Under en av dagens kafferaster på jobbet hade jag ett samtal med en av mina iranska arbetskamrater om invandringens problem.

Han berättade följande om ett arbete som hans iranska fru har haft tidigare. Hon var då anställd som etableringslots, vars uppgifter definieras så här av AF: ”Etableringslotsen ska fungera som en länk mellan dig och det svenska samhället. Lotsen kan exempelvis hjälpa dig med praktiska frågor och använder sina kontakter för att hjälpa dig att hitta arbete.” Lotsen skall alltså hjälpa invandrare efter det att de har erhållit PUT.

Eftersom hon har farsi (persiska) som modersmål fungerade hon som lots för två iranska män. När lotsningen hade kommit så långt att männen skulle tilldelas jobb i form av praktikplatser så var de inte alls villiga att ta dessa. De förklarade skrattande för henne att – varför ska vi ta några jobb när svenskarna betalar allt utan att vi behöver göra någonting? Hon förvånades mycket över det som hon hörde och slutade inom kort som lots och fann sig ett annat arbete.

Min arbetskamrat berättade också om den mycket bristfällig information som ges till invandrare. Det kan för utländska körkortsinnehavare (med eller utan äkta utländskt körkort) gälla information om trafikregler som de över huvud taget inte informeras om, men likafullt betraktas som fullgoda bilförare. Han berättade om en somalier som han hade hjälpt att komma ur ett bryderi. Somaliern hade deltagit i ett skattefinansierat starta-eget projekt och som följd av detta hade startat och drivit ett bolag men inte lämnat in årsredovisning som följd av bristande information och därför fick böter. Vad gäller just somalier, kan man emellertid inte vara säker på att det är informationsbrist som är problemet.

Det iranska paret som båda har jobb, barn och nu också egen villa, talar utmärkt svenska, engelska och ryska är också mycket förvånade över att vi inte informerar invandrarna om vilka regler och lagar som gäller i Sverige, att dessa måste följas och vad konsekvenserna blir om de inte följs. De är också förvånade över att det går bra att leva här utan att arbeta. Både han och hans fru anser att man måste ”ta seden dit man kommer” och inte ”ta seden med sig dit man kommer”.

Vi kom också att diskutera ”rasismen”. Han hävdade att vi inte får kritisera de asylsökande som söker sig hit, men är väl medveten om falska pass, flyktingsmugglare, stora pengar, hopdiktade asylhistorier m m, men sade att de som måste hållas ansvariga är politikerna som har stiftat lagarna. Om det senaste är jag enig med honom men inte om användandet av bedrägerier och lögner för att erhålla PUT och i all synnerhet inte när uppehället kommer att bekostas med andras pengar. I samband med detta berättade han om en iranier, med vilken han hade diskuterat dennes asylärende. Iraniern sökte asyl med en historia om att han hade varit journalist på en känd dagstidning i Iran och hade kommmit att bli hotad. Min arbetskamrat läser varje dag nätupplagan av dagstidningen och gamla artiklar går att ladda ner och han har även en bekant som arbetar på tidningen. Han ställde då frågan om vilka artiklar som han skrivit och det visade sig att historien var en bluff.

Min arbetskamrat har emellertid en naiv syn på tillvaron och tillhör förespråkarna för fri migration. Jag förklarade för honom att det fungerar om ärliga människor flyttar till andra länder och med egna medel tvingas att skaffa bostad och arbete, d v s om sådana finns att få, och inte har möjlighet att som i Sverige, leva på frukterna av andras arbete.

Han har tidigare berättat om att han under en tid i Sverige har arbetat på en förläggning för så kallade ensamkommande barn. Han berättade då att de flesta av dessa inte är barn och i stor utsträckning är muslimer som är utsända av sina föräldrar som ”ankarbarn” och också med syfte att sprida islam. Fenomenet ankarbarnen har f ö redovisats i en statlig utredning (DS 2004:54, avsnitt 1.1).

Jag har ytterligare en iranier som arbetskamrat som nyligen har gift sig med en iranska som har flyttat hit. Varken detta par eller det tidigare omnämnda har kommit till Sverige som asylsökande och de försörjer sig själva genom ärligt arbete. Inget av paren är muslimer och det kan vara en bidragande orsak till att de så väl har anpassat sig till det svenska samhället och de är samtliga välutbildade och mycket sympatiska människor.