Johnny Rivers, född som John Ramistella den 7 november 1942 i New York City, USA, är en amerikansk sångare och gitarrist.
Rivers började spela gitarr som barn och lärde sig grunderna av sin far. Hans första hits var liveinspelade på nattklubben Whisky-a-Go-Go i Los Angeles. Han slog igenom med sin coverversion av Chuck Berrys låt ”Memphis” 1964 och den har kommit att bli en av hans mest kända låtar. Han följde upp framgången med en vild version av ”Maybelline” ännu en Berry-cover som också blev en hit. Han gjorde sedan en liveinspelning av Willie Dixons ”Seventh Son” som blev en stor hit 1965.
Förutom Chuck Berry och Dixon, var Rivers även inspirerad av Elvis.
Han hade fortsatt framgång under andra halvan av 1960-talet med hits som ”Secret Agent Man” och ”Poor Side of Town”, den sistnämnda nådde förstaplatsen på USA:s billboardlista. Efter sin hit med ”Summer Rain” hösten 1967 minskade hans popularitet, men han hade fortsatt framgång en bra bit in på 1970-talet och hade många mindre ihågkomna topp-40 hits. Rivers är fortsatt aktiv som artist och släppte senast ett nytt album 2004.
I Sverige var hans versioner av ”Where Have All the Flowers Gone” och ”(I Washed My Hands in) Muddy Water” (båda 1966) större hits än i hemlandet.
Mer om Johnny Rivers här: http://en.wikipedia.org/wiki/Johnny_Rivers
Secret Agent Man 1966
Memphis Tennessee 1964
Maybelline 1964
Mountain of love 1965
Seventh Son 1965
I hans biggest hits var det mer än bara Johnny Rivers musik efter vad jag kunde höra, men han gör de andra låtarna bra, och han är ju van att hantera covers av kända låtar på sin delägda nattklubb Whiskey – a- Go- Go i Los Angeles, där publiken gärna sjöng med. Det sägs att den nattklubben var den bästa i hela Världen på den tiden. Fast det tycker ju jänkarna att allt i USA är. Jag har valt den Amerikanska stavningen och Lotl, den internationella, då jag tror att det var så man skrev det i Los Angeles eftersom man dricker mycket Bourbon Whiskey i USA.
Det här inlägget har producerats av Law of the Land och publicerats av Olli Rein
@ Ruben
Du måste gå in på YouTube.DE..Annars kan du inte taga del av den fria världen ! Finns väl åtminstone ett 25-tal låtar att välja bland från Hilde…
Så länge orkar du säkert lämna Absurdistan !
@Lars
Du har alldeles rätt Lars, hittade även Seeräuber Jenny. 🙂 Skämt åsido, har alltid varit lite svag för Tolvskillingsoperan. Men det är faktiskt inte mycket av hennes repetoar som finns där heller.
Kommer du till Berlin Ruben,kan du besöka ”Mack the Knife`s grav.Han ligger på Dorothèen kyrkogården på Chauseestrasse mitt i stan.En lite annorlunda sten med gravur pryder hans viloplats !
Vi har kvar endast ett av våra extranummer, så då är det lika bra att även utsätta det idag för er kritiska granskning. Jag tror inte att själva lokalen någonsin har spelat samma roll som i detta inlägg om den förträfflige Johnny Rivers (kunde kanske tagit namnet Covers, men det är troligen för nära Cowards) och det var han ju inte. Vid en av intervjuerna sa ju den som intervjuade att han inte kunde få med sig så mycket sommar, eftersom han sov om dagarna och började jobba kl 9 på kvällen, så det var därför jag sparade denna låt till sist, när allt redan var sagt,eller?
Summer Rain 1967
Den här låten var också mer populär i Absurdistan än på hemmamarknaden
Where Have All the Flowers Gone 1965
http://www.youtube.com/watch?v=SOxErh1AvCA
Denna låt var ursprungligen Hildegard Knef`s stora hit från 50-talet.
Hilde sjöng denna i en film över krigets fasor,och texten lydde ungefär som Rivers….”Vart har alla blommorna tagit vägen” !
Att den gick bättre i Sverige än i USA var nog för att konkurransen inte var såååå stor här.Men faktum är att jag tycker mig känna igen hans röst, bland alla de tusentals rock-och countrygitarrister som passerat genom åren ! Tackar er båda för en musikstund,där man kan koppla av från allt eländet i Absurdistan ett kort ögonblick….Sen är det skit samma hur ni stavar Wisky.Jag drack hellre Smirnoff på den tiden det begav sig.. 🙂
Johnny Rivers hade ju enligt engelskspråkiga Wikipedia påtalat att han bott i staden Baton Rouge i Louisiana, den mörkaste av alla USAs 50 stater. Lärarna i de andra staterna tackar ju Gud för Louisiana, så att de slipper bli sist när de jämför skolprestationer.
Så då är det kanske inte så konstigt att man flyttar till Karlifånien.
Nu känner ju inte jag till något om denna Hildegard Knef, men en ingift faster från Roslagen bar detta förträffliga namn som andranamn. Under större delen av 50-talet lyssnade jag endast till vaggvisor och barnvisor, så du får ursäkta mig min dåliga bildning inom den tyska populärmusiken vid nämnda tid.
Kan möjligtvis herr Månsson ge oss lite kött på de ben han har kastat till oss, då min annars så kunnige kollega inte ens var född vid den tid det troligen gäller. Vi har ju debatterat så mycket i det som inlägget handlar om, så en liten utvikning om den troligen förträfflige sångerskan Hildegard Knef, skulle kunna vara pricken över i. Kunde du sedan hitta en video med damen ifråga, skulle det vara förnämligt om den kunde postas här på Petterssons, där ingen detalj är för liten för våra hängivna läsare.
Varsågod herr Månsson, scenen är din!
Tackar Olli !
Råder dig att googla på namnet….En mycket fin människa som inte lät sina framgångar gå på huvudet.Tyvärr som så ofta för sådana kvinnor( ”med stort hjärta”),blev hon frånlurad stora dollar-summor !
Hennes plattor kan du lyssna till på YouTube.de
Ursäkta en något bedagad yngling, för att lägga sig i herrarnas meningsutbyte. Verkar att vara tunnsått med hennes plattor på you tube, hittade dock den här gamla klassikern. Är helt övertygad att du känner igen henne Olli! 🙂
Olli, nu kommer jag med försvar till min stavning av klubben 😉
Klubben HETTE faktiskt Whisky-a-go-go, utan E…
http://i.axs.com/14-08232012-5036813868a63.jpeg
Annars ligger det mycket bakom Din ”kverulans” om stavningen, Peace 😉
Whiskyproducerande länder med ett ”E” i namnet (ex. UnitEd StatEs och IrEland), stavar Whiskey, medan de utan ”E” (ex. Canada, Scotland, och Japan) stavar Whisky…
Bourbon är bryggd på majs (51-80%), Maltwhisky på korn, medan övrig Whisky vanligtvis är baserad på en mix av olika spannmål.
Nu gäller det att vi stavar Whisky rätt, annars får vi, våra familjer, grannar, släkt, facebookvänner och arbetskamrater ”researchpacket”; AFA, EXPO och STASI-EX-pressen på strupen 🙁 .
P.S. Whisky är fint, men liksom Pettersson föredrar jag GT, helst då på Gordons 🙂
Det verkar ju inte vara något särskilt sofistikerat ställe av fotot att döma, så nog fanns det väl bättre ställen på annat håll i Världen, men det kanske är så det ska se ut i Kalifånien. Jag menar så fånarna ska trivas.
Min länk i kommentaren visar Sunset Boulevard i Los Angeles, California, och det var där Johnny Rivers, som artist, såg dagens ljus i januari 1964.
Jag kan tänka mig att Whisky A Go Go var som ett dåtidens ”Hardrock Cafe”, alltså lite som en plantskola för band på uppgång, och har, liksom Hardrock Cafe, funnits i många städer genom tiderna.
Det allra första W.a.g. etablerades i Paris redan 1947.
Nordamerikas första ”Wag” öppnade 1958 i Chicago, Illinois.
1973 brann ett W.a.g. i Brisbane, Australien, och 18 människor brann inne.
I London fungerade ”W.a.g” som experimentscen för tidiga The Who, och även Jimi Hendrix hängde där och jammade. Fine Young Cannibals, Tom-Tom Club, och även Bananarama och Sade lirade där, liksom Irish Pogue.
Wag har, enligt mig, betytt otroligt mycket för musikutvecklingen i hela världen, eftersom artister på uppgång fått en chans att uppträda och utvecklas.
Band som The Byrds, Alice Cooper och Buffalo Springfield.
Ett av de absolut största psykedeliska banden, The Doors, var faktiskt husband ända tills bandet framförde sin klassiker The End.
http://www.youtube.com/watch?v=JSUIQgEVDM4
På grund av Oidipuskomplexet i låten fick de sparken.
(Personligen tycker jag att låten var alldeles för seg, och att det var därför de visades på dörren (the door), men jag kan ha fel 😉
Denna händelse är vad man minns bäst från klubbens tidiga år och den tas upp i filmen The Doors. Efter The Doors avträde strömmade större artister till klubben, som Van Morrison, Frank Zappa (som fick skivkontrakt tack vare spelningen på Whiskyn), Jimi Hendrix, The Kinks, The Who, Cream och Led Zeppelin.
Här finns, som exempel, en artistförteckning 1966 – 75:
http://www.chickenonaunicycle.com/Whisky-A-Go-Go%20History.htm
Tanken svindlar 🙂
Johnny Rivers hade låtar som gick bättre i lilla Sverige med sina knappt 8 miljoner invånare än de gjorde i hela USA, vars befolkning var cirka 25 – 30 gånger större. Minns någon av er den här.
I Washed My Hands in Muddy Water 1966