Från Sverigedemokraterna

Den senaste dagarna har tidningen Expressen publicerat flera märkliga artiklar där man riktar en rad allvarliga anklagelser mot mig och mitt sätt att utföra mitt arbete. Den enda grunden för artiklarna har varit obekräftade påståenden från anonyma källor. Då artiklarna nått en stor läsekrets och då tidningen inte givit mig utrymme att bemöta mer än en bråkdel av innehållet, väljer jag nedan att mer grundligt kommentera de grovt felaktiga beskyllningarna och påståendena.

”SD-ledaren Mattias Karlsson är beredd att utmana Jimmie Åkesson om partiledarposten i höst”

Ovanstående påstående är grundfalskt. Jimmie Åkesson är Sveriges bästa partiledare och dessutom en nära personlig vän till mig. Jag skulle aldrig drömma om att utmana honom om partiledarposten. I samma stund som han återkommer träder jag med glädje tillbaka. Jag har aldrig bett om den roll jag nu har och trivs inte särskilt väl i den.

Falskheten i påståendet bevisas också av det officiella uttalande som Jimmie Åkesson gjorde idag. Han skulle knappast uttryckt sig på detta vis om han hyste minsta misstanke om att jag var illojal och planerade en kupp mot honom:

”Det borde knappast behöva tas upp men med anledning av artikeln bör det ändå nämnas att jag har fullt förtroende för partiets gruppledare Mattias Karlsson och sättet han axlat ett ökat ansvar under min frånvaro. Jag och Mattias Karlsson har arbetat nära varandra i över 15 år och att det skulle finnas någon rivalitet oss emellan är helt taget ur luften.”



”Enligt Expressens uppgiftslämnare har Richard Jomshof lagt fram ett förslag till verkställande utskottet om höjt arvode för Mattias Karlsson – samtidigt som Karlsson argumenterat för höjt arvode för Jomshof den dagen då han tar över som partisekreterare.”



Detta är inte sant. Jag har aldrig, i något sammanhang, pläderat för att partisekreterararvodet skulle höjas om Richard blev partisekreterare. Jag anser inte heller att arvodet borde höjas från nuvarande nivå.

Richard har inte heller lagt fram något förslag om höjt arvode för mig specifikt. Det Richard har gjort är att väcka ett ärende om att arvodeskommittén borde göra en bred översyn av det gällande regelverket kring partiets arvoden. Bakgrunden till förslaget var att i takt med att partiet växt så har arbetsbördan för diverse förtroendeuppdrag inom partiet ökat väsentligt . Ett konkret exempel som Richard nämner är rollen som vice gruppledare i riksdagen. Under förra mandatperioden när riksdagsgruppen endast bestod av 20 ledamöter var den vice gruppledarens ansvar relativt begränsad. Idag när riksdagsgruppen består av 49 ledamöter, så har ansvaret ökat betydligt och motsvarar minst en 25%-tjänst varje vecka. Detta arbete måste göras utöver utskottsarbete och andra uppdrag, men är idag helt oarvoderat. Richard ville att kommittén skulle titta på ifall det även fanns andra förtroendeuppdrag som förändrats på ett motsvarande sätt.

Utöver detta ville Richard att arvodeskommittén skulle se över möjligheten att ge någon form av ersättning till personer som går in och vikarierar på arvoderade poster. Idag finns ingen sådan möjlighet. Om t ex partisekreteraren skulle gå på pappaledighet i ett år, så skulle den person som trädde in och utförde alla eller merparten av partisekreterarens uppgifter inte få någon ersättning alls för detta.

Om Richards förslag skulle vinna gehör i detta avseende så skulle det kunna få konsekvenser även för mig. Förslaget gäller dock inte mig specifikt utan alla framtida vikarier på alla arvoderade poster. I skrivandets stund har jag inte fått någon ersättning alls för de extra uppgifter jag utfört under Jimmies frånvaro och jag vet inte heller ifall jag kommer att få det.

”Flera uppgiftslämnare säger att Mattias Karlsson på egen hand anställt ett antal personer på riksdagskansliet och själv beslutat om enskilda medarbetares löner”



Detta påstående stämmer inte heller. Jag har inte anställt en enda person och jag har definitivt inte blandat mig i några löneförhandlingar. Den som påstår motsatsen borde kunna presentera någon form av bevis för detta.

”Mattias Karlsson vill sparka Björn Söder”



Efter ingående diskussioner inom partiledningen, initierade av Jimmie Åkesson under hösten 2013, så enades man om att det förelåg ett behov av att förändra inriktningen på rollen som partisekreterare. Grundtanken var att flera av de rent administrativa arbetsuppgifterna skulle lyftas över på tjänstemannaorganisationen och att partisekreteraren i framtiden i högre grad skulle kunna fokusera sin energi på strategisk organisationsutveckling, förbättrad internkommunikation och mediahantering. Ett av huvudsyftena med förändringen var att skapa utrymme för att partisekreteraren i högre grad skulle kunna bistå och avlasta partiledaren. Som en följd av diskussionerna om en förändrad inriktning på uppdraget påbörjades också diskussioner om att byta partisekreterare. Jimmie Åkesson förordade att Richard Jomshof skulle överta posten. Björn Söder deltog i dessa diskussioner och beslut och enighet uppnåddes.

I november 2013 offentliggjorde Björn Söder att han hade för avsikt att lämna partisekreterarposten under valåret 2014 och därefter fokusera på andra uppgifter. Under själva valrörelserna 2014 blev partisekreterarfrågan av olika skäl vilande, men vissa administrativa uppgifter överfördes från partisekreteraren till den operativa chefen och det meddelades att ett byte av partisekreterare skulle ske i november 2014.

Efter valet togs ett förslag till befattningsbeskrivning för den nya partisekreterarposten fram, diskussioner kring vilka administrativa uppgifter som partisekretaren fortsatt skulle ansvara för fördes och enighet kring detta uppnåddes. I november 2014 meddelade den nuvarande partisekretaren att han, på grund av att man inte hade lyckats hitta en lösning på hur administrationen kring VU-mötena skulle hanteras, ämnade skjuta på sin avgång till Partistyrelsemötet i januari 2015. I december 2014 meddelade den nuvarande partisekreteraren att han på grund av extravalet ämnade skjuta på sin avgång till efter valet.

Då ett förslag till lösning på hur administrationen kring VU-mötena skall hanteras nu finns och då det aviserade extravalet har ställts in, anser jag liksom partiordförande Jimmie Åkesson, att det är hög tid att genomföra den planerade förändringen av partisekreterarrollen. Mot bakgrund av valframgångarna och den starka medlemstillväxten är behovet av förbättrad internkommunikation och organisationsutveckling större än någonsin. I min roll som gruppledare med tillfälligt ansvar för flera av partiledarens uppgifter är jag också i stort behov av avlastning från en partisekreterare som inte på olika sätt är belastad av andra tunga uppdrag. Den dagen Jimmie Åkesson återkommer från sin sjukskrivning så kommer han också att ha ett stort behov av en sådan avlastning.

Som framgår av ovanstående grundar sig min ståndpunkt i partisekreterarfrågan inte på någon personlig aversion mot Björn Söder. Björn och jag är i stort överens om behovet av att förändra partisekreterarrollens inriktning. Björn har länge velat fokusera mer på andra uppgifter och har sedan länge aviserat sin egen avgång.

Björn och jag har i nuläget delade meningar kring vad som är de lämpligaste formerna och den lämpligaste tidpunkten för att genomföra förändringarna, men att det finns olika uppfattningar inom ett parti kring organisatoriska och strategiska avvägningar av det slaget är knappast något som borde förvåna eller ge upphov till krigsrubriker.

I egenskap av ledamot av verkställande utskottet, partistyrelsen, riksdagens utrikesutskott och 2:e vice talman kommer Björn även efter att han slutat som partisekreterare att ha en central och ledande funktion inom Sverigedemokraterna.


”Mattias Karlsson vill snabbt avsätta Björn Söder som partisekreterare och utse Richard Jomshof till hans efterträdare, erfar Expressen. Men Jimmie Åkesson vill inte lägga sig i denna process.”



För kommentar till första meningen se ovanstående stycke. Felaktigheten i Expressens andra mening torde bevisas av följande del av det officiella uttalande som Jimmie Åkesson gjorde idag:

”Det sista jag diskuterade med Mattias Karlsson och Richard Jomshof före min sjukskrivning var just vikten av att processen med byte av partisekreterare inte stannar upp på grund av min frånvaro. Jag har hela tiden varit tydlig med att det är viktigt att partiet fortsätter att utvecklas och att man inte tar min frånvaro som intäkt för att skjuta upp viktiga beslut. Min ambition har hela tiden varit att partisekreterarrollen ska förändras så att den får en viktigare kommunikativ funktion så väl internt som externt och att organisatoriska frågor i större utsträckning ska hanteras på tjänstemannanivå. Det är utifrån detta perspektiv jag ställt frågan till Richard Jomshof.”



”Som Expressen tidigare berättat utsåg Mattias Karlsson mer eller mindre sig själv till vikarierande partiledare när Jimmie Åkesson sjukskrevs”

Nej jag utsåg inte mig själv. Som tidigare nämnts har jag aldrig sökt eller ens velat ha den roll som jag nu innehar. Jag hörsammade Jimmies uttryckliga begäran om att jag i hans tillfälliga frånvaro skulle axla hans ansvar när det gäller att representera partiet i media och debatter med politiska motståndare samt hans ledarskap för den politiska och kommunikativa ledningsgruppen inom partiet.

Att gruppledaren i riksdagen tar över det politiska och kommunikativa ansvaret i partiledarens frånvaro är praxis inom många partier. Anna Kinberg Batras agerande i samband med Fredrik Reinfeldts frånvaro är det senaste exemplet.

Till skillnad från Kinberg Batra har jag dock ingen önskan om att axla partiledarskapet permanent. Till skillnad från henne tog jag över efter en vinnare. Till skillnad från henne så kommer jag förhoppningsvis att snart få träda tillbaka till förmån för Sveriges bästa partiledare och till skillnad från henne så kommer jag att få förmånen att tillhöra det vinnande laget och Sveriges näst största parti efter valet 2018.

Mattias Karlsson, t.f. ledare Sverigedemokraterna