Där staten flyttar ut, där flyttar klanen in. Ivar Arpi skriver om det utbredda klansamhälle som nu växer upp i Sverige.

”Jag mot min bror, jag och min bror mot min kusin, jag och min kusin mot främlingen.”,  är ett arabiskt ordspråk som kännetecknar klankulturen där solidariteten mot klanen är viktigare än något annat. Detta märks nu av i vårt demokratiska Sverige, där gängkrig, hedersmord och märkliga turer i valen utgör tre exempel som Arpi tar upp.

Klanen är starkare än staten i många samhällen och här i Sverige trängs nu staten undan på allt fler områden.

Arpi tar upp exemplet när moderaten Edip Noyan kryssades in i Botkyrka kommun 2002 och där släktingar till Noyan utgjorde en viktig väljarbas. Arpi frågar vad konsekvenserna av detta blir när fler ser att denna klanmentalitet kan föra dem fram i strålkastarljuset?

Rörande gängkrig där araber har en framskjuten profil, hänvisar Arpi till boken ”Klanvälde – från stamsamhälle till rättsstat” som tar upp fall där klaner tar över i stater som vittrat sönder. Se bara utvecklingen i arabvärlden och alla förstår vad författaren Mark S Weiner menar. Samma utveckling ser vi nu svenska förorter.

Arpis recept, som han hämtar från boken, är att ge kvinnorna en mer framskjuten placering i dessa kulturer. Kvinnans frigörelse kan få en dominoeffekt i en värld där männen styr med järnhand.

Idag abdikerar staten, vilket märks i de 55 no go-zoner som växt fram i många svenska städer, områden där inte ens polisen hanterar situationen. Våld på förortsbibliotek och skottlossningar är bägge frukten av att staten abdikerat och att den arabiska klanmentaliteten tagit över.

Källa: SvD

Vill bara påminna om att runt 500 000 araber väntas till Sverige de kommande åren, anhörigfaktorn inte inräknad, och majoriteten av dessa väljer att bosätta sig på orter där staten redan abdikerat och klanen tagit över.

Jag har hört, läst och sett hur många oroas över att utvecklingen i Mellanöstern och andra icke-fungerande områden importeras till Sverige. 7-klövern, myndigheterna och media kallar detta nonsens och ropar hellre ”främlingsfientlighet”, men nog tusan ser vi en utveckling i Sverige som Ivar Arpi påtalar i sin text.