I äkta muslimsk tro är analfabetism en g u d a g å v a. Den store profeten Muhammed nämnde sig själv som ”en av Allah utsedd representant för analfabeterna” (Bukhari 3 :34:335), ytterligare en Hadit Sunaan ibn Majah (5:4290) uttalar att Allah älskar framför allt analfabeter.

Bildade människor hatade han däremot, varför de obildade också har begåvats med företräde till Paradiset. Orsaken tycks vara, att Muhammed ville framhålla just de obildade, för att hans irrläror inte skulle avslöjas.

Om en sådan bildning hade uppstått skulle inte hans ”religion” ha överlevt, om kritik hade tillåtits. I vart fall tyddes det så av moderna religionsforskare. Även i berättelserna om Muhammeds liv i förordet till min koran, i översättning av KV Zetterstén, hans oförkortade översättning, som blev färdig den 15 november 1917, antyddes detta.

Där polemiserade Muhammed mot både judar och kristna. Att vederlägga judarnas påståenden med verkliga skäl var omöjligt, och därför dekreterade Muhammed helt enkelt, att det var Gud som meddelat både de äldre profeterna och honom själv sina uppenbarelser (2 : 81; 5:48) och att varje försök till kritik således var fullkomligt orimlig.

Det är från den här tiden som Muhammeds judehat härstammar. I allmänhet fann han de kristna mindre osympatiska än judarna, som han ansåg ha en benägenhet för intriger och ränker av alla slag.

Aytollah Khomeini sa en gång de visa orden, ”Ekonomi är en sysselsättning för åsnor.” Det stämmer väl rätt bra, eller hur Ali 1948. Aytollah Khomeini einst weise sagte “Wirtschaft ist eine Beschäftigung von Eseln.”

Jag har tillbringat tillräckligt med sömnlösa nätter med att försöka lösa detta pussel, men förgäves. Jag lämnar det till läsaren att utreda och komma fram till en logisk slutsats, säger Florian Euring på den tyska Bloggen Politically Incorrect som också loggar till källan

 Olli tackar Lars Å Månsson för uppslaget och för översättningen av det mesta.