Statsvetaren Joakim Rådström skriver en synnerligen märklig artikel i SvD där han hävdar att Sveriges asylpolitik är mer värdefull för omvärldens syn på vårt land än Nationalsången och svenska folkdräkter.

Redan i första stycket visar Rådström vad artikeln kommer att landa, då han använder ordet ”främlingsfientlighet” om de kritiska röster som ser sitt land förvandlas framför våra ögon. I nästa mening beskriver han sedan orsaken som många ”främlingsfientliga” röster hävdar är orsaken till att lilla Sverige tar detta stora ansvar…det sociala välfärdssystemet.

Rådström beskriver hur flyktingar från hela världen attraheras av Sveriges vackra natur, vår demokrati, vår yttrandefrihet, vårt sociala skyddsnät och att ”Sverige är världens bästa land för barn att växa upp i”. Att människor från Afghanistan, Somalia, Eritrea och Mongoliet skulle känna till det sistnämnda betvivlar jag. De har nog snarare lärt sig vad de ska säga till myndigheter och medier. Märkligt nog är också asylsökande från främst muslimska länder inte särskilt intresserade av vår yttrandefrihet, vilka såväl journalister, komiker och konstnärer fått lära sig.

Nu visar sig Rådströms verkliga agenda igen, när han åter använder ordet ”främlingsfientliga” krafter i riksdag och sociala medier. Sedan betonar han hur omvärlden började se mer negativt på Sverige efter att ett ”tydligt invandringskritiskt parti” röstades in i riksdagen och sedan slår Rådström på med stora trumman och pekar på den ökande antisemitism som t.o.m. fick president Obama att sända hit ett sändebud.

För det första Joakim Rådström, så är det otvivelaktigt bevisat att antisemitismen i Sverige alltmer framstår som ett importerat problem. Både vittnesskildringar från utsatta judar och Uppdrag Gransknings program om antisemitism, visade detta på ett klockrent sätt. Samma program kunde förövrigt visa att islamofobin i Södertälje också var ett importerat problem. Sedan är jag personligen övertygad om att den mer negativa bilden av Sverige beror på de i utländska medier visade reportagen om förortskravaller, bilbränder, no go-zoner, våldtäkter, tiggare och allsköns elände som vår naiva asylpolitik fört med sig.

Som om detta inte vore nog, så skriver Rådström det som ”det invandringskritiska riksdagspartiet” och ”främlingsfientliga personer i sociala medier” länge hävdat. Det är bara välutbildade som har råd att ta sig till Sverige och väldigt många av dem har levt i ett relativt välstånd.

Källa: SvD

Hur länge det dröjer innan Sveriges välstånd havererar och samhället kollapsar, återstår att se. Personligen undrar jag om utländska regeringar ser med avund på när Sverige just brottas med enorma problem till följd av vår öppenhet, eller om de använder Sverige som ett skräckexempel på hur ett välskött samhälle sakta kollapsar när politiker tappar greppet om situationen.

Tittar man närmare på Joakim Rådström (f.d.Lindberg) ser man att artikeln han skriver i SvD mycket bygger på egna intressen. Bl.a. kan man på hans Facebooks-sida se att han är med i grupper som ”Sverigedemokraterna i riksdagen -nej tack”, ”Maria Ferm”, ”Maria Wetterstrand” och ”Gaza Graffiti”. Det luktar lite Miljöpartist m.a.o. På hans webbsida, Joakim Lindberg Freelance, förstärks bilden ytterligare av en man som gärna frotteras med personer av utländsk härkomst, gärna skriver artiklar om invandrares liv och klimatfrågor.

Förövrigt anser jag att Stefan Löfven ska avgå och ta resten av den feministiska regeringen med sig.