Insändare

Asylinvandringens kostnader har skapat en paradox i vår demokrati.

Kommer ni ihåg Tage Danielssons monolog om sannolikhet?
Den börjar så här: ”Sannolikt va, det betyder väl nåt som är likt sanning. Men riktigt lika sant som sanning är det inte om det är sannolikt.
Nu har vi tydligen inte råd med äkta sanningar längre, utan vi får nöja oss med sannolikhetskalkyler. Det är synd det, för dom håller lägre kvalitet än sanningar. Dom är inte lika pålitliga. Dom blir till exempel väldigt olika före och efter.”

I dag skulle detta lika gärna kunnat handla om asylkostnader. Låt mig förklara närmre: I motion 2012/13:Sf350 av David Lång och Mikael Jansson (båda SD) begärs ett tillkännagivande om att regeringen måste redovisa hur stora kostnaderna för asyl- och anhöriginvandringen är. Motionärerna framhåller att många experter menar att denna invandring kostar det svenska samhället stora summor varje år.

Men se det ville inte Socialförsäkringsutskottet!

”Utskottet anser vidare att det saknas skäl för riksdagen att ta initiativ till en särskild redovisning av kostnaderna för bl.a. asylinvandring. Asylrätten bygger på internationella konventioner om mänskliga rättigheter och är inte en fråga om ekonomi. Utskottet avstyrker därmed motion 2012/13:Sf350 (SD).”

För att ha råd men asylrätt som inte handlar om ekonomi gör regeringen därför så här:
Dagens nyheter 2013-04-12: ” Det ökande antalet asylsökande får en prislapp i regeringens vårbudget: Drygt en miljard kronor. Fördyringen täcks i huvudsak genom omfördelning inom biståndsramen.
– Det är ett val vi tvingas göra, säger biståndsminister Gunilla Carlsson (M) till TT.
Bakgrunden är att Migrationsverket reviderat upp sin prognos till 54 000 asylsökande under 2013. Inte minst från Syrien, men även från Afghanistan, Somalia och västra Balkan, kommer det många flyktingar.
– Vi är nu uppe på historiskt höga nivåer, konstaterar Gunilla Carlsson.
I vårpropositionen föreslår regeringen en justering inom biståndsramen för att täcka de ökade kostnaderna för flyktingmottagningen.
– Det här kostar en dryg miljard kronor, varav biståndet får täcka ungefär 700 miljoner kronor, som vi inte hade förutsett när budgeten lades i höstas. .”

Alltså, En kostnad som inte är en kostnad men som ändå ska ses som en kostnad……

Hur har det kunnat bli så här?
Jo, för att utestänga SD i Riksdagen vill inget parti diskutera eller ens vidstå att den stora asylinvandringen orsakar vare sig kostnader eller problem . Gör de det, är de rädda att de ska framstå som om de samarbetar med SD.  Och det har de ju offentligt sagt att de inte ska göra. De tror därför att de bästa de kan göra är att tiga ihjäl problemet.
Så idag är det ,tyvärr, bara SD som talar om dessa kostnader och vill göra något åt dem. eller ska övriga partier ta sitt ansvar och öppet debattera hur de ska ta itu med de skenade kostnaderna, och framför allt lägga fram en utredning som visar de faktiska kostnaderna?
Kommunpolitiker från olika partier pratar om kostnaderna, då det är på kommunerna dessa kostnader och problemen de orsakar landar. Det är bostadsbrist, brist på plats i barnomsorg och skola, hög arbetslöshet mm. De bidrag staten hittills gett kommunerna räcker inte till.  Inte ens SKL ( Sveriges Kommuner och Landsting) har har tagit fram aktuella siffror. Deras: Kostnadsuppföljning och ersättning till kommunerna för flyktingmottagandet m m,är från 2008.
Till dessa kostnader kan även läggas att de papperslösa som vistas i Sverige illegalt,ska få vård och tandvård, som inte kan anstå, för 50 kr. Det är ett hån mot pensionärer, sjukpensionärer och lågavlönade! De får avstå mediciner, vård och tandvård då de inte har råd!

Staten och kommunerna har inte en outsinlig ström av skattepengar. Anders Borg är inte pojken med guldbyxorna som kan dra fram mer pengar hur som helst. Detta gäller även våra kommuner. Tyvärr verkar vissa riksdagspolitiker inte förstå detta. De anser att det är självklart att vi ska ha Europas mest generösa flyktingpolitik och att det är helt självklart att spara in på annat för att ha råd med detta. Som tex på skola, vård och omsorg.
 Konstigt nog finns det kostnadsuppföljning inom de flesta andra områden såsom skola, vård, omsorg, fängelsevård, infrastruktur mm.
Men när det gäller asylinvandringens kostnader hamnar dessa under flera olika departement och ministrar. Om Borg verkligen vill visa att han har koll på Sveriges finanser borde han be de ansvariga ministrarna:
Skolministernn Jan Björklund
Integrationsministern  Eric  Ullenhag
Socialförsäkringministern  Ulf Kristersson
Jämställdhetsministern  Maria Arnholm
Hälso – sjukvårdsministern Göran Hägglund
Civil – och bostadsminister Stefan Attefall
Barn – och äldre ministern Maria Larsson
om kostnadsuppföljning för asylinvandringen inom varje departements område. Det är oansvarigt att helt kravlöst använda tiotals miljarder  av våra skattepengar varje år utan att kunna redovisa hur, de använts och vilken nytta de gjort.
Detsamma gäller SKL ( Sveriges Kommuner och Landsting). De borde rimligtvis också ta fram en aktuell kostnadsuppföljning. Även här är det oansvarigt att använda kommunala skattemedel utan att redovisa hur de använts och vilken nytta de gjort. När det gäller kommunerna borde det vara självklart att redovisa detta så att kommuninvånarna kan se och jämföra vilka kostnader kommunen har och hur de fördelar sig.
Ska Sverige ha en sådan generös asylpolitik måste vi höja skatterna rejält om vi även ska ha råd med väl bemannad skola, vård och omsorg.

Vi ska absolut hjälpa människor i nöd. Men då ska vi också kontrollera nationalitet, asylrätt,  ålder mm på de som söker asyl. Detta så att vi verkligen hjälper de som har ett asylbehov.
Vi får inte glömma vad bristen på kostnadsuppföljning orsakat: brist på bostäder, brist på personal inom skola, vård och omsorg då skattepengarna inte räcker till. Nysvenskar som inte kan tala och skriva  svenska efter tio år i landet. Arbetslöshet och hopplöshet. Vi måste bli bättre på att hjälpa nysvenskar in i samhället. Gör vi det genom att inte ställa krav på dem?
Tex   krav att man skulle ha eget boende och arbete innan man fick ta hit familjen, vilket våra politiker gjorde verkningslöst med alla undantag. Vi måste se till att våra nysvenskar bidrar till samhället, inte bara ses som bidragsparasiter!

För att få stannar Sverige.
En EU-medborgare behöver:
• pass eller nationellt ID-kort
• registreringsbevis från Migrationsverket
• handlingar som styrker civilstånd
• födelsebevis för eventuella barn
• undertecknat anställningsbevis med namn och arbetsgivares namn
• anställningsvillkor
• namn på en kontaktperson hos arbetsgivare
• arbetsgivares organisationsnummer alt. kontoutdrag från bank eller intyg om pension
• heltäckande sjukförsäkring som gäller för bosättning i Sverige under ett helt år

En asylsökande behöver:
en bra historia.    ( merit.wager.wordpress.com)

Läs gärna:
http://meritwager.wordpress.com/
 http://www.dn.se/ledare/signerat/alla-drar-i-vardkunden/
http://www.kristianstadsbladet.se/fria-ord/article1298104/Fortfarande-kritisk-till-hur-AumlFS-aumlr-utformat.html

Här kan du se hur vissa asylsökande utnyttjar vårt välfärdssystem in absurdum med migrationsverkets, sjukvården och arbetsförmedlingens goda minne.

2014 är det val. Då vill alla politiker ha min röst. Detta resursslöseri som våra politiker ägnat sig åt, har fått mig att omvärdera grunden för hur jag kommer att lägga min röst i nästa val.
Jag har bestämt mig för att inte rösta på en politiker/ ett parti som:
1.   inte  vågar/ vill ta diskussioner med SD utan försöker tiga ihjäl problem.
2. som slösar med tiotals miljarder av våra skattemedel utan att redovisa hur de använts eller vilken nytta de gjort.
3. inte skärper kontrollen av nationalitet, ålder, asylrätt, uppföljning av den sökandes ekonomi, uppföljande kontroller av de bidrag som beviljats, kontroller av att de som får bidrag fortfarande befinner sig inom landet, uppföljande kontroller av svenskautbildningen inom SFI.
4. inte skärper kontrollen av utbetalningar av olika bidrag, oavsett nationaliteten på mottagaren.

* En paradox är en oöverenstämmelse mellan vad en teori utsäger och vad sunda förnuftet förväntar. Förekomsten av paradoxer hos en teori är förstås besvärande, men undviks ofta genom att inta positionen att sunda förnuftet formats av hur saker ser ut att vara, och inte av hur de (egentligen) är, dvs till teorins fördel. Wikipedia

Vänliga hälsningar, Anna Örtenblad