Det ser mörkt ut för arbeiderpartiet och Jens Stoltenberg, och ännu mörkare verkar det vara bland deras arbeidere. Eller är det den delen av arbeiderna som har arbeiderledighet som det heter här på andra sidan kölen. Men skam den som ger sig!
Det är dock inte mer än fem dagar igen och snart måste Jensemann ta igen 200 000 röster för att få lika mycket som 2009. Många tycks också klamra sig fast i det sista halmstrået, att Venstre och Kristlig folkeparti båda ska byta sida. Varför behöver jag väl inte säga. Det räcker väl med att säga Siv Jensen och dagen är förstörd för de på bilden församlade valarbeiderna för Ap./ Olli Rein för Petterssons i Norge
[…] Förlorarens ansikte? […]
[…] Förlorarens ansikte? […]
[…] Förlorarens ansikte? […]
Risken är väl tämligen stor för att Erna Solberg kommer att dominera stort om hon vinner, och göra lite som hon tycker.
Dessutom finns ju hela tiden orosmomentet att de två andra borgerliga partierna byter sida. Senterpartiet är ju där ett stödparti för de röda. Men de har nog samma sjuka som Centern i Sverige. Om du går in och tittar på VG, så har de sina mätningar ”målingar” och där finns det uppdelat på kön, men bäst förstår man hur partierna ligger till, när man ser till åldersfördelningen och där är det högt bland de äldre hos både Sentern och Arbeiderpartiet och givetvis hos Kristligt Folkeparti. Det här valet kanske man klarar för Sp och KF men om fyra år kan det vara kört. Klockan 12 imorgon är det ny måling.
Valresultaten kommer förhoppningsvis att lära Stoltenberg m fl att de måste landa i Olas eller medelsvenssons verklighet. När allt kommer omkring sitter de ju som våra representanter och borde/måste lyssna på folket för att kunna göra ett bra arbete.
Istället sitter de där som några verklighetsfrämmande diktatorer som leker Gud på vår bekostnad.