Francis Albert ”Frank” Sinatra, född 12 december 1915 i Hoboken i New Jersey, död 14 maj 1998 på Cedars-Sinai Medical Center i West Hollywood i Los Angeles i Kalifornien, var en amerikansk sångare som anses vara en av de främsta genom tiderna. Många kritiker placerar honom tillsammans med Elvis Presley, Bob Dylan och The Beatles som de viktigaste influenserna inom populärmusiken under 1900-talet. Sinatra hade även en framgångsrik andra karriär som filmskådespelare, vilken bland annat resulterade i en Oscar-statyett för bästa manliga biroll.
År 1940 gick Frank med i Tommy Dorseys orkester, där han blev en erkänd och berömd sångare. Sinatra var en magnet för tonårstjejer, vilket visade att det fanns en ny publikgrupp för populärmusik.
Några år senare påbörjade Sinatra sin solokarriär och skrev kontrakt med Columbia. Han blev ganska framgångsrik; särskilt under strejken i musikbranschen, då sångarna fortfarande kunde arbeta eftersom de inte var medlemmar i fackförbundet som strejkade.
Sinatras sångarkarriär avtog under det sena 1940-talet och det tidiga 1950-talet. Han hade börjat medverka i filmer under 1940-talet, oftast mediokra musikaler. 1953 slog han igenom som dramaskådespelare i filmen Härifrån till evigheten, där han vann en Oscar för bästa manliga biroll. Rollen och prestationen i den filmen blev legendariska som nyckelögonblicket i Sinatras comeback.
Följande år spelade Sinatra en tokig lönnmördare vars mål var att mörda presidenten i thrillern Attentatorn. Kritikerna ansåg att Sinatra gjorde en av de bästa psykopatporträtten någonsin. Detta följdes av en Oscar-nominering för filmen Mannen med den gyllene armen, där han spelade en narkotikamissbrukande musiker.
Efter filmen Härifrån till evigheten började Sinatras sångkarriär gå bättre. Under 1950-talet skrev han kontrakt med Capitol Records, där han arbetade med några av de bästa arrangörerna, som Nelson Riddle, Gordon Jenkins och Billy May. I början av 1960-talet var Sinatra stor nog att starta sitt eget skivbolag, Reprise Records. Hans position inom bolaget gjorde att han fick sitt välkända smeknamn The Chairman of the Board. Det finns en hel del att läsa på den svenska Wikipedia och är inte det tillräckligt finns den engelska versionen att hoppa över till i vänstra marginalen.
Frank Sinatra – Fly me to the moon 1955
Frank Sinatra – Pennies from heaven 1956
Frank Sinatra – You makes me feel so young 1956
Eftersom Frank Sinatra har ett stort antal hits, har jag valt att ha en femtiotalsversion och en sextiotalsversion av denne populära sångare och skådespelare. Sextiotalsversionen presenteras senare tillsammans med resten av sextiotalsmusiken. Tills vidare lägger jag bara ut en gång i veckan, torsdagar kl 14:58. Sen får vi se hur det går. Jag ber om hjälp med att hitta material från 1955 och bakåt. Resten har jag rätt bra koll på, då jag kört det en gång förut. Det blev dock delvis förstört när vi bytte blogg och skivorna är bortplockade, medan texterna kan duga till de de allra flesta. Jag är ingen expert på Frank Sinatra på något sätt, så har ni bättre låtar att spela så tar vi upp dessa i kommentarerna som vanligt.
Det finns alltså nu ett särskilt inlägg om Frankieboys ljuva sextiotal och dit tar man sig lämpligen med ett klick på den HÄR
[…] Frank Sinatra 1 […]
[…] Frank Sinatras sextiotal blev nog hans bästa decennium, där många av hans mer kända låtar blev till. Jag har ju tidigare presenterat hans femtiotal för sex veckor sedan, och där hittar ni mer fakta kring hans liv och karriär om ni klickar HÄR . […]
Olli:
Nej faktiskt fanns hans namn kvar i mina grå..
Orsaken tror jag är,att man då oftast vid påannonsering av Frank Sinatras låtar,mestadels nämnde just Nelson Riddle i sammanhanget !
Senare har jag läst någonstans att det var just hans arrangemang som gjorde Frankie…till star.
Frankie Boy lär ha uppträtt bl a i Finnerödja Folkets Park på 5o talet under en skandalturne i Sverige då han var på väg utför fast det rättade ju upp sig senare.
Olli:
Marilyn var under sin levnad,ingen bekant vare sig som sångerska eller som skådis.Det var först långt efter hennes död som man utnyttjade henne på ett tragiskt sätt.
Skall jag ge dig några tips från tidigare årtal,får du gå in och titta bland storbanden.
Duke Ellington,Count Basie,Tommy Dorsey och liknande som var 30/40-talens stora..Sångare från USA var aldrig så populära i svensk radio på den tiden.
Det vi inte får glömma i samband med Frankie är att hans storhet,skall ha tacka Nelson Riddle för.
Det var dennes musikarrangemang och orkester,som gjorde honom till en världsstjärna !
Så är det ofta, vilket många andra stora artister också fått erfara. Vi kommer till dessa också. Har inte du Månsson något tips från före 1955, som jag kan få. Hur var det med Marilyn Monroe, hon var väl inte bara snygg, hon kunde väl både spela in filmer och sjunga lite.
Nelson Riddle, Gordon Jenkins och Billy May. Dessa tre står i Wikepedias utdrag här ovan, men det var bra av dig att minnas det, såvida du inte läst dig till det i presentationen.
Olli:
Du har rätt Frankieboy ansågs vara en stor artist på sin tid..
En av de största fyllon i Las Vegas tillsammans med maffiakompisarna Sammy Davis och Dean Martin.
Gjorde t.o.m. ett gästframträdande i Sverige som slutade med skandal..Helt frankt vill jag minnas,lämnade den berusade artisten scenen,mitt i sitt uppträde någon gång i min barndom !
Det som står över skivorna är ju från svenska Wikipedia, jag är väl ringrostig som totalt glömt länken, men den kommer. Det var några musikkritiker som tyckte det. Det är möjligt de söp duktigt, men Dino Martini var i vart fall nykter en dag om året Nyårsafton, eftersom det var amatörernas afton.
Men några bra låtar hann dom ju med mellan drinkarna ibland. Dino Martino uppträdde ju ibland med Louis Armstrong ”Satchmo” också. Han behövde kanske nåt stabilt att hålla i .
Inte min genre, dock kan vissa låtar var hyfsat bra.