Idag fick vi i Stockholm höra något jag aldrig trodde att en svensk statsminister skulle utlova det folk han är vald att företräda.

Den moderata statsministern Fredrik Reinfeldt erkände under sitt sommartal idag, den 16:e augusti, att hans politik leder till att den förut så stolta svenska välfärden ska raseras för att man i länder utanför Europa inte klarar att hålla fred och värna demokrati.

Som Pettersson tidigare skrivit innebär vår statsministers ord idag att han och andra politiskt korrekta politiker ljugit svenska väljare och skattebetalare rätt upp i ögonen. Den vinst som svensk migrationspolitik ska innebära och som svenska 7-klöverpolitiker ständigt framhävt, är ingen vinst, den är en ren och mycket stor förlust.

I åtta år har den moderatstyrda regeringen kämpat för att Sveriges förut så stora ansvar för världens nödlidande, ska bli ännu större. När SD kom in i riksdagen 2010 och rörde om lite i grytorna och lade fram bevis för att vinsten ändå kanske inte är den vinst som framhävts, så gör Moderaterna den svenska politiken till sin egen lilla sandlåda när man plötsligt meddelar att man tänker dela på hinken och spaden med Miljöpartiet, ett parti som fortfarande anser att svenska migrationspolitik inte är tillräckligt generös och som i längden strävar efter helt öppna gränser med allt vad det innebär.

Att någon funtad människa verkligen trott att Moderaternas minst sagt extrema migrationspolitik skulle göra den vinst som inte minst vår statsminister trummat in i naiva väljare, är minst sagt förvånansvärt. Min personliga tro är att varken Moderaterna som parti eller någon av de journalister som är tillsatta för att bevaka svensk politik, trott på detta. Resultaten av denna politik har uppvisat allt för många prekära sanningar under Reinfeldts åtta år vid makten.

Tyvärr är många svenska väljare och skattebetalare blinda för verkligheten, men framför allt är de okunniga om den sanning som påverkar deras vardag så till den grad att den aldrig blir vad den en gång varit och många faktiskt tror att den är än idag. Sportresultaten och händelseförloppen i de otaliga dokusåporna intresserar en betydande del av svenska folket så mycket mer. Vi som intresserat oss lite mer för den svenska politiken, har sett hur den svenska välfärden sakta men säkert urholkats och förvandlats till något våra hårt kämpande fäder och förfäder aldrig kunnat tro.

Idag ser vi hur svensk välfärd raseras mitt framför våra ögon och tror någon att en ljusning skymtar bakom horisonten, bör ni gnugga er i ögonen och se sanningen i vitögat.

Det räcker inte att våra pensionspengar tar slut. Vi lär fortsättningsvis tvingas närvara när Sverige bryts itu, när den svenska välfärden smulas sönder och när Sverige förvandlas till ett land. likt de varifrån människor flyr i strömmar…just till Sverige. FN:s Human Development Report släpper årligen sitt HDI-index (baserat på välståndet i länderna) och där spås att Sverige år 2030 har rasta så långt ned på listan att vårt välstånd ligger sämre till än i länder som Bulgarien, Costa Rica, Libyen och Kuba.

Vi är på god väg mina vänner, på god väg.

I början av veckan kunde vi höra Sveriges finansminister erkänna att svensk  asylpolitik är oerhört kostsam, stoppar alla tilltänkta reformer och påverkar de offentliga finanserna på ett påtagligt sätt.

Idag kunde vi höra Fredrik Reinfeldt erkänna samma sak. Regeringen och Miljöpartiets asylpolitik är så dyr att den kommer att påverka den svenska välfärden under många år till. Samtidigt vädjar statsministern till svenska folket att ha tålamod och lyssna till hjärtat.

Tålamod till vad? Ska vi tysta se på när landet med världens högsta skatter rasar samman i ett kaos av havererad välfärd? Vem lyssnar till hjärtat när pensionärer på våra äldreboenden tvingas ligga till sängs merparten av dagen för att ingen har tid att ta hand om dem? Vem lyssnar till hjärtat när svenska fattigpensionärer inte har råd med tandvård och vård? Vem lyssnar till hjärtat när svenska ungdomar går i självmordstankar för att ingen lyssnar, ingen ser och ingen tar om hand? Vem lyssnar till hjärtat när kvinnor som slitit ut sig vid 55 års ålder tvingas jobba tio år till för att det svenska pensionssystemet havererat?

Ingen ska blunda för det hemska som sker i länder utanför Europa, men på vilket sätt förhindrar vi dessa fasor genom att rasera det som svenska skattebetalare byggt upp i decennier? På vilket sätt hjälper vi de miljontals oskyldiga offer som drabbats av terrorism, extremism, andra odemokratiska krafter och politisk okunskap, genom att försätta svenska medborgare i en allt mer svårbemästrad situation?

Sanningen är nämligen den att krig, oroligheter och kaos kommer att råda runt om i världen under många decennier till, inte minst i de länder där de råder nu och i länder där det aldrig verkar ta slut.

Ska verkligen svenska medborgare och skattebetalare tvingas lida för att länder i fjärran inte begriper att förutsättningarna år 2014 är så väsentligt olik de som rådde under medeltiden fram till Europa år 1930? Någon gång måste även dessa länder komma till ro och sans, men om detta sker genom att Sverige ständigt ställer sig upp, räcker upp handen och skriker att ”Vi vill, vi kan och vi har råd”, är något jag inte kan förlika mig med.

Jag har sagt det och jag säger det. Problem löser man bäst där problemen finns.

Nu tror jag att herrar Borg och Reinfeldts utspel om kostnader och vädjan om solidaritet, är ett desperat skrik för att rädda ansiktet och om möjligt också makten. Man vill med dessa erkännanden sätta press på en opposition som i dagsläget ser ut att ta makten under de kommande fyra åren. En liten känga är det säkert också till Löfven som är villig att bjuda in Miljöpartiet i en svensk regering och vad Mp:s inflytande i migrationsfrågor lätt till, är något allt fler svenskar nu får känna av, såväl de etniska som de invandrade.

Rädslan finns också att moderata politiker som sedan länge insett problemen, lämnar partiet och byter till andra. Frågan är om det ändå inte är försent? Framför allt har mycket kritiska röster hörts från kommunpolitiker som dagligen brottas med problemen på betydligt närmare håll än vad Reinfeldt och Borg gör på sina ombonade kontor i Rosenbad. Flera moderata politiker har lämnat partiet, andra har sparkats när de påtalat de problem som de bägge herrarna erkänt denna vecka.

Samtidigt har vi också sett en väljarflykt från Moderaterna och den är nog större än vad opinionsundersökningarna visar. Bara i år har jag hört åtskilliga av mina vänner som 2010 röstade på Moderaterna, säga att så blir inte fallet 2014.

Just nu bevittnar vi hur Sverige splittras, hur svensk välfärd raseras och hur landet Sverige är på väg mot något som bara kan sluta illa, väldigt illa och detta för att en svensk statsminister valt att regera sitt eget land efter egna intressen.

Från en f.d. moderat till er som leder partiet idag.

Fan ta er!