Debatten om rasism i Sverige har uteslutande handlat om vita svenskars brott mot olika minoriteter och något annat har man aldrig velat prata om, men…

…nu verkar den trenden vara bruten. På Petterssons har vi de senaste dagarna publicerat artiklar av debattörer, journalister och krönikörer som smått erkänt att det finns en utbredd rasism mellan minoriteter. Än så länge är rasismen som vänds mot oss vita svenskar en osynlig parentes i politikers och journalisters värld, men kanske att även den frågan kommer i fokus så småningom?

Rasismen mellan minoriteter uppmärksammades först efter händelsen med den svarta man och hans lilla son, som trakasserades med rasistiska ord och kastades nedför en bro. Reportagen dök genast upp i media och brottet fördömdes i sedvanlig stil. När det sedan blev känt att gärningsmännen verkar vara av arabiskt ursprung dog intresset i media och det blev inte längre intressant att gräva sig djupare ned. Ungefär som efter händelsen i Forserum och det nyligen uppmärksammade ”hijab-fallet”, som bägge verkar vara fabricerade brott. Några tidningar har dock valt att publicera texter där just rasismen mellan minoriteter är i fokus.

Nu är detta faktum ingen nyhet, även om gammelmedia fortfarande vill göra gällande att rasistiska brott endast kan begås av vita. Vi har både läst, sett och hört hur judar anklagar araber för att ligga bakom majoriteten av hatbrotten mot den gruppen, trots medias idoga försök att måla ut högerextremister som de skyldiga. När BRÅ presenterade sin statistik över hatbrott 2012, visade det sig att hatbrotten mellan minoriteter utgjorde den tredje största gruppen efter afrofobiska och homofobiska. Vilka som stod bakom dessa två brott redogörs dock inte, men efter det uppmärksammade rasistbrottet mot den svarta mannen och hans son, kanske fokus kan läggas på andra grupper än de tidigare utpekade. Läs gärna rapporten och särskilt sidan 29 där statistiken finns att hämta.

När det gäller just rasism från minoriteters sida är det fortfarande tabu och oerhört svårt för politiker och journalister att ta upp. Minns ni fallet från 2010 när en person med etniskt svenskt ursprung mejlade till 7-klöverns samtliga ungdomsförbund och frågade om de var intresserade av filmmaterial med ett rasistiskt brott? Svaret var ett unisont JA och filmmaterialet skickades över. När det visade sig att filmen innehöll en scen där svarta ungdomar misshandlar en ung vit tjej dog intresset tvärt. Plötsligt tyckte inte 7-klöverns ungdomsförbund att detta rasistbrott var intressant. Hyckleriet var därmed total och ett prov på detta visade SSU:s Riad Aliefendic.

När det första mejlet med förfrågan skickades svarade han:

”Jag länkar gärna om du kan skicka med länken för den försvann på vägen”,

Efter att mejlet med filmmaterialet skickades blev svaret:

”Jag kommer inte länka detta på vår hemsida. Vi delar inte din åsikt. Jag blir faktiskt förbannad att du relaterar detta till rasism. De vita är inte utsatta”.

Om 7-klöverns ungdomsförbund tänker ändra sin inställning och erkänna att även minoriteter begår rasistiska brott och att även vita kan drabbas, återstår att se, men fasaden verkar ha spruckit.

Här är filmen som ungdomsförbunden inte ville veta av.