FN:s befolkningsfond UNFPA har skrivit upp sin prognos för världens befolkningstillväxt. Till nästa sekelskifte lever nära elva miljarder människor på jorden.
Det är 800 miljoner fler än i en prognos för två år sedan, skriver danska tidningen Jyllands-Posten. Ett viktigt skäl till felbedömningen är att UNFPA missat att Afrika fortsätter att få stora barnkullar till 2100. Kontinentens befolkning väntas växa från 1,1 miljard till 4,2 miljarder.
-Pettersson undrar vart barnbegränsningen tog vägen?
Befolkningsexplosionen som försvann
av C G Holm
I större delen av världen – inklusive länder som Iran, Indonesien och Brasilien – har fertiliteten sjunkit drastiskt. Det är fortfarande snabb befolkningstillväxt. Men det beror på att de som redan är födda lever längre. Inte på att födelsetalen är höga.
I slutet av 1960-talet var befolkningsexplosionen katastrofen för dagen. Sedan har vi hunnit med råvarubristen, skogsdöden, livsmedelsbristen och i våra dagar klimatkrisen. Eländena som drabbar oss saknar ände. När det visar sig att den ena katastrofen aldrig inträffar, så står det alltid en ny katastrof på lut. När verkligheten gång på gång visar sig vara mycket bättre än undergångsprofeternas prognoser så går mänskligheten raskt vidare till nästa katastrof. Som nya vetenskapsmän får anslag för att utreda på uppdrag av politiker som alltid är på jakt efter nya uppgifter för politiken. Utan en härlig undergångsprofetia finns det ju inte så mycket verkligt tung politik att utveckla. Och när undergången ligger mer än fyra år bort kan politikern tryggt tala om de framtida katastroferna utan att behöva försvara sin position i nästa val. Och en vetenskapsman utreder så gärna det som han får pengar att utreda. Och resultatet beror ju alltid på förutsättningarna och inmatade grundvariabler. Samt vem som är beställare.
Undergången kom inte
Låt oss därför granska det undergångsscenario som var populärt för 40-50 år sedan. Befolkningsexplosionen. Som skulle förorsakas av ständigt ökande barnkullar. Visst, befolkningen har fördubblats sedan 1960-talet. Men inte på grund av födelsetalen utan på grund av de ständigt sjunkande dödstalen. Folk lever allt längre och är allt friskare. Om medellivslängden går upp från 40 till 80 år innebär det ju dubbelt så många årskullar vid liv.
FN GJORDE EN STOR REVIDERING AV SINA BEFOLKNINGSPROGNOSER 2010 (DATA BLEV INTE FÄRDIGA FÖRRÄN 2011 OCH 2012). DET VAR EN STOR OCH GENOMGRIPANDE REVIDERING. NEDREVIDERING AV FÖDELSETAL OCH BEFOLKNINGSTILLVÄXT. INGA STORA RUBRIKER I TIDNINGARNA EFTERSOM DET VAR POSITIVA NYHETER.
Fertiliteten och befolkningstillväxten
Nyckelvariabeln för alla befolkningsprognoser är fertiliteten. Hur många barn föder varje kvinna under sin livstid? För att befolkningen (med oförändrad livslängd) ska hålla sig konstant behövs det 2,1 barn per kvinna. I ett land med lägre fertilitet sjunker befolkningen. I ett land med högre fertilitet ökar befolkningen (om vi antar att medellivslängden är oförändrad). Fortfarande ligger (2005–2010) fertiliteten i hela världen på 2,52, men det är en drastisk minskning från 4,91 under perioden 1960–1965. Men i 75 av världens länder är fertiliteten lägre än 2,1. De 75 länderna står för 47,5 procent av världens befolkning. FN räknar med att antalet länder med fertilitet under 2,1 kommer att fördubblas till 132 för perioden 2045–2050. Sedan 1974 har fertiliteten gått ner med mer än 20 procent i 135 u-länder och med mer än 50 procent i 66 u-länder. Det var 2005–2010 bara tio länder som hade en fertilitet på 6 eller högre: Afghanistan, Tchad, Kongo, Malawi, Mali, Niger (ensamt med över 7), Somalia, Uganda, Zambia och Öst-Timor. Det bör noteras att de här tio extrema länderna idag står för bara 3 procent av världsbefolkningen, så deras höga fertilitet påverkar inte världsbilden.
I den utvecklade världen är det bara Nya Zeeland, Island och Irland som har en fertilitet på 2,1 eller högre. Sverige har 1,9. Och allt fler länder flyttar upp till den utvecklade världen. Allra lägst är fertiliteten i Kina, Hongkong, Macao, Singapore och Sydkorea (1,3) varefter följer Bosnien, Slovakien, Polen, Japan, Malta och Rumänien (1,4). I de här länderna är den låga fertiliteten ett stort och långsiktigt samhällsproblem.
I Afrika är fertiliteten fortfarande hög med 4,64 (6,75 1960–1965), men den har redan sjunkit rejält i Nordafrika till 2,97 (6,93). Skulle det inte vara för Algeriet, Egypten och Sudan skulle talet ligga under 2,1 även där. I södra Afrika har siff-ran gått ner till 2,64 (6,20). I Östasien är siff-ran 1,61 (5,05). I Sydasien 2,77 (6.03) med Afghanistan och Pakistan som länder med avvikande höga tal. Och Iran har ett så lågt tal som 1,77 (6,93) långt under Sveriges 1,90 (2,32). Även i Västasien är minskningen markant 3,02 (5,98). Om vi bortser från Irak, Jordanien och Jemen ligger alla länder under 3. I Östeuropa är talet 1,40, i Sydeuropa 1,43 och i Västeuropa 1,63. Bara Nordeuropa har en så pass hög siffra som 1,83. Latinamerika har 2,30 (5,96) och Nordamerika 2,03 (3,36).
Också i muslimska länder minskar fertiliteten
– snabbare än i resten av världen
Ibland sägs det att befolkningsexplosionen fortfarande är aktuell i just den muslimska världen. Ser vi till de tio länderna med högst fertilitet är fyra muslimska (Afghanistan, Mali, Niger och Somalia), medan de övriga är kristna eller i Tchads fall med en ungefär lika stor kristen som muslimsk befolkning. Det som avgör den höga fertiliteten är inte religionen utan den ekonomiska efterblivenheten. Men visst, det finns ett visst samband mellan islam och ekonomisk efterblivenhet, men i de länder som exempelvis genom stora oljefyndigheter har en god ekonomisk standard är fertiliteten låg, även om muslimerna är i majoritet.
Framförallt bör det dock noteras att fertiliteten sjunker mycket snabbt i de muslimska länderna. Snabbare än i resten av världen och snabbare än i resten av u-länderna. Under trettioårsperioden mellan 1975–80 och 2005–2010 minskade fertiliteten i länder med muslimsk majoritet med 2,6, medan den minskade med 2,2 i hela u-landsgruppen och 1,3 i hela världen (som ju i hög grad påverkas av Europa och Kina, där siffrorna redan från början var låga). Nicholas Eberstadt och Apoorva Shah har i en artikel tagit fram de länder som under en tjugoårsperiod (under efterkrigstiden, alla tjugoårsperioder är räknade) minskat fertiliteten mest. De fyra länderna i topp är alla muslimska (Oman, Maldiverna, Kuwait och Iran). Alla minskade med mer än 4,5 under en tjugoårsperiod.
Faktum är att fertiliteten i de muslims-ka länderna idag är lägre än den var i icke-muslimska länder på samma utveck-lingsnivå. Men visst finns det undantag. De kurdiska områdena i Turkiet drar upp genomsnittet markant. I östra Turkiet ligger fertilitetstalet på 3,65, medan det i större delen av Turkiet (inklusive Istanbul) ligger på 1,9, alltså på svensk nivå. I Teheran ligger talet betydligt lägre, så tidigt som 2000 var siffran nere på 1,4. Men till Teheran flyttar det massor med folk från landsbygden, så staden ökar ändå sin folkmängd, vilket även gäller landet Iran, men den ökningen förklaras enbart av ökad medellivslängd, inte av höga födelsetal. Till och med Saudiarabien var 2011 nere på 2,31.
Dock kan vi notera att de muslimer som kommer till Sverige i betydande utsträckning kommer från länder med hög fertilitet, Somalia och Afghanistan. Det finns ju även många kurder i Sverige. Men den nu ökande flyktingströmmen från Syrien kommer från ett land där fertiliteten redan gått ner till europeisk nivå.
Befolkningsexplosionen över
Befolkningsexplosionen i den gamla meningen kan vi glömma. FN räknar med att hela världen ligger under 2,1 cirka 2060. Det betyder dock inte att världens befolkning kommer att minska, ökande medellivslängd bidrar till fortsatt ökande befolkning, dock en ökning i betydligt lugnare takt. De sjunkande fertilitetstalen i andra delar av världen kommer rimligen också att innebära att emigrationstrycket kommer att avta. Särskilt om fler länder överger den destruktiva sharia-ekonomin. I ett land med sharia-ekonomi är olja enda vägen att klara sig från ekonomisk efterblivenhet.
Lista över alla nummer
Beställ här!
Befolkningsexplosionen som försvann
av C G Holm
I större delen av världen – inklusive länder som Iran, Indonesien och Brasilien – har fertiliteten sjunkit drastiskt. Det är fortfarande snabb befolkningstillväxt. Men det beror på att de som redan är födda lever längre. Inte på att födelsetalen är höga.
I slutet av 1960-talet var befolkningsexplosionen katastrofen för dagen. Sedan har vi hunnit med råvarubristen, skogsdöden, livsmedelsbristen och i våra dagar klimatkrisen. Eländena som drabbar oss saknar ände. När det visar sig att den ena katastrofen aldrig inträffar, så står det alltid en ny katastrof på lut. När verkligheten gång på gång visar sig vara mycket bättre än undergångsprofeternas prognoser så går mänskligheten raskt vidare till nästa katastrof. Som nya vetenskapsmän får anslag för att utreda på uppdrag av politiker som alltid är på jakt efter nya uppgifter för politiken. Utan en härlig undergångsprofetia finns det ju inte så mycket verkligt tung politik att utveckla. Och när undergången ligger mer än fyra år bort kan politikern tryggt tala om de framtida katastroferna utan att behöva försvara sin position i nästa val. Och en vetenskapsman utreder så gärna det som han får pengar att utreda. Och resultatet beror ju alltid på förutsättningarna och inmatade grundvariabler. Samt vem som är beställare.
Undergången kom inte
Låt oss därför granska det undergångsscenario som var populärt för 40-50 år sedan. Befolkningsexplosionen. Som skulle förorsakas av ständigt ökande barnkullar. Visst, befolkningen har fördubblats sedan 1960-talet. Men inte på grund av födelsetalen utan på grund av de ständigt sjunkande dödstalen. Folk lever allt längre och är allt friskare. Om medellivslängden går upp från 40 till 80 år innebär det ju dubbelt så många årskullar vid liv.
FN gjorde en stor revidering av sina befolkningsprognoser 2010 (data blev inte färdiga förrän 2011 och 2012). Det var en stor och genomgripande revidering. Nedrevidering av födelsetal och befolkningstillväxt. Inga stora rubriker i tidningarna eftersom det var positiva nyheter.
Fertiliteten och befolkningstillväxten
Nyckelvariabeln för alla befolkningsprognoser är fertiliteten. Hur många barn föder varje kvinna under sin livstid? För att befolkningen (med oförändrad livslängd) ska hålla sig konstant behövs det 2,1 barn per kvinna. I ett land med lägre fertilitet sjunker befolkningen. I ett land med högre fertilitet ökar befolkningen (om vi antar att medellivslängden är oförändrad). Fortfarande ligger (2005–2010) fertiliteten i hela världen på 2,52, men det är en drastisk minskning från 4,91 under perioden 1960–1965. Men i 75 av världens länder är fertiliteten lägre än 2,1. De 75 länderna står för 47,5 procent av världens befolkning. FN räknar med att antalet länder med fertilitet under 2,1 kommer att fördubblas till 132 för perioden 2045–2050. Sedan 1974 har fertiliteten gått ner med mer än 20 procent i 135 u-länder och med mer än 50 procent i 66 u-länder. Det var 2005–2010 bara tio länder som hade en fertilitet på 6 eller högre: Afghanistan, Tchad, Kongo, Malawi, Mali, Niger (ensamt med över 7), Somalia, Uganda, Zambia och Öst-Timor. Det bör noteras att de här tio extrema länderna idag står för bara 3 procent av världsbefolkningen, så deras höga fertilitet påverkar inte världsbilden.
I den utvecklade världen är det bara Nya Zeeland, Island och Irland som har en fertilitet på 2,1 eller högre. Sverige har 1,9. Och allt fler länder flyttar upp till den utvecklade världen. Allra lägst är fertiliteten i Kina, Hongkong, Macao, Singapore och Sydkorea (1,3) varefter följer Bosnien, Slovakien, Polen, Japan, Malta och Rumänien (1,4). I de här länderna är den låga fertiliteten ett stort och långsiktigt samhällsproblem.
I Afrika är fertiliteten fortfarande hög med 4,64 (6,75 1960–1965), men den har redan sjunkit rejält i Nordafrika till 2,97 (6,93). Skulle det inte vara för Algeriet, Egypten och Sudan skulle talet ligga under 2,1 även där. I södra Afrika har siff-ran gått ner till 2,64 (6,20). I Östasien är siff-ran 1,61 (5,05). I Sydasien 2,77 (6.03) med Afghanistan och Pakistan som länder med avvikande höga tal. Och Iran har ett så lågt tal som 1,77 (6,93) långt under Sveriges 1,90 (2,32). Även i Västasien är minskningen markant 3,02 (5,98). Om vi bortser från Irak, Jordanien och Jemen ligger alla länder under 3. I Östeuropa är talet 1,40, i Sydeuropa 1,43 och i Västeuropa 1,63. Bara Nordeuropa har en så pass hög siffra som 1,83. Latinamerika har 2,30 (5,96) och Nordamerika 2,03 (3,36).
Också i muslimska länder minskar fertiliteten
– snabbare än i resten av världen
Ibland sägs det att befolkningsexplosionen fortfarande är aktuell i just den muslimska världen. Ser vi till de tio länderna med högst fertilitet är fyra muslimska (Afghanistan, Mali, Niger och Somalia), medan de övriga är kristna eller i Tchads fall med en ungefär lika stor kristen som muslimsk befolkning. Det som avgör den höga fertiliteten är inte religionen utan den ekonomiska efterblivenheten. Men visst, det finns ett visst samband mellan islam och ekonomisk efterblivenhet, men i de länder som exempelvis genom stora oljefyndigheter har en god ekonomisk standard är fertiliteten låg, även om muslimerna är i majoritet.
Framförallt bör det dock noteras att fertiliteten sjunker mycket snabbt i de muslimska länderna. Snabbare än i resten av världen och snabbare än i resten av u-länderna. Under trettioårsperioden mellan 1975–80 och 2005–2010 minskade fertiliteten i länder med muslimsk majoritet med 2,6, medan den minskade med 2,2 i hela u-landsgruppen och 1,3 i hela världen (som ju i hög grad påverkas av Europa och Kina, där siffrorna redan från början var låga). Nicholas Eberstadt och Apoorva Shah har i en artikel tagit fram de länder som under en tjugoårsperiod (under efterkrigstiden, alla tjugoårsperioder är räknade) minskat fertiliteten mest. De fyra länderna i topp är alla muslimska (Oman, Maldiverna, Kuwait och Iran). Alla minskade med mer än 4,5 under en tjugoårsperiod.
Faktum är att fertiliteten i de muslims-ka länderna idag är lägre än den var i icke-muslimska länder på samma utveck-lingsnivå. Men visst finns det undantag. De kurdiska områdena i Turkiet drar upp genomsnittet markant. I östra Turkiet ligger fertilitetstalet på 3,65, medan det i större delen av Turkiet (inklusive Istanbul) ligger på 1,9, alltså på svensk nivå. I Teheran ligger talet betydligt lägre, så tidigt som 2000 var siffran nere på 1,4. Men till Teheran flyttar det massor med folk från landsbygden, så staden ökar ändå sin folkmängd, vilket även gäller landet Iran, men den ökningen förklaras enbart av ökad medellivslängd, inte av höga födelsetal. Till och med Saudiarabien var 2011 nere på 2,31.
Dock kan vi notera att de muslimer som kommer till Sverige i betydande utsträckning kommer från länder med hög fertilitet, Somalia och Afghanistan. Det finns ju även många kurder i Sverige. Men den nu ökande flyktingströmmen från Syrien kommer från ett land där fertiliteten redan gått ner till europeisk nivå.
Befolkningsexplosionen över
Befolkningsexplosionen i den gamla meningen kan vi glömma. FN räknar med att hela världen ligger under 2,1 cirka 2060. Det betyder dock inte att världens befolkning kommer att minska, ökande medellivslängd bidrar till fortsatt ökande befolkning, dock en ökning i betydligt lugnare takt. De sjunkande fertilitetstalen i andra delar av världen kommer rimligen också att innebära att emigrationstrycket kommer att avta. Särskilt om fler länder överger den destruktiva sharia-ekonomin. I ett land med sharia-ekonomi är olja enda vägen att klara sig från ekonomisk efterblivenhet.
Det var vår Herre som brände dom vid tillverkningen, men trots alla defekter ville han ha dem kvar. Det visar sig nu vara ett väldigt dåligt val och djävulen tar hand om både den ene och den andre. Där nere i helvetet behövs det alltid koleldare, och alla är svarta eller bruna. Lönen är inte heller något att skryta med. Men att råna fulla trötta kvinnor i bussen, tror dessa svartingar att det inget straff blir i det jordiska livet, och det stämmer för det mesta, men efter döden vill ju dessa kriminella busschaufförer också få del av paradiset. Då kommer djävulen, med alla sina smådjävlar och delar ut kolskyfflar. Sedan återstår alla svindlande nedfarter till helvetet för alla som har stulit, våldtagit, mördat och svindlat sina vänner och sådana de inte känner. I evig tid ska de sedan hålla Jordens innandöme hett som bara djävulen kan.
Hur länge kommer hårt arbetande ansvarskännande människor acceptera att betala för icke ansvarskännande människor som bara producerar barn? Att läsa alla snyftreportage om att deras tionde barn dog av svält för att vi inte skickade mer hjälp och pengar?
Vi har fått lära oss att ta ansvar för våra egna val. Kanske dags att de också tar konsekvenserna för sitt agerande?
I Syd- och Östeuropa och i flera framgångsrika länder i Sydostasien ligger födelsetalet på 1.2 – 1.3. I Västeuropa så ligger det kanske på 1.7 – 1.8 för ursprungsbefolkningen. Det kommer självfallet att bli rena katastrofen om ett par generationer om denna utveckling fortsätter, framför allt om massinvandringen från MENA-kulturen fortsätter till västvärlden.
Elva miljarder och majoriteten är muslimer, det blir inte bra. Den Belgiske professorn som arbetar i USA vågar ännu så länge att tala sanning, undrar just hur länge till. Klipp med Dr. Jonathan Matsusitz i en diskussion, tyvärr lite dålig kvalitet på klippet men utmärkt kvalitet på innehållet.
http://www.barenakedislam.com/2013/06/21/keep-it-up-cair-the-more-videos-you-post-about-this-university-of-central-florida-professor-you-want-fired-the-more-widespread-the-support-he-is-gaining/
Varför är den absoluta majoriteten av människor som
inte kan försörja sig själva svarta människor?
Någon som vet?
Afrika är en rik kontinent där invånarna borde klara sig själva. Istället för att hjälpa dem med detta förvärrar ”vi” situation då den ditsända hjälpen bara resulterar i fler munnar att mätta. Ett varnande exempel är ”Live Aid” och Etiopien, 1985 (året för Live Aid) hade Etiopien 41,08 miljoner invånare, idag 88,36 miljoner.
Det är kunskap dessa människor behöver inte ett ständigt inflöde av livsmedel men jag misstänker att kultur och religion kan sätta ordentliga käppar i hjulen då det främst är lönt att utbilda kvinnorna som brukar vara de som besitter mest sunt förnuft.
Får vi inte ordning på världen väntar måhända ”Festung Europa” och tredje världskriget. Då är det synnerligen korkat att ha främmande trupp i borgen innan vindbryggan hissas.
Att gör en uppskattning 87 år framåt i tiden är ju ganska lätt,hinner hända mycket på den tiden som kan förändra hela bilden.
dagen.se har en annan uppfattning ,förvisso från 2001 men det är bara 12, år att jämföra med 87 år från FN.s prognos
http://www.dagen.se/nyheter/sjunkande-fodelsetal-i-flera-lander/
Vad var det jag sa? Verkligheten gör sig påmind, och de som kan göra snabba schematiska diagram där alla parametrar finns med, klarar inte att att uppskatta det enorma barnafödandet i Afrika, och Mena-länderna.