MELLANÖSTERN. Det pratas ofta om att Israel har ockuperat arabisk mark, inte bara av araber utan även av svenska politiker och journalister. Sanningen är att Israel inte har ockuperat någons mark.
Vid Osloavtalet delades Judéen/Samarien – som illegalt hade ockuperats av Jordanien 1948-67 – så att ansvaren för de olika områdena bestämdes enligt tabellen från den här länken. Delningen gällde fram till avtalad fred. Inget annat sätt finns att ändra på detta. Att gå och tigga hos FN är ett påtagligt brott mot avtalet och den som gör det förlorar många rättigheter.
Området har ALDRIG NÅGONSIN varit något slags ”palestinskt land”. Palestinaaraberna har ingen som helst historisk rätt till något, de fick kontroll över delar av området så länge de uppfyllde reglerna och fram till förhandlad fred. Israel har nu väntat i över 20 år på att de ska uppfylla dessa, inte det minsta har hänt. Arafat lovade att stoppa all terror från deras sida, trots det har terrorn kontinuerligt fortsatt fram till denna dag. Arafat lovade stoppa hatpropagandan i medier, skolor och moskéer – de kör på lika hårt som alltid och orsakar avsiktligt allt hat mot judarna i Israel. Abbas har brutit helt mot grundkonceptet genom att gå till FN. PLO:s stadgar har inte ändrats trots att araberna lovat.
FN:s resolution 242 ger Israel rätt att administrera områdena de erövrade 1967 tills en “rättvis och varaktig fred i Mellanöstern” uppnåtts. När detta uppnåtts kräver den att Israels trupper dras tillbaka från en del områden, till vilka räknas Sinaiöknen, Västbanken, Golan, Östra Jerusalem och Gaza.
Det skrevs mycket tydligt “en del områden” och inte “alla områden” då talare efter talare sa att Israel inte skulle tvingas tillbaka till den tidigare bräckliga och oförsvarbara stilleståndslinjen, men skulle lämna områden när väl “säkra och erkända” gränser hade fastställts genom överenskommelse av båda sidorna. Under förhandlingarna skulle man ta hänsyn till olika faktorer som säkerhet, access till sjötransport och övriga lagliga krav.
Då Israel slöt fred med Egypten 1979 drog de sig helt och hållet tillbaka från hela Sinai. Som säkerhetskrav krävde Israel att Sinai förblev demilitariserat och patrullerades av FN. Därigenom har Israel återlämnat mer än 90 % av området som ockuperades 1967.
Uppdelningen av det erövrade området Judéen/Samarien lämnar § 242 helt åt de förhandlande parterna, enligt de principer som har satts upp. Man var medveten om att punkten “säker och erkänd” gräns skulle vara den svåraste punkten att lösa.
Araberna på Västbanken kan utgöra en autonom provins av Jordanien eller Israel beroende på resultatet av förhandlingarna. Underlättande av migration av araber är en möjlig lösning för araber på Västbanken som önskar bo någon annanstans.
-Pettersson inser att enligt internationella överenskommelser, även araber har skrivit på detta så är området israeliskt tills Israel kan erbjudas ”säkra och erkända” gränser och araberna slutar med terrorism och hatpropaganda. Tänk på att Israel innan 1967 endast var 15 km brett på det smalaste stället och det är knappast en säker gräns med fanatiska, muslimska araber som grannar…
[…] Judéen, Samarien och Jordaniens västbank […]
Napoleon ville skicka judarna till Madagaskar. Han ville också bli av med dem.
Efter 1948 fanns det inte många araber kvar i landet. Att många sålde sin torva dyrt till judar, flyttade till grannländerna var ett eget val. Sen blev de aldrig fullvärdiga medborgare i sina nya länder men det är inte Israels ”fel”.
Nu låter det som om tiotals miljoner ”fördrevs” från sitt land. Flera av de syrier som kom hit kallar sig palestinier fastän de fötts långt efter 1948 och aldrig bott i Israel. En skulle återta ”sin” hemstad i Israel när han blivit rik här i Sverige. Alla ska tydligen utbilda sig till advokat och läkare.
Dessa s k palestinier måste ha indoktrinerats med modersmjölken och fått en helt galen verklighetsuppfattning.
Nu undrar man hur många som anser att de hör hemma i Palestina? Var de några hundratusen? Visserligen ynglar de av sig flitigt men det låter som de är många många miljoner.
Fakta är att om någonting så är det som idag heter Israel en del av Ottomanska riket – som ju inte existerar längre eftersom de förlorade krigen, på sin höjd var ”Palestina” ett landskap. Varför ska man särbehandla just araber när det kommer till krig? Alla andra länder har vackert fått böja sig för faktum att man inte hade bättre försvar än så. Det vore ju som om vi finnar krävde hjälp av FN för att vi förlorade Karelen och karelska näset.
Ett annat faktum som ofta glöms bort i debatten är att problemet med araberna i israel inte började med FNs utropande av staten israel utan långt innan då de främlingsfientliga rasistiska araberna motsatte sig massinvandring. Deras motstånd mot invandring får svenska nazisters motstånd att framstå som tebjudningar i jämförelse.
Det skulle inte skada om ”palestinier” hade lite stolthet istället för offermentalitet. Den har gjort att de är så långt efter i utvecklingen som grupp, inte vad israel gör och inte gör. Inte blir det bättre av att muslimländerna – medvetet – håller dem i fattigdom och utanförskap i sina länder.