1978 kan vara det år då vi hade det som allra bäst. I alla fall enligt en grupp ekonomer vid Australian National University i Canberra som studerat 17 länder, däribland Sverige.
Bruttonationalprodukten (BNP) har visserligen stigit tämligen stadigt sedan andra världskriget, men justeras BNP för bland annat sociala faktorer och miljökostnader kan toppåret ha varit 1978, skriver vetenskapstidskriften New Scientist.
-Pettersson har lagt till bilden som inte har något samband med artikeln men till er som påstår att Sverige alltid haft invandring kanske det kan gå upp ett ljus…
Jag är beredd att ställa upp på det Peter Skoglund säger. Lönerna var förhållandevis höga men varierande, dock inte så mycket som nu. I välfärden hade vi 100 % sjukersättning från dag 1. En del skiftarbetare kunde tjäna mer om denne var sjuk än om man jobbade. Där minns jag inte hur det gick till, men det var så en kortare tid innan det uppmärksammades. Var man på semester och blev sjuk, kunde man skriva ett vykort till FK när det började. Sedan gällde det att skaffa läkarintyg på engelska och samla kvitton på utgifterna. Jag har själv gjort så vid en svår magsjuka i Thailand 1979 sent i december. Jag fick full ersättning för den tid som läkarintyget gällde, och betalt för mina utlägg, troligen med avdrag för det jag hade måst betala hemma. Jag hade inga andra problem då, så jag vet inte vad man hade i andra välfärdsbidrag, men det ovan slår ju dagens system med hästlängder bara den del jag kunde utnyttja. Eftersom jag självklart jobbade och stod i, ännu fanns det jobb, så har jag inte överutnyttjat välfärdsprogrammet vid slutet av sjuttiotalet, men inte heller nekat att ta emot samma som de flesta andra gjorde. Men vinsterna i företagen var lägre då, eftersom det var färre om paketen. Det vill säga att fler jobbade med produktion på den tiden, precis som jag gjorde. Idag är det fler runt paketet, och de flesta har mer betalt än de som är inom produktionen. Det är en del av vad vi fått ut av den ökade utbildningen.
70-talet var en höjdare , för oss som minns det årtiondet. Eller hur , Pettersson ?
1978 blev man myndig och var redan inne på sitt andra år i arbetslivet på heltid.1 maj 1979 flyttade man hemifrån till en 2-rummare på 60,5 kvadratmeter i Stiftelsen Oxelösundsbostäder i Nedre Frösäng. Månadshyran var då 804 kronor. Vilket var en bra hyra. Sen om grannarna delade samma musiksmak , tvistar de lärde fortfarande om.
Därefter har livet och samhället förändrats…………..
Du är jävligt gammal Peter…