En krönika av Leif GW Persson, läs hela HÄR.

…För drygt fjorton dagar sedan toppades nyhetsflödet här i landet av ett nytt fall av politiskt våld. En ung kvinnlig politiker i Norrland hade blivit överfallen och svårt misshandlad i sin bostad av en gärningsman som visserligen var okänd för offret men som samtidigt passat på att ge uttryck för sina motiv för överfallet, nämligen att kommunstyrelsen ställt sig bakom ett förslag att lägga ner tre byskolor och flytta eleverna till tätorten i kommunen. Detta skulle således ha väckt hans misshag så till den milda grad att han sökt upp den ansvariga kommunpolitikern i hennes hem och klått upp henne så rejält att hon fått föras till sjukhus.

Den inledande mediala bevakningen är omfattande, upprördheten bland politiker och medborgare är stor och själv får jag för mig att vi kanske borde följa upp det här fallet i ”Veckans brott”. Att jag borde uppsöka brottsplatsen, göra en gärningsanalys och en profil på den okände gärningsmannen. Och helst se till att han hamnar i finkan. Något som jag för övrigt bestämmer mig för redan dagen därpå och ungefär samtidigt som hela saken börjar ta en högst märkligt vändning.

Först upphör mediabevakningen. Inte i form av någon vanlig pyspunka utan det går betydligt fortare än så. Man släcker lyset helt enkelt. Det blir knäpptyst i både tidningar, radio och teve och när jag och mina medarbetare försöker prata med de politiker, poliser, åklagare, journalister och alla andra på orten, som ju borde veta vad som har hänt så är det plötsligt ingen av dem som har det minsta lilla att säga.

Skam den som ger sig dock och bara ett par dagar senare har jag skaffat mig en både bestämd och detaljerad uppfattning om vad som faktiskt hände. Det är också nu som det hela blir rejält knepigt och inte minst för mig själv. Hela min yrkeserfarenhet och allt som jag får fram om den påstådda gärningen talar nämligen för att den inte har inträffat utan att det i stället är brottsoffret, som av för mig okända skäl, hittat på alltihopa…

TIDIGARE 2013-10-31 NORDMALING. Liza Jonsson (S), ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Nordmalings kommun, misshandlades i sitt hem i natt.

Motivet: byskolor kommunen hotas av nedläggning, skriver Vk.se.

– Hon blev slagen och sparkad i skallen, säger kommunstyrelsens ordförande Ulla-Maj Andersson (S) till Aftonbladet.

– Det är ett hårt angrepp mot demokratin, säger utbildningschef Erik Lenne.

-Pettersson sticker fram hakan, helt ogarderad och påstår att detta inte är en politisk misshandel utan ett relationsdrama. Anledningen till denna misstanke är att det i flera media står att gärningsmannen tog sig in med nyckel och att offret skildes 2010 och nu har en ny relation. Mycket löst, kanske bara skvaller men jag tror inte på att någon spöar upp en politiker för en nedlagd byskola. Vi får väl se om fallet tystas ned om ett par dagar, då har jag rätt.

Minns ni förresten att vår statsminister nästan sanktionerat våld mot politiker.

I september 2010 rapporterades det att den Sverigedemokratiske ungdomspolitikern David von Arnold Antoni blivit attackerad och misshandlad under tortyrliknande former i sitt hem. Senare lades fallet ned, Arnold Antonis var inte trovärdig men innan detta var statsministerns reaktion denna:

”Jag tar avstånd från alla former av våld och hot. Men jag vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi- och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer” – Fredrik Reinfeldt

-Pettersson noterar att det enligt Ägget är skillnad på vilka politiker man får spöa…