SOVJETUNIONEN/RYSSLAND. Boken, ”DC-3:an – Kalla krigets hemlighet” som ges ut av Medströms bokförlag, presenteras i veckan på Flygvapenmuseumet i Linköping.

I boken avslöjas för första gången sanningen bakom den svenska DC-3:ans hemliga uppdrag över Östersjön våren 1952. Det som i folkmun kom att kallas ”Catalina-affären” eller ”DC-3:an som försvann”.

Nu avslöjas hemligheten bakom nedskjutningen av den svenska DC-3:an i en ny bok. Två gånger styrde planet rakt mot Sovjets nya radar i Lettland.

– Jag tror att det uppfattades som väldigt provocerande och blev den utlösande orsaken, säger författaren Christer Lokind.

Planet, med åtta personer ombord, sköts ner av ryssarna den 13 juni 1952, men hittades och bärgades först drygt 50 år senare – 2004.

Att planet inte var ute på någon oskyldig övningsflygning, som det först sades, utan ägnade sig åt hemlig signalspaning på ryssarna kom fram så småningom. Precis som att Sverige utbytte information med USA och Nato. Men exakt vad DC-3:an spanade på har inte avslöjats – förrän nu, 52 år senare.

– Det rådde mycket stor sekretess kring detta och man var väl också rädd för den svenska opinionen, säger Christer Lokind, överstelöjtnant inom flygvapnet som tjänstgjort inom såväl Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must, som Försvarets radioanstalt, FRA.

I sin bok visar han nu ­exakt hur DC-3:an flög. Och vad den egentligen spanade på. Nämligen den nya sovjetiska radarstationen i Liepaja i Lettland.

Med ingående kunskap om radarn var det möjligt för Sverige – eller de länder som fick del av informationen – att konstruera störsändare för att störa eller slå ut det sovjetiska luftförsvaret, vid ett eventuellt anfall.

Det var mitt under kalla krigets dagar och ett atomkrig lurade bakom hörnet. Och det var inte första gången som DC-3:an flög mot radarstationen – men den här gången fick ryssarna nog.

– Två gånger styrde DC-3:an, i höjd med Hoburgen på Gotland, rätt mot Liepaja den här dagen, säger Christer Lokind.

Precis efter det skickas det ryska MiG-planet upp för att skjuta ner den svenska DC-3:an.

– Jag tror att de var uppriktigt irriterade över hela verksamheten, som kulminerade med de här flygningarna mot Liepaja under april, maj och juni 1952, säger Christer Lokind.

– Hade man hållit sig till den fredliga rutten tror jag inte att de hade blivit nedskjutna.

DC-3:ans sista färd

SvD