INRIKES. Efter 16 år som region- och lokalpolitiker i kristdemokraterna har jag nu valt att lämna partiet, och går över till Sverigedemokraterna. Varken jag eller KD uppskattar varandra längre, och vi har vuxit ifrån varandra,så det är dags för mig att gå vidare och göra något annat. Det känns helt rätt. 

I valet 2010 kryssade flest kristdemokratiska väljarna för mitt namn. Vilket resulterade i flest  personkryss i distriktet Västra Götaland norra. På såväl riksdag, region och kommunfullmäktige listorna. Med endast ett fåtal röster missade jag en riksdagsplats. Då gällde 8 % spärren. Det har visat sig att det är de värdekonservativa som får de flesta personkryssen.

Trots det har jag har upplevt en marginalisering, ett utanförskap som har pågått ett tag.  Det har nästan varit på gränsen till vuxenmobbning. Det klimatet orkar man inte jobba i. KD valde att inte ha mig med på några listor inför valet 2014, och de  kontaktade mig inte heller inför besättande av nämndeplatser inför kommande period. Som konservativ har jag känt mig motarbetat inom KD sedan en tid tillbaka.

LÄS ÄVEN: Gunilla Gomér: ”Alliansens oansvariga invandringspolitik förlorade oss valet”

I samband med mandatperiodens sista regionfullmäktige möte, blev jag avtackad, och fick en fin ullpläd. Så mycket bättre än en offerkofta. Tur, för en sådan skulle inte klä mig. Måste ha lite självdistans mitt uppe i allt. 

De flesta av mina tidigare Kristdemokrat kollegor möter mitt avhopp med tystnad. Vissa slutar gilla mina Facebook inlägg, och tar bort mig som vän, lite diskret. Jag uppskattar hellre rakhet, och ett bemötande även om vi inte delar åsikt. Några viskar i smyg, andra påtalar att partiet jag gått över till är odemokratiskt, med fel människosyn. Jag ber dem påvisa vad det är som är odemokratiskt, eller vilken människosyn  som är fel. Men får inga raka svar. Då är det partiets historia som dras upp. Ja det är väl sådant som hör till. Fenomenet fanns även när jag var Kristdemokrat. Fast då var det homofrågorna och politik – kontra religion samt  kvinnofällan som dominerade. Jag tror att det kommer en våg av konservativa som i snar framtid finner modet att säga att de sympatiserar med Sverigedemokraterna. På den positiva respons jag fått, verkar det bara vara en tidsfråga.

Jag förstår om många blir förvånade över valet av parti, eftersom jag medveten om hur tankarna går kring partiet. Den som känner mig vet att jag inte är främlingsfientlig, även om jag vill ha en ansvarsfull asylpolitik, med öppet hjärta och öppna ögon inför utmaningar vi står inför. Jag köper inte heller hörsägen, och det bästa sättet att få veta sanningen är att se med egna ögon. Medveten om att jag kommer från ett parti som säger sig stå för värdekonservatism men inte förverkligar den politiken i realitet. Ger jag nu mitt nya parti en chans. 

Många hörde av sig till mig efter att jag skrivit en debattartikel hos Nyheter24 om flyktingar som fått asyl i Sverige kan ”åka tillbaka till sitt hemland på semester”. Massor av folk hörde av sig, och uppmuntran kom från alla håll, och jag kunde inte drömma om den positiva respons artikeln skulle ge. Det blev början till  engagemanget i Sverigedemokraterna.

Så varför det blev Sverigedemokraterna? Jag är ju kristen konservativ, så de frågorna som ryms inom den genren vill jag fortsätta driva: familjen, rätten för barn att vara hemma med förälder de första åren, abort, barnperspektivet, samvetsfrihet och pensionärernas situation. Många har förknippat mig med abortfrågan de sista åren, men jag är ingen enfrågeperson. Jag drev bland annat föräldraupproret för en del år sedan.

Dessutom är Sverigedemokraterna det mest Israelvänliga partiet. Det är en viktig fråga för mig, och avgörande. Speciellt i dessa tider. Det kommer även att bli roligare att få ingå i ett gäng där jag känner mig uppskattad. 

Jag är nu nominerad till en plats i socialnämnden Alingsås kommun såväl som till olika uppdrag inom regionen för Sverigedemokraterna inför kommande mandatperiod. Det känns bra att få vara aktiv igen för frågor jag brinner för.

Nu hoppas jag att mitt engagemang i Sverigedemokraterna inte ska påverka de vänskapsrelationer jag har. Jag hoppas att folk kan se skillnad på sak och person, även framöver. Det är tyvärr de som oftast talar för tolerans och inkluderande som har svårast att leva efter den devisen.

Gunilla Gomér,
Föredetta kristdemokrat, nu sverigedemokrat

-Pettersson har väntat på detta efter att vi skrivit det HÄR av Gunilla Gomér.

Debattartikeln från Nyheter 24