Problemen med segregerade förorter är förvisso en aktuell debatt, men långt ifrån ny. Långt innan Alliansen tillträdde 2006 nådde oss rapporter om segregation, hög arbetslöshet och ett parallellsamhälle där otryggheten genomsyrade de boendes vardag.

Trots dessa signaler har regeringen Reinfeldt blundat, vägrat ta till sig fakta och istället fortsatt att sträva efter nya rekord, allt omgärdat av fler satsade miljarder och numera välkända floskler som ska försöka försvara den förda politiken.

Det fungerar inte längre Reinfeldt, det fungerar inte längre. De floskler som regeringsrepresentanterna använder är redan dissekerade. Det hjälper inte att 600 000 utrikesfödda går till jobbet när alt fler människor saknar ett jobb. Det hjälper inte att svensk välfärd kan sakna personal om 30 år, när allt fler får gå få sina jobb och skolor, när äldreboenden och sjukhussalar stängs.

En av många följder av regeringens politik är kravallerna i förorterna. Kan någon förstå regeringens inställning till de bakomliggande faktorerna? Jag kan det inte. Det vi får höra av både politiker, journalister, organisationer och proffstyckare är att arbetslösheten, segregationen, sysslolösheten och hopplösheten ligger till grund när förortsinvandrarna bränner bilar och kastar sten mot de som kommer för att hjälpa. Hur kan man då som ansvarig politiker fortsätta bedriva en politik som årligen fyller på dessa utsatta områden med tiotusentals nya människor som saknar arbete och i många fall en utbildning? Jag förstår det inte, gör ni?

Samtidigt har regeringen ingått en liten kärleksaffär med Sverige, ja kanske Europas, mest extrema parti i migrationsfrågor, Miljöpartiet. Miljöpartiet är som bekant missnöjda med aktuell migrationspolitik. De vill göra det lättare för ännu fler människor att invandra till Sverige, låta mångfalt fler flyktingar få en fristad i Sverige, allt för att i slutändan låta öppna våra gränser för en fri invandring där alla som vill, oavsett vem du är och var du bor, ska få komma till Sverige…och märk väl, det ska inte ens ställas krav på att de nyanlända har jobb och kan försörja sig själva.

Hur har Miljöpartiet tänkt lösa detta när de samtidigt står och beklagar sig över dagens situation? Hur ska de kunna skapa hundratusentals nya arbeten i Sverige för att människor ska slippa att känna sig utanför? Hur ska de ordna fram bostäder till alla när byggherrarna redan idag väljer att inte bygga av kostnadsskäl? Hur ska de kunna rätta till ordningen i förorterna när hundratusentals nyanlända vill bosätta sig i de redan segregerade områden där deras släktingar och vänner bor?

Regeringen och Miljöpartiets kärleksaffär har tillkommit för att hålla SD utanför allt inflytande i migrationsfrågor och för att ”straffa” dem. Jag tror inte att SD känner sig ”straffade” av detta. De kör sin politik och försöker påvisa och lösa de problem som Europas mest extrema migrationspolitik har skapat. Nej, de som istället straffas är vanliga och hederliga skattebetalare som aldrig kommer in på arbetsmarknaden, som inte får en bostad, som ser välfärden haverera och som får sina ägodelar uppbrända av förortsligister.

Dessa ligister som utsätter hederliga människor för kravaller och förstör deras vardag, är just ligister. I viss media och bland vissa politiker används istället ord som ”offer” och ”utsatta”. Man skyller på att ungdomarna inte har arbeten, inte har fritidsgårdar och aldrig getts chansen att utbilda sig. Skitsnack!

Även i glesbygdsområden saknas arbeten, fritidsgårdar och enligt Stefan Fölster på Svenskt näringsliv finns  de verkligt socialt utsatta områdena i små och mellanstora orter i mellersta och norra Sverige. Trots detta hör vi aldrig talas om bilbränder, vandaliserade butiker och stenkastning mot polis och räddningstjänst från dessa orter. ”De saknar chans till utbildning”, är som sagt ett av argumenten. Även detta är en patetisk bortförklaring. I glesbygden kan barn och ungdomar ha flera mil till närmaste skola och inte hör vi något gnäll från dem? Dessutom har varenda unge i Sverige en skola att gå till och den är t.o.m. gratis för alla, även för de vars föräldrar inte betalar skatt och uppehåller sig illegalt i landet. Var finns det egna ansvaret? Allt fler ungdomar slutför aldrig sina studier och det är beslut som man själv tar och inget man kan skylla på andra. Man kan också undra var föräldraansvaret tagit vägen när man från kravallerna i Stockholm får höra att 12-åringar befinner sig ute klockan 2 på natten och kastar sten på ambulanspersonal.

Det stora problemet som ingen politiker vill ta i sin mun är att migrationspolitiken har gått överstyr och passerat en gräns där man inte längre kan hantera situationen. Hellre blundar man och fortsätter ”straffa” SD än att trampa ned bromsen på ett sätt som gjordes i Sverige 1989.

Att förortsligisterna sätter Sverige i brand och ger landet ett allt sämre rykte i utländska medier, har sin grund i att det här är individer som vill bråka, som ser en status i att angripa samhället, som saknar all solidaritet med Sverige och som vet att de själva inte behöver betala för kalaset.