INVANDRING. Under andra halvåret 1989 kom 20 000 personer till Sverige för att söka asyl, jämfört med 19 000 under hela 1988.

Den 14 december 1989 meddelade invandrarminister Maj-Lis Lööw (S) Sveriges riksdag om det fattade beslutet dagen innan. Företrädare för Moderaterna och Centerpartiet gav i de följande överläggningarna sitt muntliga stöd för regeringens politik medan riksdagsledamöter från Folkpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet klargjorde tydligt att man var emot beslutet.

De som skulle få uppehållstillstånd blev bara de som enligt FN:s status ”hyser välgrundad fruktan för sin säkerhet och är förföljda på grund av ras, nationalitet, religion eller politisk tillhörighet”.

Runt den 20 december 1989 kom runt 100 flyktingar om dagen till Sverige, i den största flyktingströmmen dit sedan andra världskriget och läget beskrevs som ”permanent kritiskt”.

Nästan alla var bulgarienturkar, som kom via Polen och dåvarande Östtyskland. De åkte med fartyget Winston Churchill till Malmö, och ansåg sig vara diskriminerade i Bulgarien men dagen därpå utvisades de och skickades med buss till Trelleborg där de skickades tillbaka med båt eftersom Sverige beslutat om nya bestämmelser med en invandringspolitik som inte skilde sig från övriga Europa och Norden. En grupp bulgarienturkar uppvaktade Maj-Lis Lööw och förklarade att de skulle sväva i livsfara om de sändes tillbaka men hon förklarade att Bulgariens regering erkänt problemet med bulgarienturkarna och det ansåg hon vara hoppfullt.

-Pettersson noterar att varken dåvarande statsminister Ingvar Carlssson (S) eller invandrarminister Maj-Lis Lööw (S) kallas rasister idag, trots att invandringen då var betydligt mindre än idag och det fanns dessutom gott om tomma bostäder…

Luciabeslutet