På Aftonlögnens ledarsida kan man idag läsa om Sveriges nya fattighjon. Det handlar om utslitna kvinnor, oftast i lågbetalda yrken, som nekas sjukpenning och därmed tvingas gå i för tidig ålderspension. De har ofta jobbat deltid och har därför redan från start en låg pension. När de nu tvingas ta ut den i förtid så sjunker den ytterligare. I praktiken kommer de att leva i armod resten av sitt liv.

Det är Inspektionen för Socialförsäkringen som konstaterar att allt fler äldre och sjuka tvingas till en tidig pension. Förr hade de blivit förtidspensionerade, men idag åker de ur sjukförsäkringen för i “Felfria Fredriks” Sverige ska alla jobba, även svårt sjuka. Var tredje ålderspensionär ligger under EU:s fattigdomsgräns, som i Sverige går vid 10800 kr. Nästan varannan kvinnlig pensionär ligger under gränsen.

Lusharpan kan med utgångspunkt från ovanstående göra två konstateranden:

• Synd att alla kvinnor inte är invandrare för då hade man hamnat ovanför fattigdomsgränsen utan att göra ett handtag eller bidra med en enda skattekrona här i landet. Det räcker med att ansöka om ÄFS en gång om året.
• Här har Gudrun Avskyrman en fet feministisk fråga att hugga tag i. Hon kan väl starta med att lyfta svenska kvinnor till samma ekonomiska nivå som invandrarnas ÄFS (Äldre Försörjnings Stöd).

Ack ja, Sverige är fantastiskt. Ju mindre du bidrar med desto högre förmåner får du. Det gäller inte bara invandrade pensionärer utan även de papperslösa. Politikerna ska vi bara inte tala om.

Och för övrigt anser jag att svensk invandringspolitik i grunden behöver förändras och antalet arbetskrafts- och anhöriginvandrare kraftigt reduceras.