Sverige är det EU-land som har den största skillnaden i sysselsättning på arbetsmarknaden mellan egna medborgare och personer som har medborgarskap utanför EU. Om man ser till skillnaden i sysselsättningsgraden – andelen av hela befolkningen i arbete – mellan medborgare och dem som kommer utifrån EU är Sverige sämst i unionen.
2012 hade svenska medborgare den näst högsta sysselsättningsgraden i EU medan de som i Sverige är medborgare i ett icke EU-land hade den näst lägsta sysselsättningsgraden. Skillnaden är nästan 31 procentenheter vilket är den största differensen av alla EU-länder. För EU-medborgare på den svenska arbetsmarknaden är motsvarande skillnad bara 2,9 procentenheter. Det visar färska siffror från EU:s statistikbyrå Eurostat.
Även när det gäller arbetslösheten, alltså andelen av arbetskraften som inte är i arbete, hamnar Sverige långt ned på listan. Med en arbetslöshet på 30,5 procent bland dem som kommer utanför EU var Sverige efter Spanien, Grekland och Belgien 2012 sämst i unionen på att få denna grupp i jobb. Arbetslösheten bland svenska medborgare var under 2012 7,2 procent och för EU-medborgare i Sverige 9,4 procent. Motsvarande siffror för dem med medborgarskap utanför EU var på svensk arbetsmarknad 30,5 procents arbetslöshet. Här kan bara Belgien uppvisa större skillnader mellan de olika grupperna på arbetsmarknaden.
-Pettersson inser att de som nyligen presenterade en rapport om att invandringen går med vinst har en stor portion humor. Inte en chans att de siffrorna stämmer, inte ens om de hämtar hem propagandaminister Joseph Goebbels från dödsriket. Från säker källa har jag hört att skämtarna i regeringen tänker lösa problemen med att importera ännu fler oanställningsbara från länder utanför EU.
Andel sysselsatta från icke EU-land
Andel sysselsatta inhemska medborgare. 
Skillnad i sysselsättning mellan inhemska 0ch icke EU
De arbeten som utomeuropéer i Sverige skulle ha kunnat ta, är nästan till 100 procent utflyttade till deras egna hemländer. Alltså har de större chans att få svenska jobb, om de reser hem igen.
Det beror självklart på hur många utomeuropéer i förhållande till den egna befolkningen man tar emot. De som tar emot procentuellt flest i förhållande till den egna befolkningen, har givetvis mycket svårare att sätta alla i arbete, än de länder som tar emot minst av kategorin utomeuropéer. Det är ju det vi ser på det sista diagrammet. Alltså är det den svenska massimmigrationen som är boven i dramat. De som ligger i botten av diagram tre är också de länder som tar emot minst utomeuropéer även i antal individer. Slovenien och Malta är två sådana länder, samt alla som i diagrammet fått röd färg, där antalet utomeuropéer har större förvärvsfrekvens än den inhemska arbetskraften. Cypern längst ned är ju delvis turkiskt och delvis grekiskt, så en turk från fastlandet som jobbar i turistsektorn en del av året, är ju en utomeuropé både på den turkiska och grekiska sidan. Dessutom jobbar många andra muslimska män där, medan kvinnorna på både grekiska som turkiska sidan har mindre förvärvsfrekvens än jämförbara europeiska länder. Man måste ta hänsyn till allt när man gör en sådan här jämförelse. Det har man inte gjort här, och gör man det, så blir troligtvis inte bilden för massinvandringsfantasterna alls lik det man med sina
siffror kommit fram till. När det gäller Cypern, så kan man jämföra med Gotland och hur hög förvärvsfrekvensen är bland riktiga gotlänningar och svenska fastlänningar i arbetsför ålder. Jag tror att den kommer att vara ungefär lika stor eller något större än den hos arbetsföra gotlänningar.
Det finns fortfarande lögn, förbannad lögn och statistik.
Någonting är sjukt, mycket sjukt.
Nödvändigt Produktivt arbete är en sak. Terapeutisk ”Sysselsättning” någonting annat. Hur jämför man statistiken i Sverige med statistiken i andra länder?