Tino Sanandaji, nationalekonom och debattör, har granskat det mångkulturella Malmö lite närmare.

Antalet Malmöbor med en bakgrund som första eller andra generationens invandrare, utgör idag 41% av stadens befolkning. 1960 var antalet invandrare cirka 5%. Det finns ingen annan stad i Norden som genomgått den förvandlingen.

Sanandaji sågar vänsterns okritiska syn på migration som en ren ekonomisk vinst för Sverige. ”Vore det så skulle Malmö självklart blomstra ekonomiskt”, skriver han och bygger vidare på den studie som Tapio Salonen vid Malmö Folkhögskola gjort.

• Tittar man på tillväxten i Skandinaviens större städer ligger Malmö sist med sina 2% i BNP per capita.
• Beskattningsunderlaget har minskat dramatiskt i Malmö och kommunen klarar sig enbart med hjälp av skatteutjämningssystemet.
• Medianinkomsten i Malmö var jämbördig med övriga Sverige 1990, men har stagnerat rejält samtidigt som den stigit i övriga landet.
• Inkomsten bland lågavlönad arbetskraft har minskat i Malmö de senaste åren.
• Den relativa fattigdomen är idag betydligt högre än det nationella genomsnittet.
• Inkomstskillnaderna har ökat snabbare i Malmö än i övriga Sverige.
• Antalet förvärvsarbetare med utländsk bakgrund ligger på dryga 40%.
• Malmö har den högsta barnfattigdomen i Sverige.
• Socialbidragsbehovet är det näst högsta i landet.
• Malmös skolor ligger på 14:e plats från slutet när elevernas kunskap mäts.

Tino Sananadaji avslutar artikeln med orden att ”Malmös ekonomiska situation skulle vara ännu sämre utan närheten till Öresundsbron och Köpenhamn”.

Källa: Super-Economy (översatt till svenska)

Tapio Salonens utredning av Malmö