INSÄNDARE – Björn Söder och jag.
Vad har Björn och jag gemensamt bortsett från ett svenska pass egentligen, inte mycket.
Jag är Tysk och Björn är Svensk.
Tillhör Björn den svenska nationen? Ja, det gör han!
Tillhör jag den svenska nationen, nej jag ha blivit formad av en annan kultur, den tyska.
Bara för att jag fick ett svenskt pass 1982 blev jag inte svensk.
Nu har vi ett paradoxalt fenomen. Nu 37 år efter att jag ”steg i land” i Sverige känner jag mig mer främmande i Sverige jämfört med den dagen jag steg i land på kajen i Oxelösund. Varför är det så?
Svaret är enkel, när jag kom tyckte jag att det inte var så stor skillnad mellan länderna och kulturen.
Och nu kommer det paradoxala, desto mer jag förstår och lär känna svensken och svensk kultur upplever jag hur främmande jag är i Sverige. Så länge jag håller käft så ser man mig som svensk.
Öppnar jag truten och folk hör min tyska brytning bli jag per automatik TYSK (”Jävel” för somliga ”)
Kände jag mig svensk när jag vann Europamästerskap och man spelade ”Du gamla du fria” till min ära? Nej, inte speciellt men jag var stolt när jag såg den blågula flaggan sakta stiga till väders!
Och kommentarer viskades bakom ryggen på mig om att det var bra med Guld men för jäv.. att tysken skulle ta det. Jag la också band på min ”svenska” självkänsla. Så någon blågul eufori infann sig aldrig, men jag njöt av flaggan och sången!
Här i Sverige kommer jag alltid att vara tysken, svensk är jag juridisk när jag befinner mig utanför Sveriges gränser.
I Tyskland är jag ”svensken” och får beröm för mitt fina tyska uttal. I Österrike och Schweiz kallas jag för den Svenska Preussaren, p.g.a. min tyska börd.
Sen 12-1400 talet har Tyskland haft stort kulturellt inflytande i Sverige både språklig och kulturellt, gör det att jag tillhör den svenska nationen? Nej, det gör det inte.
Jag förstår exakt Björn Söders resonemang och är full tillfreds med det. Man måste nog vara svensk eller vänster för att ta illa vid sig utav Björns uttalande.
Var ligger min lojalitet kan man fråga sig, den ligger där, där jag är hemma och hemma är jag i Sverige, Södermanland, Oxelösund även om jag är tysk i hjärtat.
Björn stå på dig, jag förstår!
Kurt
Tänk så meningslös släktforskningen hade varit om vi bara hittade vårat eget namn i annualerna,där alla va släkt med alla i rakt nedstigande led utan influenser utifrån….vi hade inte levt då kan jag säga.
ALLA har någon släkting som kommer någon annanstans ifrån,och vi skäms inte för det utan vi blir lite stolta när vi kommer utomlands och träffar på folk…ja min farfars farfar kommer här ifrån denna stan säger vi i Venedig eller Prag när vi är där,och det är precis så lagom mycket folkombyte vi behöver…inte 200 tusen årligen där vi till slut är släkt med alla som heter Muhammed.
Är ursvensk … är glad över att möta nyanlända … får nya insikter av det … men om ”volymen” blir övermäktig, storknar jag.
Det gör väl alla – storknar – av vad det månde vara!?
Är svenska sedan långt tillbaka, valde för ca 30 år sedan att emigrera, något som jag aldrig har ångrat. Men är fortfarande mest flytande på svenska vad det gäller språk, kan kanske bero på att jag bott i länder med fyra andra språk, visst är jag svenska var helst jag än bott, jag är dessutom en kärkommen gäst i det land där jag tillfälligt vistas, för jag tar noggrant reda på deras traditioner och ”stil och etikett”, en artighet. Min lojalitet är där var jag befinner mig, för min del är det i Västvärlden. Tack Kurt för krönikan.
Ja Kurt,det är nog svårare för en tysk att bli accepterad i Sverige än vad det är att som svensk bli välkomnad i ditt hemland.Själv har jag aldrig haft större problem i Tyskland,vilket ju kan bero på att våra svenska grymheter i krigen har glömts bort.
Visserligen märker man alltid som svensk en aning misstänklighet,från människor man inte känner så väl.Men det är inget typiskt för ditt hemland,utan är världsomfattande.En svensk är och förblir en osäkerhet för många….inte minst i dagens situation.
Helt rätt sagt av Björn…
En till icke-svensk
Mycket bra uttryckt och förklarat Kurt. Heders! 🙂
Håller helt med
Björn har rätt. 22% 22 mars.
Från en annan icke-svensk
Jag är inte svensk heller! Stolt över min ursprungskultur dock har levt och arbetat utan svarigheter i Sverige! Min identitet beror pa inte vilket pass jag bär med mig. Det Finns mycket djupare och det är det som gör livet sa oändligt rik…..
Jag har inget emot Söder, men svensk näe jag tycker han har nån brytning eller kan det vara nån för mej okänd dialekt. Jag tycker han mer verkar vara ur nån gammal film från ett främmande land. Men han är välkommen iallafall.
Ska du säga som talar Zulu….
Q
Jag tror att det skulle vara intressant att träffa dej vekligheten.
Jag tror att du då inte skulle vara så ilsken på mej.
Om jag sårar dej genom mina kommentarer ber jag om ursäkt, det är inte det som är meningen.
Vi lever i ett fritt land det betyder att åsikterna är delade eller olika.
Olika åsikter befrämjar samhället.
Och Zulu, ja vad är det för fel på zulu, det är väl ett sått att göra sig begriplig i delar av Sydafrika.
Ojdå:
Finns absolut inget intresse från min sida…Tvingas bo bland sådana dig.Det räcker mer än väl !
Ojdå, när jag läser dina insändare och den stil du använder kan jag inte låta bli att tänker på ett faktotum som bruka skriver här på sidan.
Case of mistaken identity? Men det kvittar, IP gör oss alla ”lika”
Ojdå, du använder samma stil som vår hus muslim ”Ali” Islamsk info mf. kan inte hjälpas att tänka på dem när jag läser dina alster
Den arabiska inavlade påträngande mentaliteten är ganska så uppenbar i samtliga identiteter, kommentarer och fall.
Kurt
Selig sind die barmherzigen.