Tristan da Cunha är en ögrupp i Sydatlanten som består av den bebodda huvudön med samma namn, samt tre obebodda öar. Vulkanöarna upptäcktes 1506 av portugisen Tristão da Cunha, som ödmjuk som han var, döpte dem efter sig själv.

Ögruppen fick sina första bosättare 1810 och annekterades sex år senare av Storbritannien. Idag bor knappt 300 personer i huvudorten Edinburgh of the Seven Seas och Tristan da Cunha är enligt Guinness rekordbok världens mest avlägsna bebodda ö.

Det är 282 mil till det närmaste fastlandet, Sydafrika i öst, och 243 mil till de närmaste grannarna på ön Sankta Helena i norr. Det finns ingen flygplats på Tristan da Cunha och ön besöks inte heller regelbundet av någon passagerarbåt. Istället anländer sydafrikanska fiskebåtar då och då med förnödenheter. Alla invånare tros härstamma från 15 förfäder som anlände från Europa och USA mellan 1816 och 1908, och en hög frekvens av astma och grön starr tros bero på endogami, en mildare variant av inavel (tre av förfäderna hade astma). Däremot, tack vare en nyttig kost bestående av fisk och grönsaker, hade ingen på ön hål i tänderna förrän alla tillfälligt fick evakueras till England vid ett vulkanutbrott 1961. När invånarna började äta den engelska sockerrika maten fick många karies, men tandproblemen minskade när de flyttade tillbaka till ön två år senare.

Det finns en läkare och fem sjuksystrar på Tristan da Cunha, och sjukvården är gratis. Barnen slutar skolan vid 16 års ålder och börjar sedan ofta jobba med jordbruk eller fiske. Ön styrs av en utsedd så kallad administrator, som till sin hjälp har ett öråd på elva personer. Lagen upprätthålls av en heltidsanställd polis och tre deltidskonstaplar. Man får in två Tv-kanaler på Tristan da Cunha och öborna har tillgång till en periodvis fungerande trådlös internetuppkoppling. Öns främsta inkomstkällor är hummerfiske och försäljning av inhemska frimärken och mynt till samlare.