Insändare

En kväll när vi som vanligt satt och tittade på TV så ringde det plötsligt på dörren!

Jag öppnade och där på trappan stod fyra illa klädda och helt obekanta människor som talade ett underligt språk som jag aldrig hade hört tidigare, men av deras gester så förstod jag att dom var både trötta och hungriga så jag bad dom att stiga in.

Det var en man med stort yvigt svart skägg och hans hustru och deras tre barn.

Vi bjöd dom att sitta ner och plockade fram bästa servisen och min fru lagde en god middag till oss alla och som avnjöts med god aptit.

Dom var mycket trötta så vi erbjöd dom att stanna över natten, vilket dom tacksamt accepterade!

Och dom fick naturligtvis vårt största och finaste rum, inget var gott nog för våra nya och trötta gäster!

Är man själv hjälpsam och vänlig mot sina medmänniskor så får man alltid detsamma tillbaka!

Nästa dag försökte dom säga något som var lite svårt att tyda, men så mycket förstod vi att dom gärna ville stanna ett par dagar till, vilket inte alls mötte något hinder.

Dom var hjärtligt välkomna att stanna, vi hade ett stort hus och gott om plats för alla!

Dagarna gick och blev till veckor och våra nya vänner bodde fortfarande hos oss och gjorde inga som helst antydningar på att vilja ge sig av.

Men nu hände också något märkligt, dom började ta ner en del av våra tavlor från väggarna eftersom dom tydligen ansåg att dom var opassande och klagade även ofta på maten!

När vi en dag försökte fråga lite försiktigt hur länge dom tänkte stanna, så fick vi bara en mörk blick och ett ilsket fräsande tillbaka.

Deras vistelse började nu tära lite på vår ekonomi eftersom dom också ville ha nya kläder, cyklar, datorer och telefoner för att kunna hålla kontakten med anhöriga i fjärran land.

Dom hade ju inga egna pengar så vi fick naturligtvis betala för allt.

Efter två månader så bestämde vi att min fru skulle ta ett extra arbete för att klara den dubbla försörjningsbördan!

Tacksamheten som vi såg dom första dagarna försvann mer och mer och var nu i stort sett helt borta.

Tvärt om så började dom bli aggressiva och ofta ganska otrevliga.

Hygienutrymmen smutsades ner mer än nödvändigt med både urin och avföring på platser där det normalt sett ej skall finnas och min fru hade ett styvt arbete att hålla rent.

Många av våra ärvda värdeföremål slogs sönder eftersom deras barn lekte hårdhänt och ohämnat utan att föräldrarna sa ifrån! Våra ovärderliga minnesföremål och antikviteter hade utan vårt medgivande förvandlats till deras leksaker!

På kvällar och nätter hade dom underliga besökare och krävde då att få vara ostörda och vi hänvisades vid dessa tillfällen till vårt sovrum medan dom rumsterade om i resten av huset! Våra egna barn var tvingad att flytta in till vårat sovrum eftersom dom nu krävde mer utrymme.

Vi märkte också att det försvann smycken och även kontanter som vi förvarade i huset!

När vi påpekade detta så blev dom mycket arga och hotade oss och krävde istället att få mer pengar!

Nu var deras far och morföräldrar samt syskon på väg och det var redan bestämt att dom alla skulle härbärgeras i vårt hus, d.v.s. det hade dom bestämt utan att fråga oss!

Dom var redan på väg och skulle anlända redan nästa dag.

Och nu behövde dom hela huset så därför tvingades vi flytta ner i källarvåningen!

Det blev trångt men vi packade ihop oss i källarens gillestuga och dom hade nu försäkrat sig om oinskränkt tillgång till hela vårt hus!

Ofta så krävde dom att vi alla skulle gå ut på restaurang så att dom fick äta riktig mat som dom sa.

Och för att spara pengar så stannade min fru och barnen hemma, men jag skulle naturligtvis vara med för att betala notan som inte allt för sällan slutade på femsiffriga belopp.

Vår ekonomi var nu mycket nära en kollaps och vi hade redan sålt våra sparaktier och obligationer samt pensionsförsäkringar för att klara ekonomin, men det räckte ändå inte till.

En sista utväg var nu att pantsätta huset, en lösning som kommunens vägledare rekommenderade!

För att hjälpa oss så skulle dom gå i borgen för vårt lån med fastigheten som säkerhet, något som vi tacksamt accepterade!

En dag när jag kom hem från arbetet så låg min fru i sängen och grät hejdlöst!

Vår 12-åriga dotter hade våldtagits av mannen samt två av hans kompisar!

Jag blev ursinnig och rusade upp till köket där dom alla befann sig och sa att dom omgående skulle ut ur huset och att jag skulle ringa polisen!

Mannen med det stora yviga skägget gapflabbade och tillsammans med två andra män kom emot mig med knivar i händerna och sa att dom skulle skära mina barn och min fru i stycken om jag berättade vad som hade hänt!

Dom misshandlade mig brutalt och knuffade sedan ner mig i källaren!

Jag var sönderslagen, min dotter våldtagen, min fru grät hejdlöst, vårt liv var i spillror!

Vi var fast i ett helvete i vårt eget hem, ett hem som det tagit oss halva livet att spara ihop till och som skulle vara vår trygghet!

Vår försörjningsbörda var ohållbar och trots lånet från kommunen så tog pengarna snart slut.

Vi var utarbetade, misshandlade, våldtagna, och nu även totalt bankrutt.

Lånet till kommunen skulle amorteras, något som i dagsläget var en omöjlighet och vi bad därför om anstånd, men fick avslag.

Kommunen krävde omedelbar betalning annars skulle dom överta vårt hus!

Efter en vecka anlände kommunens ekonom tillsammans med kronofogden och vi avtvingades vårt hus om vi inte kunde betala omgående!

Något som var totalt omöjligt och vi fick därför lämna över våra nycklar och tvingades flytta redan samma dag.

Alla våra tillhörigheter beslagtogs och allt vi nu ägde var bara våra kläder.

Så här i efterhand så ser vi tydligt att kommunen medvetet hade lurat in oss i fällan, dom var i maskopi med främlingarna!

Det fanns en gammal öde husvagn en kilometer bort i skogsbrynet och vi vandrade dit eftersom vi inte hade någonstans att ta vägen.

Det var kallt och vi frös och det var smutsigt, men vi hade inget val, detta var nu vårt hem!

Här tvingades vi nu att bo för att över huvud taget kunna överleva.

Jag hade dock mitt arbete kvar, men kommunen hade påpassligt nog begärt införsel på min lön och vi hade nu endast 5% av lönen att leva på, resten var skatter och olika avgifter och räntor till kommunen!

En kväll vandrade vi neråt gatan där vi en gång bodde och kom så förbi vårat hus!

Det lyste i alla fönster och fina bilar var parkerade på garageuppfarten.

Vem hade flyttat in?

Vi frös och var hungriga och styrde stegen mot ytterdörren och ringde på i hopp om att få en bit mat och få komma in och värma oss.

Dörren öppnades och där stod vår forne skäggige “vän” och när han såg vilka det var så flabbade han högt, vrålade till dom andra i huset att komma och titta!

Vi bad att få komma in och värma oss en stund, men fick ett gapskratt rakt i ansiktet och så förvreds plötsligt hans anletsdrag och han tog fram en kniv och sa att om vi inte försvann från hans hus omgående så skulle han skära halsen av oss allihop!

Vänligen, Janne