Det stundande regeringssamarbetet i Norge börjar nu så sakteliga ta form. Med Danmark som förebild planeras en kraftig åtstramning av invandringspolitiken
Källor som norska Verdens Gang talat med uppger att Kristelig Folkeparti, Venstre, Høyre samt Fremskrittspartiet planerar att först ge amnesti till asylsökande så kallade ensamkommande flyktingbarn som varit i landet en längre tid, men sedan ska det stramas åt ordentligt.Den nya regeringsalliansen har kommit överens om att forma om invandringspolitiken efter dansk modell, och då bland annat genom att införa en betydligt högre tröskel för familjeåterförening. Enligt en annan källa är partierna överens om att även försöka korta behandlingstiden för asylsökande. Fremskrittspartiets krav på stängda asylboenden har också varit uppe för diskussion, men vad man eventuellt beslutat här är ännu oklart.
I Danmark finns ett poängsystem där invandrare rankas efter olika kriterier. För att kunna få familjeåterförening måste man uppnå ett visst antal poäng. Är man under 24 krävs en högre poängsumma. Poängen baseras på hur man klarar sig på arbetsmarknaden, hur väl man lär sig språket och i vilken grad man engagerar sig i samhället. Krav ställs även numera på en bankgaranti på 100 000 danska kronor för återförening med sin äkta hälft.
2010 uppgav integrationsminister Birthe Rønn Hornbech från Venstre att reformen skulle göra det möjligt att få mer välutbildade, vältaliga och sysselsatta till landet.
Nu blev det bättre än vad jag hade hoppats på. Med bara två partier så blir det lättare att komma överens om regeringens utformning, och Höyre är inget nytt arbetarparti, som moderaterna är i Sverige. Det kan bli bra det här, men att den svenska politiken skulle förändras på grund av detta är knappast troligt. Man vill i Sverige vara världsmästare i godhet, och om möjligt även världsmästare i våldtäkter, om vi nu ökar invandringen såsom vi gör, är även detta mål fullt realistiskt att tro på.
Men på lite sikt, så får vi ett starkare SD, och i längden kan inte tre så lika länder, med så stor handel sinsemellan som man har, ha helt olika politik i den viktiga frågan om immigrationen. Så först riskerar vi att få det värre, innan det kan bli bättre.
[…] Nej nej! I Norge! […]
Siw Jensen har inte gett upp finansministerjobbet ännu. Får hon det, så får hon nästan lika mycket makt som Statsministern Erna Solberg. Har Siw sedan kvalifikationer som Erna saknar inom ekonomi, så kan det bli nästan jämvikt inom regeringen.
Så var det i Sverige på Erlanders tid, de av er som likt mig var med då, kunde med lätthet se att Gunnar Emanuel Sträng hade nästan lika mycket att säga till om som Tage Erlander, de gick i par. Ingen av dem skulle ha gett mångkulturen något fotfäste i Sverige. Däremot importerade de kunnig arbetskraft från våra grannländer och södra Europa. Men att bjuda in muslimer,
var det aldrig tal om.
Sveriges välstånd byggde mycket på vår neutralitet under kriget och den enda oskadade produktionsapparaten i Europa efter kriget. Det höll oss i toppen av Europas industriproduktion tills i slutet av 1960-talet.
Sedan dess är det mest den offentliga sektorns utbyggnad som skapat vår välfärd och näst intill ingen arbetslöshet under 1970-talet och senare delen av 1980-talet. Därefter har vi blivit frånsprungna av flera andra länder i Europa, Nordamerika och Ostasien.
Vår bästa tid är nu länge sedan förbi. Nu faller vi i OECD:s välfärdsindex varje år. Så går det, när man ska hjälpa andra, utan att förstå det mänskliga kapital man tar hit, och dess kompetens jämfört med de flesta svenskar. Allt det blir strid om, är det fåtal jobb där ingen större kunskap efterfrågas. Eller de byråkratijobb, där mycket lite kunskap krävs, som inom politiken till exempel.
Det ena landet efter det andra i Europa har nu satt
ner foten mot det meningslösa intaget av folk från
mena länder, som ändå aldrig kommer att erhålla
några jobb. Men i Puckolandet Sverige fortsätter
vansinnes politiken för fullt!
När det gäller Danmark så har vänsterregeringen lättat på en del regler så nu strömmar det in asylsökande och familjesammanföringar, vilket diskuteras livligt både i tidningar och bloggar. Danskarna är rädda för att det blir som i Sverige.
Fantastiskt nu firar sjuklövern allt går deras väg, Sveriges politiska etablissemang behöver inte oroa sig vi får i princip alla som inget annat land önskar.