Det talas mycket om rasism, näthat och extrema partier idag. Vad ligger bakom och vem bär skulden?

Det talas mycket om nazism och extrema partier. SD har beskyllts för både det ena och det andra, trots att det enda ”extrema” i deras politik är en annan syn än övriga riksdagspartier i invandringsfrågor. Ta kampen mot brottsligheten, de äldres situation, försvarsfrågan och skattepolitiken för att nämna några områden. Där har övriga partier tagit efter SD:s politik, fast de nu kallar den för egen…triangulering som det heter. I andra frågor tar både Alliansen och oppositionen gärna stöd av SD för att få igenom sina förslag, trots att pajkastningen och sandlådenivån är påtaglig efter voteringen i plenisalen.

Är då invandringsfrågan så känslig att partier och personer som inte delar förespråkarnas åsikter till 100% tvingas bära epitet som rasist, främlingsfientlig, fascist eller i värsta fall nazist?

Vi ser också i medierna och på sociala nätverk hur enkelt det är att slänga ur sig orden ”rasister”, ”nassar” och ”fascister” och hur enkelt vissa kommer undan när de påtalar det rasistiska i godispåsar, i seriealbum från 1900-talets begynnelse och varje gång en minoritet drabbas av motgångar. Hela debatten har urvattnat orden inom citattecknen och det blir allt svårare att ta till sig den verkliga rasismen. Det blir lite som sagan om fåraherden som skrek varg i parti och minut.

Politikerna kastar ur sig ordet rasist så fort de inte klarar debatten, från vänsterhåll skanderas det på gator och i medierna gråter minoriteterna ut och kallar alla vita svenskar för rasister. Så enkelt är det att förvandla det svenska samhället till ett rasistiskt och så enkelt är det att reta upp vanliga medborgare.

SD, vars ”extremism” ligger i en annan syn på invandringsfrågor, tvingas ta till en nolltolerans för att blidka medierna och de politiska motståndarna. Nu sker detta ändå inte, ty har du en gång haft en avvikande syn i invandringsfrågor är du brännmärkt, om du nu inte kryper till korset och blir expert på extremism i TV4:s morgonsoffa. Flera personer utesluts från SD p.g.a. sin mer ”extrema” syn på invandring och inte bara från SD som vi kunnat ta del av de senaste månaderna. Vänsterpartiet har uteslutit ett antal representanter med extrema åsikter och de har nu bildat ett nytt parti till vänster om V. Flera av de uteslutna SD-representanterna har som bekant gått vidare till andra partier, inte sällan till partier med en mer extrem framtoning och t.o.m. Moderaterna har den senaste tiden sparkat ut några representanter som inte passar in i mallen. Vips har medias drev och den allt snävare åsiktskorridoren skapat nya partier, mer extrema än de man gick från. Dessa partier växer, får mer uppmärksamhet och vill man inte gå med i ett nytt parti kanske man istället väljer organisationer utanför det demokratiska samhället och vips har man skapat ett Sverige där den våldsbejakande extremismen växer.

Näthatet tas allt oftare upp till debatt. Anonyma skribenter tvingas skriva under synonym för att inte utsättas för medias drev, för de odemokratiska extremiströrelsernas aktioner och för att inte riskera sina riktiga jobb. Anonyma kommentarer sprider ofta hat som inte hör hemma i ett demokratiskt Sverige och här finns hatet på s.k. ”högersidor”, ”vänstersidor”, ”religiösa sidor” och t.o.m. på ”vanliga sidor”. Att många tvingas skriva under synonym för att inte riskera och förlora, är och förblir ett nederlag för demokratin. Självklart är det enklare att uttrycka sig om man är anonym och vissa tar detta till nivåer som gått långt över gränsen. Att man beivrar detta hat är det nog inte många som är emot, men när media tillsammans med vissa organisationer hänger ut vanliga medborgare, gör besök i hemmen och kontaktar deras arbetsgivare, enbart p.g.a. sakliga komenterer på vissa ”hatsidor” har det även här gått över gränsen för det acceptabla. Detta skapar ilska, frustration och ett begär av lika behandling och vips eskalerar näthatet istället för att det som önskvärt är, minskar.

Medierna har intagit en gemensam ställning mot partier och personer som inte sympatiserar med den invandringspolitik som påverkar vårt land allt mer. När dessa partier driver sin politik i talarstolarna, kallas de rasister och alla andra vänder dem ryggen. Privatpersoner som skriver kommentarer om den verklighet de dagligen upplever ska gärna hängas ut. Alternativa medier som skriver hela sanningen och inte den friserade, kallas för hatsidor. Personer med annan etnisk bakgrund springer till DO när de känner sig kränkta, de skriver debattartiklar när allt inte går deras väg, de sitter i TV-soffor och gråter ut om sin vardag och ovanpå detta haglar anklagelserna om de rasistiska svenskarna med vit hud som bebor det land de själva valt att flytta till.

Alla accepterar inte detta, protesterar och vips har man skapat fler ”rasister” som ska bekämpas med olika projekt, manifestationer, seminariedagar och gärna lite uthängningar. När detta sker skapar man inte bara ilska, utan också fler ”rasister” som undrar vart Sverige är på väg. Allt går bara i cirklar och dessa cirklar kretsar runt ett Sverige som tar allt fler steg från den demokrati vi ståtat med i decennier.

Vet ni förresten varför Petterssons och andra alternativa medier växer? Precis, p.g.a. att etablerade medier och våra politiker vägrar ta upp bägge sidorna av myntet. Visst är det så att alternativa medier oftast beskriver den ena sidan av detta mynt, men så länge etablerad media och våra folkvalda bara väljer den andra sidan, kommer detta att fortsätta. Innerst inne tror jag att majoriteten av det svenska folket vill ha sanningen och inget annat än sanningen och detta gäller nog innerst inne också många journalister och politiker från 7-klövern, men av rädsla vågar man inte ta upp frågorna som befinner sig på baksidan av den svenska kronan. När våra folkvalda bedriver en politik som sätter den skattebetalande majoriteten allt längre ned på prioriteringsstegen och medierna tar detta i försvar, då skapar man medborgare som inte tyst accepterar detta. Mona Sahlin sade en gång att ”Det Sverige vi vuxit upp i kommer aldrig mer tillbaka”. Tyvärr har hon nog rätt, men vem säger att alla gillar detta? Fredrik Reinfeldt har öppet deklarerat att personer med ”extrema åsikter” (kritik mot invandringspolitiken) får skylla sig själva. Tyvärr verkar det så, men vem säger att alla tyst accepterar detta?

Så vilka bär  egentligen skulden för den påtalade ”rasismen”, näthatet och att de mer extremistiska rörelserna växer? Var och en har säkert sin åsikt i frågan, men nog finns det skäl för lite självkritik hos etablissemanget. Tro inte att alla sympatiserar med den verklighet ni försöker truga på Sveriges medborgare.