I går var skådespelaren Stig Grybe värd för Sommar i P1, programmet sändes precis på dagen 40 år efter att han höll sitt första sommarprogram. I sändningen berättade Grybe, idag 87 år, om dåligt självförtroende och hur han mot alla odds lyckades nå sina drömmars mål, att bli skådespelare.
Nåväl, det var trevligt småprat, godkänd radio och fick mig att tänka på denna…
Bland all elände som man blir matad med så var detta fruktansvärt roligt.
Man vet att man är gammal när man dels vet vad ett fax är, och dels minns när det fanns humor på riktigt.
Jag lyssnade också på Stig Grybe. Förstod aldrig hans Ante-figur och begrep mig inte på hans skådespeleri. Men hans Sommar-program visade på en människa med egen kamp för att uppnå sitt liv, dessutom hade han under livet och svårigheterna, inkl. sjukdomar fått ett ”stilla djup i sitt inre”(som jag uppfattade det). Hos mig blev hans program ett program för eftertanke och en illustration över hur olika vi(inkl. jag själv) bedömer saker och ting när vi är unga och när vi är äldre.
Därför ser jag nuförtiden på unga självsäkra individer som uttolkar världens tillstånd med viss reservation!