I dagens DN finns under ovanstående rubrik ännu ett inlägg riktat mot SD och partiets nationalistiska profil.
Det är Maja Hagerman, författare, vetenskapsjournalist och fristående kolumnist som spyr galla över SD:s försök att återetablera något som liknar svensk kultur. (har ni tänkt på vad många titlar sådana här människor har)
Att svensk kultur är som ett rött skynke för medarbetarna i PK media det känner vi redan till, så inlägget kommer knappast som en överraskning.
Att Maja Hagerman tycker att Henrik Arnstads bok ”Älskade facism” är en höjdare kommer därför inte heller som någon överraskning. Mannen med sina bluffexamen som pekar ut SD som ett facistiskt parti.

För Lusharpan är nationalism något fint. Det är det som håller samman en nation och får människor att känna gemenskap. För proffstyckare som Maja Hagerman har det blivit ett skällsord.
Man kan fundera över på vilken nivå dessa människor tror att man ska känna gemenskap, om det inte är på nationsnivån.
Är det inom EU eller är det inom hela världen som vi ska känna gemenskap. Man kan undra. Lusharpan tror inte på det som alla dessa verklighetsfrånvända världsmedborgare förespråkar. Han tror mer på en större närhet till de politiska besluten och människors möjligheter till påverkan.

Avslutningsvis konstaterar Maja Hagerman, med hänvisning till SD, att ”dragkampen om våra tankar pågår redan”. Det är helt korrekt och de som drar mest är PK media som gör allt för att hjärntvätta svenska folket och sopa problemen med mångkulturen under mattan.

Jag kan rekommendera Maja Hagerman en bra bok skriven av en invandrare, Qaisar Mahmood. Boken heter ”Jakten på svenskheten” och där står bla följande att läsa:
”Brist på tillit mellan individer är det största hotet som finns mot ett samhälles hållbarhet. I samhällen där det finns en stor grad av olikheter kan det vara svårt att bygga en gemenskap som möjliggör tillit. Det blir svårare att skapa en känsla av solidaritet och att man är en del av ett sammanhang”.

Ack ja, tänk om proffstyckare som Maja Hagerman och våra politiker vore lika kloka som Qasir Mahmood.

Och för övrigt anser jag att svensk invandringspolitik i grunden behöver förändras och antalet arbetskrafts- och anhöriginvandrare kraftigt reduceras.