningen Handelsnytt.

De preliminära siffrorna från Brottsförebyggande rådet (Brå) visar att 312 butiksrån med skjutvapen genomfördes i fjol, vilket alltså är en nästan 50-procentig ökning mot 2014.

”Risken är att någon skadas allvarligt eller till och med får sätta livet till. Dessutom är det en oerhörd psykisk påfrestning att bli rånad. Många som utsätts för rån blir så traumatiserade att de aldrig kan komma tillbaka till ett jobb i handeln igen”, säger Colde.

Det totala antalet butiksrån i fjol var 816, alltså drygt två per dygn. Handels manar politikerna att minska tillgången till vapen i samhället och till att minska betalningen med kontanter.

-Pettersson säger att det finns två miljoner legala vapen i landet och de används inte vid rån så antalet vapen är inte så intressant. Det måste vara bättre att minska antalet rånare…

INSÄNDARE. 

Överklagan vapenärende avseende Dnr. A410.053/2014

Förvaltningsrätten i Göteborg

Box 53197

400 15 Göteborg

Rikspolisstyrelsen slår in öppna dörrar…

Malmö, Stockholm, Landskrona, Halmstad, Uppsala, Göteborg, Örebro, Södertälje, Helsingborg… blir till obehagliga påminnelser om när kriminaliteten i ett land nått smärtgränsen. Skottlossning har blivit rutin. Polis och räddningstjänst provoceras och förödmjukas; raketer, brandbomber och stenkastning hör till vardagen, samtidigt som räddnings- och tjänstefordon systematiskt vandaliseras. Bilar brinner över hela landet varje natt. Samhällsterrorismen har fått fotfäste.

Så gott som dagligen skjuts en människa ner på öppen gata i Sverige. Vecka efter vecka… månad efter månad. År efter år! Medan illegala vapen cirkulerar i aldrig tidigare skådad omfattning.

Under 2014 räknar man officiellt med att det förekom runt 280 skottlossningar på gator och torg i Sverige – med illegala vapen där människor utgjorde måltavlor. Mörkertalet knuffar med allra största säkerhet upp siffran till en bra bit över 300!

Direktiv för polisens arbete utgår via justitiedepartementet. Politiskt styrda polischefer tvingas sitta vackert. Lyssna och lyda! Efter att politikerna sagt sitt, blir det inte mycket till polis över. Att som underbemannad svensk polis med politiskt bakbundna händer, konfronteras med grovt kriminell mångkultur, där terrorism och tung internationell brottslighet äventyrar samhällsstrukturerna, är bäddat för katastrof. Det begriper även den politiskt mest oinvigde!

Trots allt måste Rikspolisstyrelsen (RPS) ge sken av auktoritet. I synnerhet som det dagligen skjuts på gator och torg över hela landet. Fast detta sker i stort sett uteslutande med illegala vapen. Men att hitta dessa, är som att leta efter en nål i en höstack!

För att visa handlingskraft, har RPS blivit politiska specialister på att slå in öppna dörrar. Gällande legala vapen i allmänhet, samt enhandsvapen i synnerhet!

RPS har under åren flera gånger vänt sig till Justitiedepartementet med önskan om vapenamnesti. Även en permanent sådan… i tron att de kriminella frivilligt skulle låta avväpna sig. Ambitiöst och initiativrikt! Nej, snarare ett förtvivlat slag i luften. Det förändrar inte situationen kring illegala vapen. Det tycks främst handla om ett politiskt ofarlig önskemål, samtidigt som man diplomatiskt sträcker vit flagg inför en totalt hopplös situation.

I ett gränslöst EU, är det lika riskfritt att ta med sig ett par pistoler och ett par askar Parabellum in i Sverige, som två paket smör. Och att på hemmaplan köpa en illegal pistol eller ett automatvapen, är inte konstigare än att handla en låda smuggelvodka. Det skiljer dock i pris. Det tar mindre än en förmiddag att köpa ett illegalt vapen i Sverige.

När Sovjetunionen kollapsade 1991, hade Röda Arméns manskap i östra Europa, inte fått lön på ett helt år. Hemma väntade arbetslöshet och ett land i upplösning. Alltså, sålde man allt som gick att avyttra. Vapenarsenaler bytte ägare; stridsvagnar och kanoner, tjeckoslovakiska, jugoslaviska och ryska 9 mm pistoler och AK 47:or (Kalashnikov) samt ammunition. Från Baltikum i norr till Bulgarien i söder.

Penningstarka ”entreprenörer” handlade friskt, och byggde upp lager inför morgondagen. Det är dessa förråd som i dag ”läcker”. Hur stora mängder det handlar om, är det ingen som vet. I östra Europa har jag själv erbjudits att köpa vapen. Men artigt tackat nej. Med dagens öppna gränser medför det dock inga som helst problem att föra in ett par vapen till Sverige.

Kontrollen vid landets gränser är obefintlig. Både vad gäller vapen och vilka som tar sig in i Sverige!

Biltrafiken till landet är intensiv. Det talas ofta om Öresundsbron. Visst, men… varje vecka åker (förutom privatbilar, husvagnar och husbilar) tusentals lastfordon fram och tillbaka på de många färjelinjerna. Inte minst från Baltikum och östra Europa. Bakom ratten sitter vanliga familjeförsörjare från ett politiskt och ekonomiskt turbulent östra Europa, och som inte alltid är så välbetalda, bland vilka det finns elastiska samveten. Ett par pistoler samt några askar ammo, gör att familjen kan unna sig lite extra. En trailer erbjuder tusen ställen att gömma ett par pistoler på.

Jag vet att det fungerar så. Men frågan är om politiker, RPS eller människor i allmänhet känner till detta? Eller om man överhuvudtaget bryr sig!

Hur många illegala vapen som varje vecka hittar vägen till Sverige, finns det ingen som vet. Att komma åt denna lågfrekventa vapensmuggling, med vidöppna gränser, reducerad tullpersonal och obefintlig gränspolis, är naturligtvis en fullständig utopi! Hur många illegala vapen som är i omlopp, eller antal individer som dagligen går beväpnade i Sverige, är det ingen som har en susning om. Något vi heller aldrig lär få reda på; kanske lika bra det. Och någon vapenamnesti kommer aldrig att bidra till förändring. Detta är den osminkade verkligheten i Sverige vintern 2016!

Med den politik som i dag bedrivs i Sverige, tillsammans med rådande system, är det inte underligt om RPS resignerat och gett upp beträffande illegala vapen. Ibland har polisen tur i samband med kontroller vid Öresundsbron, och får lite bonus i form av några pistoler.

Under rådande premisser finns det dock inte skuggan av en chans att styra upp och bekämpa den accelererande illegala vapenmarknaden i Sverige, lika lite som det går att komma åt de illegala vapnen. Det är en omöjlighet.

Hade detta varit möjligt, hade man naturligtvis redan gjort det. Medan det ännu var någorlunda möjligt!

Det kommer att finnas 10 000, 30 000 eller 70 000 illegala vapen i omlopp. Kanske ännu fler! Pistoler och automatkarbiner. En sak vet vi: de används flitigt! Detta väcker förstås frustration hos RPS, som inte är sena att agera…

Det går inte bara att sitta på rumpan och titta på hur illegala vapen likt en tsunami sköljer in över landets gränser! Enklast är förstås att klämma åt de legala vapenägarna!

Därför… en ny pressrelease, med RPS senaste, ”handlingskraftiga” åtgärder! Ännu en gång: ytterligare restriktioner som exklusivt drabbar jägare och sportskyttar.

Resultatet bidrar till ännu mer byråkrati, fler förordningar, regler, bestämmelser, krav och ”Fappar” som gör det särskilt komplicerat – samt förstås dyrare – att lagligt äga eller anskaffa vapen för jakt och sportskytte. Polismyndigheten vet redan det mesta om de licensierade vapenägarna: vapennummer, typ av vapenskåp, personnummer samt all övriga personalia. Varför då hålla på…?

Dessutom är de legala vapenägarna medvetna om att, man knappt vågar nysa offentligt förrän licenserna är i farozonen.

Sveriges legala vapenägare har kommit att fungera som en permanent nödutgång för RPS. Det blir till ett klassiskt spel för gallerierna, dessvärre med sannolikt oönskade effekter som följd.

Medges RPS ”handlingskraftiga” åtgärder fortsätta, kommer det sluta med att den laglösa, kriminella sektorn blir ensam aktör på scenen som vapenägare i Sverige.

RPS fåfänga slöseri med juridiska och personella resurser, kallar jag att: slå in öppna dörrar!

Christer Johansson

(Ursprungligen skriven som en debattartikel för svensk media. Trots upprepade försök med utskick till mängder av tidningar… har ännu ingen haft det politiska modet att publicera den. Inte ens ”min egen” tidning, Nationellt Pistolskytte!)