Igår bevittnade undertecknad ett Luciafirande på en liten ort någonstans i Sverige.
Jo, det finns skolor i Sverige där traditionen förs vidare av våra barn och barnbarn. Kanske detta är enklare på mindre orter dit mångkulturens baksidor ännu inte hittat och de mycket politiskt korrekta människorna hittills inte tittat?
Hur som helst var detta en liten söt 3-årings första Luciafirande och som inbjuden gäst kunde man inte annat än glädjas åt de scener som utspelade sig på den lilla scenen i skolans gymnastiksal.
Först äntrade de lite äldre barnen scenen och framförde ett klassiskt uppträdande med både Lucia, tärnor, stjärngossar, tomtenissar och välkända sånger. Precis som på min tid som ung, hade man lottat ut rollerna för att ingen skulle behöva känna sig förfördelad. Dock hade detta skett på det klassiska viset, utan krav på könsneutralitet och annat feministisk tjafs. Det var bland flickorna Lucian och tärnorna fördelades med lottens hjälp och rollerna som tomtenissar och stjärngossar lottades fram bland pojkarna. Rykten gör gällande att ingen mådde illa av detta, varken elever, lärare eller barnens föräldrar. Precis som det ska vara m.a.o.
Barnen i förskoleklasserna hade av naturliga skäl svårt att sitta still och vara tysta, så lite av uppträdandet kom därför att störas…dock inte så mycket att de gjorde något.
Efter de något äldre barnens fina uppträdande, var det de små förskolebarnens tur. Här fanns ingen Lucia av naturliga skäl, heller inga av de klassiska sånger som de äldre barnen framfört, också det av naturliga skäl. Här var det däremot skratt, stim, lek och ett oorganiserat kaos…precis som det ska vara när små barn firar en tradition som deras föräldrar, mor- och farföräldrar firat i många år.
Den människa som inte fylls med glädje av att höra dessa oskyldiga och ovetande barns porlande skratt och se deras glittrande ögon, finns inte. Det är scener som dessa som gör att man åtminstone för stunden glömmer allt skit som sker utanför och det tänds t.o.m. en viss strimma av hopp inför framtiden.
Det var en mycket trevlig timme som avslutades med att föräldrar och inbjudna gäster bjöds på kaffe och pepparkakor som barnen själva bakat. Många trevliga samtal med andra vuxna avslöjade att denna tradition är något de gärna ser en fortsättning på och varför inte? Varför ska de mycket politiskt korrekta individerna förstöra något som enar och som älskats i generationer? I vilket syfte ska det i sådana fall ske?
Det ska direkt sägas att skolorna inte har krav på sig att Luciafirandet och andra gamla traditioner förbjuds, det är bara en vandringssägen. Däremot finns det personer i Sverige som vill förbjuda och det finns skolor som har slutat med både denna och andra traditioner. Det mångkulturella Sverige tillåter inte alltid att det som firats i decennier, får se en fortsättning. Alltid finns det någon som känner sig kränkt, någon som inte vill ta till sig kända traditioner och någon myndighetsperson som är villig att peta i saker som alla inte vill ty sig till.
På landsbygden har som sagt det mångkulturella inslaget inte nått fram på samma sätt som i städerna. Med regeringens nya krav på att samtliga kommuner ska tvingas att ta emot ensamkommande och andra asylsökande från kulturer där man inte firar det vi i Sverige firat i generationer, är det förmodligen bara en tidsfråga innan denna lilla ort och andra tvingas se på när klåfingriga och räddhågsna lärare och rektorer känner sig tvingade att ställa in.
Det mångkulturella inslaget på denna skolas Luciafirande, var av naturliga skäl ganska obefintligt. Dock var det två mörkhyade små flickor som deltog i de äldre barnens uppträdande och tro mig när jag skriver att de var precis lika glada och entusiastiska som sina kamrater och deras föräldrar såg precis lika stolta ut som övriga på plats.
Låt barnen få vara barn och håll klåfingriga och mycket politiskt korrekta personer borta från våra gamla traditioner.
Ps. Man fick dessutom fotografera tillställningen, men av hänsyn och för att inte någon nitisk förmyndare ska invända, så finns bilderna bara förevigade i fotoalbumet. Ds.

Sverige skall ha kvar Lucia. Muslimerna, som som kanske är kvar, får lära sig.
Kan lusia verkligen vara en Svensk tradition? Sverige har ju ingen kultur och därmed inga traditioner att bevara. Fråga Mona Muslim får ni höra.
Många fina luciabilder här:
http://www.nordiskamuseet.se/aretsdagar/lucia
Börja i den här änden: ”Det mångkulturella Sverige tillåter inte alltid att det som firats i decennier” Redan -88 förbjöd rektorn för en skola att flaggan skulle hissas på skolavslutningen, melodin ”flaggan vajar” ströks ur repertoaren. ”Nünberglagarna” är inte avlägset.
I går var jag på barnbarnets lucia firande. Åk 4:a stod för showen. Det tog plats i en kyrka, med en präst som sa några korta meningar. I släptåg hade Lucia, tärnor, stjärngossar, tomtar och pepparkaksgubbar å gummor. Bor i en +100000 stad mitt i Sverige (inte Mälardalen) och trots det ett traditionellt lussefirande.
Tack Stefan för din finstämda beskrivning av den mysiga traditionen med Luciafirande. Minnena kommer tillbaka från när man själv var barn och gick i luciatåg och vid alla de gånger som man varit med sina egna barn när de högtidligt lussade. Fortsatt trevlig helg och julfirande, hälsningar från Malmö.