Offerjournalistiken får mig att se rött

Ovanstående skriver Elisabet Höglund i en krönika i Aftonbladet av alla tidningar. En av de blaskor som är allra värst på offerjournalistik.

…Den så kallade offerjournalistiken får mig att se rött. Därför har jag alltid beundrat Hanne Kjöller för hennes mod att ifrågasätta ­kollegor som anser sig ha monopol på sanningen. Offerjournalistiken går ut på att tycka synd om alla, om arbetslösa, sjukskrivna, utbrända, alla som har ont här eller där och inte anser sig kunna arbeta. Hamnar man utanför systemet har man ingen egen skuld i detta. Det är samhällets fel, det vill säga arbetsförmedlingens, regeringens, försäkringskassans eller kommunens. Aldrig någon gång ställs den ­enskilde till svars av journalisterna.

Tycka-synd-om-journalistiken har uppkommit för att det anses inhumant att ställa krav. Ingen behöver längre ta ansvar för sitt liv. Det ska någon annan göra. Krav får endast ställas på politiker och andra makthavare. Går det åt helvete för någon så är det samhällets fel. Den generösa välfärdsstaten har stoppat in oss ­under kravlöshetens mjuka duntäcke…

…Den som ifrågasätter idiotförklaras och ses som allmänt ondskefull…

…Exempel på dylika teser är fenomenet de apatiska flyktingbarnen och klimatfrågan. I klimatfrågan kan man i vissa fall tala om ett journalistiskt haveri. År efter år har vissa journalister drivit tesen om jordens snara undergång. Bilder på påstått svältande isbjörnar och uttorkade öknar får stå som bevis. Små barn har skrämts upp när de fått veta att jordens medeltemperatur vid slutet av seklet har stigit med fem grader och gjort stora delar av jorden obeboeliga – trots att uppgifterna bara är resultat av teoretiska datamodeller. Samma reportrar hävdar att jordens medeltemperatur fortsätter att stiga – trots att ingen temperaturhöjning har uppmätts sen 1997. De beaktar heller inte att klimatforskarna själva ­redan har tonat ner de värsta undergångsscenarierna…

…Sådan journalistik är ohederlig och säger mer om journalisternas egen politiska agenda än om deras vetenskapliga kunnande…

–          Pettersson gillar det som Höglund skriver, men hon kunde ha räknat upp en stor del av invandrarna i offerjournalistiken, den del som är ekonomiska flyktingar och som till 90 % tappar sina ID-handlingar och drar rövarhistorier om hur farligt det är där de kommer ifrån, men som så fort de fått uppehållstillstånd åker hem på semester. Eller de som flytt men som lämnat barn kvar där det är omöjligt att leva…

Höglund

Aftonbladet 

5 thoughts on “Offerjournalistiken får mig att se rött

  1. Nästan alla tidningar har sina ”alibi-journalister”. De som skriver en vettig krönika ibland, så att tidningen ska framstå som ”neutral”. Expressen har (hade?) Ulf Nilson. Klok, men jag vet inte om han är aktiv längre. SvD tog in bidrag från Per Gudmundson. Elisabet Höglund får skriva ibland i AB, och Hanne Kjöller i DN. Hanne Kjöller är J-LIGT vass! Jag har följt henne (LÄST, inte stalkat 🙂 ) sedan 80-talet. När hon skriver något som jag inte omedelbart håller med om, så tänker jag faktiskt efter. Och har ibland ändrat åsikt. Så hon hör till den lilla promille av journalister som faktiskt (i mitt fall) gör påverkan. Sedan finns det andra duktiga journalister, men de är sällsynta.

  2. Det märkliga med Kjöller är att hon sitter på DN med dess agandajournalistikchefredaktör. Hon och Ribbing är för övrigt de enda jag kan läsa på DN utan att må fysiskt illa.

KommenteraAvbryt svar