JOURNALISTIK. Rubriken kommer från Expressen där chefredaktören Thomas Mattsson skrivit en artikel om hur ärliga och duktiga journalisterna är.

”Allmänhetens Pressombudsman (PO) tog i fjol emot 362 anmälningar om påstådda ”oförsvarliga publicitetsskador”, en ökning jämfört med de senaste åren.
Den här utvecklingen tog fart i april 2012, när PO-ämbetet gjorde det möjligt att göra anmälningar elektroniskt, men det var ändå färre anmälningar än åren 2000 (396), 2001 (391), 2002 (383), 2004 (389) och 2006 (405).
Jag tycker att det är bra att PO förenklat möjligheten för enskilda att få sin sak mot tidningar prövad, okynnesanmälningar skrivs ändå av och det är en god ordning att man kan få upprättelse mot medier”

Det är lite ur Mattssons artikel, hela HÄR.

Visst låter det fint att det går att anmäla en tidning till ALLMÄNHETENS PRESSOMBUDSMAN, men det är bara det att det är vanlig falsk journalistik. Allmänhetens Pressombudsman har nämligen inget med allmänheten att göra utan PO är tillsatt och finansierad av Pressens Samarbetsnämnd, som består av Tidningsutgivareföreningen, Journalistförbundet, Publicistklubben och någon mer men det finns ingen från allmänheten i PO, så någon opartisk bedömning görs knappast.

Gången är att ”Allmänhetens” Pressombudsman, PO, tittar på frågan och låter parterna uttala sig och skickar PO ärendet vidare Pressens opinionsnämnd, PON, nämnden granskar ärendet och friar eller fäller. Pressens opinionsnämnd, PON, tillsätts och finasieras också av Pressens samarbetsnämnd så inte heller där finns någon opartisk företrädare för allmänheten.

Nåväl, blir en tidning fälld, vilket är oerhört svårt att lyckats med så har klandret tre nivåer: åsidosatt, brutit mot och grovt brutit mot god publicistisk sed. Den fällda tidningen ska publicera PON-klandret på, som det heter, väl synlig plats i tidningen. Vidare ska den fällda tidningen betala en expeditionsavgift.

Den som drabbats av skriverierna får inget skadestånd, PON, granskar heller inte om det är sant eller inte som Mattsson och kompani skrivit utan bara om ”offret” lidit skada.

Därtill tar handlingen i nämnden tid, minst ett halvår. Påföljden är löjligt låg, ofta 25 000 kronor i expeditionsavgift, jämfört med vad en enskild kan utsättas för.

– Så Pettersson tycker det luktar illa när Thomas Mattsson skryter över att Expressen bara fälldes en gång under, när det är polarna i branschen, finansierade av branschen, som är både försvarare, åklagare och domare…

…den enskilde står dock ensam mot pressen om han inte har egna resurser…

Du är och förblir en lögnare Thomas Mattson! Varför skryter du över nedanstående?

De etiska reglernas efterlevnad övervakas av två instanser, båda finansierade av Pressens Samarbetsnämnd (Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Svenska Tidningsutgivareföreningen och Sveriges Tidskrifter). Allmänhetens Pressombudsman (PO) är således anställd av Pressens Samarbetsnämnd och är inte alls allmänhetens företrädare.

Det visar sig att PO även i ett annat avseende inte står till allmänhetens förfogande. Låt oss säga, att en person blivit så illa hanterad av en tidning, att han/hon helt enkelt inte orkar driva ärendet hos PO. Ingen i en upprörd allmänhet har då rätt göra anmälan i stället. Den tillbakavisas. Bara offret för övergreppet får anmäla tidningen, personligen. För att någon annan skall nå ”allmänhetens pressombudsman” med en anmälan, krävs fullmakt från offret.

Det är PO, som utreder anmälningarna och bestämmer sig för om han skall gå vidare till Pressens Opinionsnämnd (PON), den högre, dömande instansen, med en rekommendation om ”pressetisk sanktion”. Om han inte anser att det finns tillräckligt underlag för klagomålen, avskriver han ärendet. Då har den anmälaren rätt att själv föra sin anmälan vidare till PON.

Pressens Samarbetsnämnd tillsätter inte bara PO utan även majoriteten av ledamöterna i PON. En dömande instans, som företräder den ena parten, kan befaras inte vara opartisk.

Även om den enskildes klagomål trots denna uppförsbacke skulle vinna gehör, är framgången knappast omtumlande. I bästa fall gör PON ett klandrande uttalande och ålägger den syndande tidningen att omgående publicera det. Inte alltför betungande och ekonomiskt är påföljden försumbar. En tidning av Expressens storlek som fälls, får betala en avgift på 25 000 kronor till Samarbetsnämndens fond för PON. Den förfördelade enskilde får ingenting.