I dagens SvD Opinion så funderar Per Gudmundson kring det kommunala skatteutjämningssystemet. Där finns en del intressanta uppgifter på vad en kommun tjänar på att få en ny innevånare. De bästa alternativen verkar vara äldre, barn och låginkomsttagare. Sämst är det med höginkomsttagare

Målsättningen för det kommunala utjämningssystem är att skapa likvärdiga förutsättningar för välfärden i olika delar av landet, trots stora skillnader i kommunernas förutsättningar. Systemet jämnar ut kostnaderna i de stora verksamhetsområdena var för sig, mot ett riksgenomsnitt.

Här kan vi konstatera att för tex barnomsorgen så ligger Upplands Väsby 30 procent under riksgenomsnittet, medan vår reservhuvudstad ligger 39 procent över – trots att det inte syns någon uppenbar kvalitetsskillnad.

Det stora mottagaren av ”kommunala socialbidrag” är dock Malmö, detta mångkulturens paradis på jorden. Malmö fick 4260 miljoner ur skatteutjämningssystemet, vilket är en tredjedel av hela den svenska utjämningspotten. Man kan förstå att det inte finns någon större anledning för de styrande i Malmö att göra något åt den nuvarande situationen. Det man uppenbarligen satsat på är import av barnrika låginkomsttagare. Någon ändring av den strategin är inte i sikte, så Malmö lär nog även i fortsättningen vara den största bidragstagaren när det gäller ”kommunala socialbidrag”. Hur det skulle se ut i Sverige om det mångkulturella experimentet nådde samma höjder på flera platser som i Malmö det törs man knappast tänka på.

Malmö Budget 2014-4  Malmö går back drygt 12 miljoner om dagen, året runt år efter år.

Och för övrigt anser jag att svensk invandringspolitik i grunden behöver förändras och antalet arbetskrafts- och anhöriginvandrare kraftigt reduceras.