”SJ, SJ gamle vän så trevligt att du lever än, men du ser rätt krasslig ut, snart hörs ditt sista tut”. När jag läser dagens lokaltidning så kommer jag osökt att tänka på den gamla slagdängan med Stefan Demert och Jeja Sundström.

Det har varit många diskussioner om man ska ruska liv i järnvägen mellan Karlsborg och Skövde. Trafikverket har haft frågan på remiss hos Regionutvecklingsnämnden som ska ta beslut om banans framtid.

Banan har legat i träda ett antal år och kommer att kräva en hel del upprustning om den ska tas i bruk igen. Tex så behöver man dra nya luftledningar. Dessa kopparkablar var det första som försvann när trafiken upphörde. Förmodligen var det några behövande från resandefolket som tog hand om dem och sålde kablarna. Det växer massvis med björksly på banvallen och de gamla stationsområdena längs järnvägen ser bedrövliga ut, inte minst i Karlsborg.

Men nu verkar banans öde beseglat. Den andra av de stora politiska elefanterna, nämligen Socialdemokraterna, har bestämt säg för att säga nej till en upprustning. Tidigare har moderaterna sagt nej. Därmed finns det en politisk majoritet för att lägga ner banan och det kommer sannolikt att bli svaret till Trafikverket.

Därmed sällar sig Karlsborgsbanan till den del av infrastrukturen som får förfalla. Slussarna vid Trollhättan, livsnerven för fartygstrafiken till Vänern, ligger också i farozonen. Försvaret ska vi bara inte tala om.

Pengarna behövs till Sveriges nya politiska gökunge, invandringspolitiken, som tränger ut alla andra behov. Lusharpan undrar hur långt förfallet kommer att gå innan någon slår stopp på eländet. Vårt hopp står till valet i september. Helt klart är i alla fall att en röst på sjuklövern är en röst för fortsatt nedrustning av vår välfärd och vår infrastruktur.

Och för övrigt anser jag att svensk invandringspolitik i grunden behöver förändras och antalet arbetskrafts- och anhöriginvandrare kraftigt reduceras.