MELLANÖSTERN. Den 6 oktober 1973 anföll arabstaterna Israel vid en mycket taktisk tidpunkt. Kriget kallas även Yom Kippur kriget efter en judisk högtid och israelerna befann sig vid anfallet i synagogorna. Araberna vann på detta sätt ett stort försprång. Kriget blev häftigt och alla Israels arabiska grannar deltog. Bland annat utkämpades i Sinaiöknen de största pansarslagen sedan andra världskriget. Israelerna vann kriget i den mening att man i princip behöll de landområden som man hade erövrat vid Sexdagarskriget.
Israel var i några dagar illa ute men till slut besegrades araberna. Israeliska militärer och regeringen kritiserades hård medan Egyptens president Anwar Sadat hyllades som en hjälte i arabvärlden – han hade visat att israelerna inte var övermänniskor. Men han hade kommit till en viktig slutsats: Det gick inte att besegra Israel militärt. Det var den insikten snarare än en nyfunnen kärlek för den judiska staten som gjorde att han fyra år senare som förste arabledare besökte Israel och tala i Knesset.
Idag firades 40-årsdagen av kriget i Egypten, det blev en blodig minnesdag. Minst 34 personer dödades och över 200 skadades. Flera städer rapporterade sammanstötningar mellan islamister och polis.
-Pettersson undrar hur det står till med araberna – de firar ett krig de fick stryk i med att döda varandra…
Vad jag minns så slog Israel tillbaka Egyptens armé i en omfattning som saknar motstycke. Jag kan ha fel, men när kriget blåstes av, som en följd av att Araberna ströp oljetillförseln till väst, så stod IDF bara mil från Kairo. Hade Issrael fått fortsätta hade Sadat varit en lydkung på samma sätt som Herodes den Store var Romersk lydkonung.,
Fan Pettersson stjäl du mitt krig?
Haha… jag är också konfunderad över hur man kan fira ett krig där man fick sig en ordentlig rövspark. Det vore ju som om ryssarna skulle fira finska vinterkriget…
Det bero på Arabernas snedvridna verklighetsuppfattning. De är ju genetisk felkopplad. Sen ha de inte fattat att deras kära Allah stå på Israels sida.
Mja, jag tror inte så mycket på det där med att gener skulle ha med saken att göra, helt enkelt för jag inte har lyckats se några vetenskapliga bevis för det. Jag tror mer på att kulturen är mer trovärdig bov till MENA-yttringar. Detta sätt att tänka har utvecklats i en isolerad kontext, och blir ytterst märklig, närmast bisarr, när den konfronteras med resten av världen.