Politik

Tre skivor till kaffet

18 kommentarer

The Crests var en New York-baserad R&B och Doo-Wopgrupp från sena 1950 och tidiga 1960 talet.

Deras största hit, ”Sixteen Candles” klättrade till andra plats på Billboard Hot 100 år 1959, och sålde över en miljon skivor, vilket resulterade i en guldskiva.

Gruppen hade tre väl integrerade svarta medlemmar, varav en kvinnlig, en Puerto Rican och en Italiensk-Amerikan.

Förutom grundaren J.T. Carter bestod gruppen av Talmoudge Gough, Harold Torres, och Patricia Van Dross (R&B-stjärnan Luther Vandross äldre syster). Carter valde även sångaren Johnny Mastrangelo (förkortat Johnny Maestro).

 Maestros inspelade sångstil blev omedelbart igenkänningsbar, och blev en jukeboxfavorit för den nationella tonåringspubliken. Maestros kvalitetssång, mycket bra val av sånger och inspelningar, och med dansvänliga rytmer, var som gjorda för topplistehits . Gruppen hade också ett flertal Top 40 hits i slutet av 1950 och början av 1960-talen på skivmärket Coed, bland annat ”16 Candles”, ” Six Nights a Week ”, ” The Angels Listened In ”, ” A Year Ago Tonight ”, ” Step By Step”, och ” Trouble in Paradise”. De kom också på topplistorna med ”Sweetest One” på skivmärket Joyce 1957. I slutet av 1950, visade The Crest upp sig och uppträdde på flera, nationella, tonårsdansuppvisningar i TV.

 Efter inspelningen av två singlar för Joyce Records, lämnade Van Slagg The Crest 1958. Maestro lämnade gruppen för en solokarriär 1961. Maestro skulle för en kort tid återförena bandet i skivinspelningar under namnet Johnny Maestro & the Crests som producerar en singelskiva för Scepter Records 1965, och tre singlar för skivmärket Parkway 1966. Han anslöt sig senare till Del Satins, som skulle slås samman med The Rhythm Method att bli Johnny Maestro & The Brooklyn Bridge. År 1969 hade de en topp 5 hit med ”The Worst That Could Happen”. Nya sångaren James Ancrum, tog sin plats i the Crest. Gruppen spelade in en ny singel, “Little Miracles”. Det var den första singeln som inte tog sig upp i topp 100. De spelade också in ”Guilty” på skivmärket Selma. Gough lämnade gruppen efter den singeln, och ersattes av Gary Lewis ( inte att förväxla med Gary Lewis av Gary Lewis & The Playboys framgångar). Därefter misslyckades gruppen med att hitta nya framgångar under hela decenniet.

 The Crest blev invalda i Sällskapet för harmonigruppers Hall of Fame (en sammanslutning i syfte att bevara klassisk Rhythm and Bluesmusik, förkortad UGHA) år 2000, och 2004 också i sånggruppernas Hall of Fame.

Lite mer hittas på engelskspråkiga Wikipedia

Sixteen Candles  1958

 The Angels LisIntened  1959

 Trouble In Paradise  1958

 Step by Step  1960

Inlägget har producerats av Law of the land och Olli Rein

 

18 thoughts on “Tre skivor till kaffet”

  1. Olli:
    Om jag inte tar fel var väl K3 placerade i Skara ?
    Nej det var Skånska Kavalleriregementet K2,som jag beundrade.
    Minns även hur deras musikår,(delar därav)musicerade i en musikpaviljong,på söndagarna i fina blå uniformer !

    Svar

    • Ja det är rätt, men fråga Svenne Banan, så är jag säker på att du inte får rätt svar. Nu har jag fördärvat hela vårt upplägg för the Crests och får räkna bort en del av detta. Ägget har jag inga kontakter med. Var det K3 du menar med ditt kavalleriregemente.

      Svar

  4. Olli:
    Du talar till en,som växt upp i närhet av ett av Sveriges främsta Kavalleriregemente !
    Hur ofta stod man inte vid byvägen och tittade storögt på dessa fina hästar,som tränades för att gå i kolonn…
    Har ju inte valt pseudonym,för inte Olli ! 😉

    Svar

  5. Ruben:
    Förstår vad du tänker på,men ”Horst Wessels,Fahne Hoch” är väl förbjuden i Sverige ?”Deutschland,Deutschland über alles”,är ju även förbjuden i Tyskland sedan 1945 !;)

    Svar

    • Du förnärmar mig nästan Olli, 🙂 Hade du frågat någon i den yngre generationen, så hade de förmodligen svarat Ört.
      Om dragoner kan man skriva en hel uppsats, men ursprunget är en infanterisoldat som förflyttade sig till häst, men stred till fots.
      Infanteri har sitt ursprung från franskans ”enfant” som betyder barn, då det i huvudsak från begynnelsen var barnsoldater som ingick i ett infanteri.

      Svar

  7. Olli:
    Ska jag behöva vända mig till ”Lusharpan”,för att en endaste gång få höra en riktig svensk marsch ? Eller om inte sådana finns i lager nöjer jag mig med en tysk …
    😉

    Svar

    • Kan du vänta tills på torsdag, så kör jag en svensk marsch även om jag som gammal soldat på ålderns höst har tvingats bli pacifist på grund av att orken inte finns. Tänkte ändå köra lite svensk femtiotalsnostalgi med en eller två artister då.
      Här kan du bara få min sista låt med The Crest. Då kan du tänka tillbaka på din allra första riktiga kärlek. Henne glömmer man aldrig påstår expertisen. Vi har haft låten förut med den stora countrysångaren Sony James, som ännu lever ca 84 år ung. Det var hans största hit på poplistan Billboard, minns inte om den blev etta eller två, i USA blev det ändå guldskiva. Här med the Crests är den en helt annan låt, det är bara i några korta toner man känner igen Sonny James original. Men den är rätt kul ändå. Villken marsch önskas?
      The Crest – Young love skaplig böna, så såg dem ut i mitten på 50-talet, och lite framåt.
      http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=m5_cZovhBK4

      Svar

      • Inte ens jag kände till dessa, men jag var inte så gammal när dessa var heta. Jag tror dessutom att de inte var kända av särskilt många utanför USA. Men i USA var de stora i slutet av 50 – och början av 60-talet. Sånggrupper var stort under rätt stor del av 1950-talet, men försvann under tidigt sextiotal.

KommenteraAvbryt svar