Vi är nog många som med en viss ilska ser på hur våra äldre behandlas idag och inte minst på de äldreboenden som Alliansregeringen verkar ha övergett.

Äldreminister Maria Larsson (Kd) är högst ansvarig minister för den politik som ska vårda och värna våra föräldrar, far- och morföräldrar. Därför är det enkelt att utnyttja vår demokratiska rättighet, genom att i mejl ställa frågor och kräva svar. Därför gjorde jag det och svaret kom.

Hej Maria
Jag läser att regeringen åter anpassar vardagen för invandrare, denna gång de äldre. Nu ska mat från det egna landet och förhoppningen att slippa tala svenska göra de gamlas ålderdom tryggare.
Jag säger inget om den förklaringen, för de gamla som arbetat och betalat skatt i Sverige under hela sitt liv är värda en värdig avslutning. Jag tänker inte nämna ordet segregation då flertalet av dessa människor aldrig varit del av det svenska samhället.

Du Maria och den övriga regeringen talar varmt om dessa anpassade äldreboenden och vi har på olika håll läst att det inte sparas på någonting, varken personal, faciliteter eller omvårdnad.

Min fråga är egentligen enkel.
Anser du Maria och ni i regeringen att svenska pensionärer ges samma möjligheter till en värdig avslutning?

Mina far- och morföräldrar har levt på äldreboenden sedan många år och för varje år har deras tillvaro förändrats till det sämre. Man har dragit ned på maten, på chansen att få vistas ute varje dag, personalen får allt mindre tid att vara med de gamla och många sjuka gamlingar ges inte den vård de behöver.

Kanske du Maria minns denna historia om 103-åriga Anna?
http://ostran.se/NYHETER/Kalmar/103-aariga-Anna-vraekt-fraan-Lillaengen-foer-gott
Efterspelet var inte mycket roligare, då flera av de gamla som fick beskedet gav upp livsgnistan och avled strax efter.

Exemplen är många, tyvärr väldigt många, på hur våra gamla behandlas idag. Jag nämner gärna ordet skamligt och undrar vilket ord du väljer att beskriva saken?

Lär vi få se fler av regeringens nya prioriteringar inom kort och kan vi förvänta oss att dessa sker inom fler områden än vården och omsorgen?

Jag som frågar är en skattebetalande arbetare och son till två föräldrar som nyligen gått i pension och som räds samma bemötande som deras föräldrar fått uppleva de senaste åren.

Svaret kom som sagt, men på traditionellt manér var det inte Maria Larsson själv som svarade, utan en brevsvarare vid namn Diana:

Bäste Stefan,

Tack för ditt brev som du har skrivit till barn- och äldreminister Maria Larsson. Jag har fått i uppdrag att besvara dig.

Av det du skriver förstår jag att du har reagerat på ett nyhetsinslag som sändes i SVT den 13 juli 2013.

Mot bakgrund av ditt brev vill jag ta tillfället i akt och berätta om lagen om valfrihet samt vad det är som just nu håller på att utredas.

Regeringen anser att det är viktigt att stärka äldres möjligheter att själva välja hur man vill ha sin vård och omsorg. Därför har regeringen införde regeringen 2009 en ny lag; LOV – lagen om valfrihetssystem. Lagen är avsedd att fungera som ett frivilligt verktyg för de kommuner och landsting som vill konkurrenspröva verksamhet genom att överlåta valet av utförare till den enskilde. På så sätt kan fler privata och enskilda vårdgivare ska kunna erbjuda äldreomsorg. Med en större mångfald av aktörer uppstår konkurrens inte bara om omsorgstagarna, utan även om medarbetarna.

Finessen med LOV är först och främst: priset sätt av kommunen och ska vara lika för alla, kommunal som privat omsorg. Det vill säga: det sker ingen prispress, utan den som kan prestera en äldreomsorg som uppskattas – får fler uppdrag. Detta är en väsentlig skillnad från den ordning som normalt råder med vanlig upphandling enligt LOU. Inom LOV ställer kommunen upp kvalitetskraven. Det ska också alltid finnas ett ickevalsalternativ för de äldre som inte vill välja.

Genom LOV kan vi behålla välfärdens kärnvärden intakta, dvs. insatser efter behov med solidarisk finansiering (och samtidigt erbjuda mer av valfrihet för den enskilde). Rätt konstruerat kan systemet också främja den kvalitetsutveckling som är nödvändig för att vi ska kunna erbjuda den äldreomsorg som framtidens äldre kommer att efterfråga. Inom LOV finns en rimlig demokratisk kontroll utan att för den skulle träda den enskildes rätt att välja för när.

Valfrihetssystem enligt LOV finns nu i över 180 kommuner. Över 900 nya utförare och företag – de flesta små eller medelstora – har startats som en följd av LOV. Utförare som erbjuder en särskild inriktning eller specialkompetens finns i ett 50-tal av kommunerna. Det handlar ofta om särskild språkkompetens eller att utförarna erbjuder specialkunskap om olika sjukdomar eller vårdinriktningar. I ett tiotal kommuner erbjuder utförare särskild kulturell och/eller religiös kompetens, vilket t.ex. kan handla om att erbjuda omsorg kvinna till kvinna och man till man, halal-mat, etc. I dag finns även äldreboenden med inriktning mot IT, djur, natur, mat och dryck, film, litteratur och teater. Och LOV kan utgöra en möjlighet för alla som har speciella önskemål på boendet.

Många medarbetare som endast kunnat arbeta i kommunal regi kan välja att pröva sina egna möjligheter eller byta anställning. Detta är ingenting mindre än en fantastiskt positiv utveckling i en verksamhet som präglats av likriktning, byråkrati och monopol under decennier.

Alliansregeringen har beslutat sig för att bygga vidare på de goda erfarenheter som samlats under de år som LOV varit i drift. En utredare har därför tillsatts för att överväga för- och nackdelar med att göra det obligatoriskt för kommunerna att införa valfrihetssystem på socialtjänstområdet.

I uppdraget ingår även att göra en kartläggning av de verksamhetsområden där LOV i dag tillämpas och bedöma om valfrihetssystem inom fler verksamhetsområden bör införas. I denna del ingår bl.a. att analysera möjligheter och hinder när det gäller att införa valfrihetssystem inom särskilda boendeformer.

Utredaren ska också analysera hur ersättningssystem och förfrågningsunderlag påverkar kvalitet och vinstutdelning. Även frågan om det finns något samband mellan vinstutdelning respektive kvalitet i de verksamheter som ingår i valfrihetssystem ska redas ut.

LOV har till största delen attraherat mindre företag vilket bidragit till en positiv utveckling av antalet nya mindre entreprenörer. Det finns dock stora regionala skillnader. Det är framför allt i glesbygdskommuner som bristen på leverantörer uppstår. Utredare ska ta fram det underlag som idag saknas kring de bakomliggande orsakerna till denna utveckling.

Verklig mångfald inbegriper även ideella utförare. Här av Sverige inte lyckats bra med att ge förutsättningar för mer närvaro av det civila samhället. Ett sätt att bredda utbudet av tjänster är att på ett mer effektivt sätt ta tillvara det mervärde som idéburna organisationer kan ha. Idéburna organisationer är ofta snabba med att identifiera behov som normalt sett inte tillgodoses inom myndighetssfären och har många gånger en tydlig värdegrund som kan skapa mervärde för brukaren. Utredaren ska analysera förutsättningarna för idéburna organisationer att verka inom valfrihetssystem, och om det finns hinder för idéburna organisationer att agera som leverantörer.

Sammanfattningsvis vill jag nämna att lagen om valfrihet ökar möjligheten till fler valmöjligheter för alla äldre oavsett ursprung, kultur eller modersmål. Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen ska få det stöd och den hjälp de behöver samt att socialtjänstlagen efterföljs. Om enskilda entreprenörer sedan väljer att starta en hemtjänstverksamhet eller ett äldreboende med någon form av specialinriktning ska inte politiken stå i vägen för att de äldre ska få välja dem om de så önskar.

För att äldreomsorgen ska få stöd och förtroende även framöver, så måste rätten att välja och inflytandet över vardagen så långt det är möjligt ligga hos den äldre själv.

Vi läser alltså att de äldre ska själva kunna välja och ha ett inflytande över sin vardag. Den möjligheten fick aldrig 103-åriga Anna och de av hennes vänner som avled strax efter beskedet om nedläggningen av Lillängens äldreboende. Jag tror heller inte att de äldre har mycket att säga till om när det sparas på både deras mat, utomhusvistelser och omvårdnaden i stort. Brevsvararen lovordar också de privata alternativen, men efter de senaste veckornas uppmärksammade skandaler på det privata Vårbacka Plaza, undrar jag hur kunnig äldreminister Maria Larsson är i frågor som rör hennes ansvarsområde. Länk 1 och länk 2