I Göteborg har de styrande Socialdemokraterna tappat 13,6 procentenheter de åtta senaste åren och fick i valet 2014 rekordlåga 22,4%, vilket i media beskrev som ett ”katastrofval”.

Situationen är inte bättre ute i landet. 2010 användes också ordet ”katastrofval” när partiet i riksdagsvalet fick rekordlåga 30,7% av väljarnas röster.

Källa: GP

Arbetargrabben Stefan Löfven skulle bli partiets räddning, men valresultatet 2014 visade inte på några glädjesiffror. Visserligen höjde man sig från ”katastrofvalet” 2010, men bara med 0,3 procentenheter till 31% och förvisso återfick man förtroendet att åter bilda regering, men inte utan stöd av det lilla extrempartiet Mp med sina knappa 7% av väljarna bakom sig. Dagens opinionssiffror är heller ingen munter läsning för trogna socialdemokrater. När Inizio publicerade septembers opinionsmätning på uppdrag av socialdemokratiska Aftonbladet, fick partiet bara 24,9% och i de trakterna ligger nu partiet i mätning efter mätning. Ska då tilläggas att oron i partiet spreds sig under Håkan Juholts tid, när S balanserade runt 25% i opinionsmätning efter opinionsmätning, alltså samma siffror där man parkerar nu.

Situationen är dock mer bekymmersam än så för det gamla statsbärande partiet. I traditionella sosse-fästen börjar man också förlora, som i Överkalix där man 2014 förlorade makten efter 80 år och i Degerfors där man redan 2010 fick se hur väljarna flydde. ”Sossarna valde att inte lyssna på folket”, var en av många kritiska röster efter valet där.

Adam Cwejman försöker analysera Socialdemokraternas stora tapp i den traditionellt sosse-styrda staden Göteborg. Förklaringar som stadens låga rankning som företagarvänligt, de dåliga skolresultaten, djungeln av kommunala bolag, nettoutflyttningen av unga familjer, korruptionsskandaler och bostadsbristen, ligger till grund för Cwejmans analys och de kan säkert stämma. Cwejman glömmer dock det eskalerande våld vi kunnat ta del av i både svensk och internationell media.

Källa: GP

Eftersom jag personligen jobbar i en bransch som klassas som ett traditionellt ”arbetaryrke” och dagligen umgås med män och kvinnor från ”arbetarklassen”, så lutar jag åt en annan beskrivning av Socialdemokraternas dåliga siffror. Orden från Degerfors ekar nog mellan väggarna i tomma fabrikslokaler, i lastbilshytter som sakta rostar bort och i bostäder där allt fler arbetslösa arbetare känner en allt större förtvivlan. ”Sossarna valde att inte lyssna på folket”.

Det står utom allt tvivel att Socialdemokraternas svek mot sina traditionella väljare nu speglas i valen och opinionsundersökningarna. Såväl unga, pensionärer som arbetare överger nu partiet till förmån för andra. Med tanke på det vi ser och hör idag, när allt krut läggs på nyanländas etablering på arbets- och bostadsmarknaden, när man gör det dyrare att anställa unga, när de rejält höjda drivmedelsskatterna slår hårt mot både landsbygd och näringsidkare och när generella skattehöjningar slår mot både företag och företagare, är det inte svårt att förstå orsakerna till partiets kräftgång bland sina traditionella väljargrupper.

Så till vilka vänder sig då dagens socialdemokrati? Ja, just det!